Annons

Annons

Vännerna gav cancersjuka Annica ett nytt badrum

När Annica fick beskedet att hon hade cancer hade hon och hennes man just rivit ut badrummet. Nu skulle hon väl aldrig få se det färdigt, tänkte hon och renoveringsplanerna lades ner. Men svärmor och vännerna bestämde sig för att ge Annica en överraskning…

Dela
(0)

5
Visa bildspel

/
Vännerna gav cancersjuka Annica ett nytt badrum
Vännerna gav cancersjuka Annica ett nytt badrum
Vännerna gav cancersjuka Annica ett nytt badrum
Vännerna gav cancersjuka Annica ett nytt badrum
Vännerna gav cancersjuka Annica ett nytt badrum
...
Visa mer

 

Annica Thimberg är späd och blond som en folkvisa. Hon utstrålar kraft och livsglädje som om hon var frisk som en nötkärna.

Det är hon inte. Och det var alls ingen självklarhet att hon skulle få leva vidare. För tre år sedan fick hon sin diagnos: malignt melanom. En cancer som har spritt sig till olika organ i kroppen och som har motats bort i omgångar genom otaliga behandlingar. Efter 45 cellgiftsbehandlingar har hon nu inlett en kur med immunterapi som hon har gott hopp om.

Annons

—Jag har en tro på att jag ska kunna bli frisk. Och jag har fått ett sådant underbart stöd av människor i min omgivning som jag aldrig hade kunnat drömma om!

Vi träffar Annica och hennes man Kristian och pojkarna Elias, 12, Gabriel, 10, och Samuel, 3 år, i deras ljusa villa utanför Skövde. Den är inredd i vitt och ljusgrått, med rosa rosor på soffkuddarna och en änglatapet på köksväggen.

Två änglar sitter också med oss vid köksbordet, Annicas svärmor Rakel Thimberg och byggmästaren Kjell Klason. Annica berättar hur allt började.

—För åtta år sedan fick jag ett födelsemärke på ryggen. Jag var envis med att vilja få det borttaget, så man gjorde en mindre operation.

Men för fyra år sedan, när Annica var gravid med Samuel, började något växa i ärret. Läkaren sa att det var en ”ofarlig talgkörtel”. Om hon var orolig skulle hon komma tillbaka efter sommaren.

—Det var en härlig sensommardag, en av de allra bästa dagarna i mitt liv. Jag var ledig och bakade tekakor med mina pojkar. När Kristian kom hem från jobbet satt barnen i köket och mumsade på tekakorna. Då ringde telefonen, berättar Annica.

Det var kirurgen som ringde från sjukhuset: ”Det som vi inte trodde var möjligt har hänt.”

—Jag kunde inte prata mer med läkaren, Kristian fick ta telefonen. Jag bara skrek rakt ut.

Nästa dag gjordes en biopsi och Annica skickades hem att vänta i tre dagar på beskedet.

—Det var de tre värsta dagarna i mitt liv. Jag bara låg hopkrupen i soffan i en rosa plyschpyjamas. Jag åt ingenting, men Rakel kom hit och hjälpte till med barnen och fick mig att åtminstone dricka. Jag trodde att mitt liv var slut. Och vi som just hade rivit ut badrummet för att renovera det. Nu skulle jag aldrig få se badrummet färdigt. Badrumsdörren förblev stängd och jag kunde nästan se hur det stod cancer skrivet över hela dörren.

Fick extrapappa

Men Annica hade inte räknat med Rakel – svärmor som såg hennes förtvivlan och tänkte att något måste de kunna göra. Badrummet skulle inte stå där som en gravsten över krossade drömmar.

—Jag fick idén att starta en insamling på Facebook, Hjärtehjälparna. Jag bad alla att skänka ett bidrag, hur litet eller stort som helst, till ett nytt badrum. Jag fick hjälp av bloggaren Johanna Toftby och pengar började strömma in. Men det kanske bästa av allt var att Kjell nappade på tanken.

Kjell är byggmästare och känner familjen sedan gammalt.

