Annons

Annons

Vagnen med Robin rullade över kanten och sjönk!

Dela
(0)

Barnvagnen sjönk

Det var mycket som hade kunnat gå fel den där dagen. Men Baki och hans son hade änglavakt! När olyckan var framme råkar två vana livräddare passera. De kastar sig i vattnet och dyker gång på gång ner till botten…

Annons

Det var en klar och vacker höstdag i Uppsala. Baki Yildrim hade hämtat sonen Robin från dagis och tillsammans med dottern Liyan bestämde han sig för att gå en runda i Stadsparken och vidare utmed den vackra Fyrisån, där barnen ville se på båtarna.
Lille Robin satt fastspänd i sulkyn när de sakta strosade längs kajkanten. Plötsligt snubblade Baki till och tappade greppet om vagnen. Maktlös såg han hur den fortsatte framåt – ut över kajkanten och ner i vattnet mellan turistfartygen Linnéa och Sjösala.
– Det var en mardröm jag bara vill glömma, säger Baki nu när han ett år senare åter befinner sig på samma plats.
Hans minnesbilder från den fruktansvärda händelsen är suddiga. Han minns att han panikslagen kastade sig i vattnet och desperat försökte få tag i vagnen med Robin. Men den sjönk snabbt, obönhörligen till botten. Baki såg ingenting i det grumliga vattnet och skrek förtvivlat på hjälp.
Tobias Jakobsson kom cyklande genom Stadsparken när han hörde skrik på hjälp.
– Jag såg Bakis röda jacka i vattnet och trodde att det var du som höll på att drunkna, berättar Tobias. Men så skrek du att det var din son som har ramlat i vattnet.
Tobias som har dykarcertifikat och hållit i livräddningsutbildningar klädde av sig allt utom kalsongerna och en kvinna berättade att hon ringt 112.
– Det var beckmörkt i vattnet när jag dök i, jag såg inte ens min egen arm, berättar Tobias.
Läget var därför förtvivlat när Cathrin Levander plötsligt kom springande. Hon arbetar som barnutredare vid Västerortspolisen i Stockholm och var på kurs i Uppsala. Tillbaka på hotellrummet hade hon bestämt sig för att ta en snabb joggingrunda och hon hade sprungit i fem minuter när hon hörde skrik från kajkanten, ett 20-tal meter från stigen där hon sprang.
Cathrin hörde Liyan skrika att det var hennes bror som ramlat i vattnet.
– Som jag lärt mig på min livräddarutbildning bad jag henne peka ut var han ramlat i.
Har tävlat i livräddning
Hemma har Cathrin sammanlagt fem VM- och EM-medaljer i lagkapp från tiden som landslagssimmare. Hon har dessutom gått livräddningsutbildning via Försvarsmakten och tävlat i militär livräddning. Hon hörde Baki skrika förtvivlat och såg att han inte orkade så mycket mer. Hon anade att han var pappan och att den andra mannen i vattnet försökte hjälpa honom att hitta pojken.
– Men, säger hon. Jag såg att vattnet var svart och det gav mig obehagskänslor. Vid en kaj finns en mängd faktorer som jag inte har kontroll över, exempelvis hur det ser ut under ytan. Ligger där föremål som jag kan fastna i? Är det strömt? Hur långt går kajen ut under vattnet? För någon sekund tvekade jag, men ställde mig samtidigt frågan: Vem annan än jag är bättre lämpad att hoppa i? Jag frågade Tobias hur djupt det var och han svarade två meter. Jag hoppade i det 15-gradiga vattnet med fötterna först och simmade ner till botten. Jag insåg att det snarare var tre meter djupt. Om personen vi letade efter levde var varje sekund livsviktig!
Hon gick upp, samlade ny luft och gick ner igen. Hon trevade sig fram i det mörka grumliga vattnet och kände något – en arm. En otäck känsla spred sig, var det en levande eller död människa? Luften tog slut, hon var tvungen att gå upp igen.
– Jag sa till Tobias att komma bort till mig, att jag känt en arm och att vi skulle dyka ner tillsammans och samarbeta.