—Det där uppropet tog tag i mig. Jag tänkte att det praktiska kunde ju Rakel behöva hjälp med. Och Annica är en sådan som alltid hjälper andra, det skulle kännas bra att hjälpa henne. Det är svårt att låta bli att tycka om dig, Annica, säger Kjell.

Annica ser med värme på honom över köksbordet. Hon tycker inte själv att hon gör något märkvärdigt. Men det visar sig att hon arbetar inom Frälsningsarmén med att sjunga och spela för barnen på sjukhuset och för flyktingarna på asylboendet.

—Det känns så meningsfullt att få göra det, jag vill inte bara vara sjukskriven och sitta och tänka på hur det ska gå.

Nu måste Kristian iväg på träning med mellanpojken Gabriel. Innan han går påminner han om något annat som Annica har gjort i dagarna.

—Jag vet att Annica så gärna vill göra mer än hon egentligen orkar, så min uppgift har blivit att försöka bromsa henne så hon inte bränner ut sig. Men hon var med i löptävlingen Spring för livet här i Skövde för andra gången, där alla startavgifter går till Cancerfondens insamling. Annica sprang för sig själv och 255 andra som inte var i stånd att springa själva. Det blev en bra summa i startavgifter till fonden! Det är inte alltid så lätt att få henne att avstå från något hon brinner för…

Annica skrattar och fortsätter:

—Det är nog sant. Men Kristian är mitt starka stöd i allt. Nu har också Kjell blivit ett oerhört stöd för mig. Han är lite lik min pappa som dog för ett och ett halvt år sedan, så jag har adopterat honom som min extrapappa. Det har varit så fint att ha honom här i huset som ett stöd och en trygghet. Och som byggledare.

För ett bygge blev det. När Kjell frågade hantverkare om de ville ställa upp som frivilliga och bygga ett nytt badrum till Annica och Kristian var det ingen som sa nej.

Offrade tid

—De kom och gick här hela dagarna och vi hörde hur de höll på nere i källaren. Men jag och Kristian fick absolut inte komma ner och se hur det gick! Och först efteråt, när allt var klart, fick vi veta att också pojkarna hade varit med och hjälpt till att bygga – i hemlighet utan att berätta för oss, berättar Annica, och lillpojken Samuel som sitter med vid bordet ler stolt.

Till slut kom dagen för vernissagen. Det var den första april och Annica undrade nästan om det skulle bli ett aprilskämt. Men det var fullaste allvar. Alla hantverkarna som hade ställt upp med sin tid och sitt kunnande hade dukat upp med bubbel och tilltugg och satt i soffan utanför den stängda dörren till badrummet.

—Och så fick vi gå förbi dem, Kristian och jag och pojkarna. Alla dessa män som offrat sin tid för oss. När jag såg dem alla samlade där var det inte långt till tårarna. Jag gick in i badrummet – och fick en chock. En enorm glädjechock! Tårarna bara strömmade. Det var så otroligt fint!

—Där stod bubbelbadkaret och allt annat som vi hade köpt för tre år sedan och aldrig trott att vi skulle få använda. Där hängde morgonrockar med våra monogram. Inne på toaletten fanns en liten nisch att ställa vackra saker i. Och vattenkranen var utformad som ett vattenfall! Där stod en skön sittgrupp och levande ljus på bordet. Det var inte bara ett badrum – det var ett spa!

De första kvällarna tände Annica ljusen och hon och Kristian tog på sig morgonrockarna och satt i badrummet och bara njöt.

—Förut fanns det bara cancer därinne. Men nu rymmer varenda kakelplatta så oändligt mycket kärlek!

 

Tips! Om ni vill följa Annicas kamp mot cancern, gå in på Johanna Toftbys blogg johannatoftby.se, där Annica gästbloggar.

 

Läs mer:

När cancern var som tuffast tog Gunilla fram kameran

Magdalena överlevde cancern – två gånger

Sofie förlorade sin tvillingsyster i cancer

 

Av Carin Hedberg

Foto: Tobias Andersson


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…