Båda kände något metalliskt när de nådde botten.
– En cykel tänkte jag och blev besviken, den skulle ju bara vara i vägen, säger Cathrin.
Tobias kände också något metalliskt och drog sin slutsats.
– Eftersom jag inte visste hur gammal pojken var trodde jag att han cyklat rakt ut i vattnet.
Men när han kände vidare märkte han att hjulen var för små för att vara en cykel. Det var en barnvagn!
– Jag misstänkte då att det var en mindre pojke som satt fastspänd i en barnvagn. Även om jag inte kunde se Cathrin, så märkte jag att hon drog den uppåt. Jag ställde mig på botten, fick tag i underredet på barnvagnen och lyfte allt vad jag orkade. Innerst inne trodde jag det skulle vara omöjligt för den var rejält tung. Jag tog i allt vad jag orkade. När vi några sekunder senare nådde ytan var jag både utmattad och förvånad över att det gått vägen.
Hade ingen puls
Cathrin blev chockad när hon såg att det var en barnvagn och ännu mer chockad när hon såg den livlöse pojken som satt i den!
– Han såg död ut. Jag började direkt blåsa luft i hans lungor eftersom jag lärt mig på livräddarutbildningen att det måste påbörjas omedelbart, i det här fallet redan i vattnet. Sedan fick vi hjälp av de som stod på kajen med att lyfta upp barnvagnen och att ta oss upp själva.
Där fortsatte hon med hjärt-lungräddning och fick hjälp av en narkosläkare som råkat passera förbi. Robin hade ingen puls och ingen andning. Men en andningsreflex och en hastig rörelse med överkroppen gav ändå livräddarna visst hopp.
Baki hade fått hjälp upp ur vattnet och satt förtvivlad bredvid Cathrin och narkosläkaren som kämpade för att rädda livet på hans son.
Några minuter senare kom ambulansen och körde Robin till sjukhuset. Han hade en kroppstemperatur på 34 grader när han kom in till sjukhuset och läget var kritiskt. Men det stabiliserades snart.
Klockan åtta på kvällen fick Cathrin beskedet att pojken hade klarat sig och inte skulle få några framtida men av det inträffade!
– Gode gud, klumpen i magen släppte, säger hon och ringde till Tobias för att berätta den glada nyheten.
– Jag fick en varm känsla av lycka inombords, säger han.
Baki var svårt chockad och övertygad om att hans son var död. Inte ens när läkarna visade att Robin levde kunde han tro på undret.
– Jag trodde det var ett annat barn, inte Robin. Det tog säkert ett par dagar innan jag verkligen förstod att han levde, säger Baki som mådde mycket dåligt efteråt.
Men han ville förstås tacka hjältarna och några månader senare bjöd han dem på restaurang i Uppsala. Robin var naturligtvis där.
– Sist jag såg honom var han livlös. Nu var han full av liv, en fantastisk syn, säger Cathrin.
Tobias blev också rörd över att se lille Robin.
– Man tänker på att han nu har hela livet framför sig, det som kunde tagit slut den där dagen.
Robin fyllde tre år i somras och när Baki träffar hjältarna igen är han rörd och vet inte hur han ska uttrycka sina känslor.
– Ni är kungar för mig, det går inte att beskriva den tacksamhet jag känner. Ni är som min familj, du Tobias, känns som en bror för mig, säger han och kramar dem.
– Inga medaljer i världen kan jämföras med att ha räddat livet på Robin, säger Cathrin.
De pratar om de lyckliga omständigheterna just denna dag. Att Tobias stannade och fotograferade vid dammen, att Cathrin tog beslutet att jogga en runda. Och att de båda är vana vid vatten och kan livräddning. Lille Robin hade verkligen änglavakt!

Fotnot: Räddarna Tobias Jakobsson och Cathrin Levander är nominerade till Svenska hjältargalan som sänds den 12 december. Mer info hittar du här!

Av Mikael Svensson Foto: Aftonbladetbild


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…