Annons

Annons

Ulf och Camilla reste till Afrika som volontärer

Efter nästan fyrtio år som tandläkare sålde Ulf och Camilla sin praktik på Listerlandet. Men paret slutade inte att arbeta för det. För tre år sedan åkte de på sin första resa som volontärer – till Zimbabwe i södra Afrika!

Dela
(0)

6
Visa bildspel

/
...
Visa mer

I flera år hade Ulf och Camilla Önnby i Hällevik utanför Sölvesborg funderat på att ägna tid åt volontärarbete och när de för första gången hörde talas om den nystartade organisationen Tandläkare utan gränser kände de att det var dags.

Annons

– Vi har alltid uppskattat möjligheten att resa, men som egenföretagare och med barn i skolan har tiden inte alltid funnits, säger Camilla som några år tidigare varit i Sydafrika på safari och blivit fullkomligt förälskad.

Barnen var utflugna och praktiken gick snabbt att avveckla. Det dröjde inte länge innan de var på väg till Zimbabwe i södra Afrika. Tillsammans med ytterligare två tandläkare, tre tandsköterskor, två tandhygienister och 46 kilo utrustning vardera gick flyget till Harare för vidare färd ut på landsbygden.

– Det var kontrasternas resa, från en svensk välutrustad klinik till Mutambaras bristfälliga behandlingsrum, med bara en behandlingsstol och minimalt med utrustning. Strömmen kom och gick, men med hjälp av klinikens generator lyckades vi ändå utföra en hel rad behandlingar.

För att spara tid och bli mer effektiva fick två pinnstolar i väntrummet fungera som extra behandlingsstolar där tandläkarna ställde diagnos, bedövade, gav tandborstlektioner och kunde utföra enkla behandlingar.

– Det är egentligen ganska lite som har hänt rent maskinmässigt i vår bransch sedan vi började som tandläkare i början av sjuttiotalet. Det är samma teknik och samma fattningar vilket gör att äldre utrustning fortfarande fungerar i Afrika. I Mutambara fick vi i gång en sug och kunde med enkla medel börja behandla människor som aldrig i sitt liv varit hos en tandläkare. Du förstår vilken tacksamhet vi möttes av efter att ha behandlat människor som kanske haft problem med munhälsan i flera år, säger Ulf.

Varje morgon möttes de av mellan 50 och 100 människor som satt och väntade på att få gratis tandvård. Många hade vandrat i timmar och andra hade inte råd att besöka de lokala tandläkare som visserligen existerar, men är väldigt få. Till sin hjälp i Mutambara hade Tandläkare utan gränser två lokalt anställda kollegor, tandläkaren Fadi och Raymond som arbetade som tandsköterska, men drömde om att läsa till tandläkare.

– Det är svårt att studera i Zimbabwe. Utbildningar kostar pengar och varken Raymond eller hans föräldrar hade råd att skicka honom till tandläkarhögskolan. I stället fick han arbeta som sköterska, säger Camilla.

Medan Ulf gjorde enkla lagningar höll Camilla och tandsköterskan Anette tandborstlektioner på låg- och mellanstadiet.

– Man förstår ganska snabbt att våra insatser är som en vattendroppe i ett stort hav. Att behandla specifika symtom kan visserligen vara underbart för den vi hjälper, men på lång sikt är det prevention och utbildningsinsatser som verkligen kan förändra tandstatusen på plats. Ta bara Fadi som exempel, som ensam var den enda tandläkaren för områdets 800000 invånare, säger Camilla. I hela Zimbabwe utbildas ett tiotal tandläkare om året, det är en yrkesgrupp som nästan inte existerar.

Det har redan gått tre år sedan Camilla och Ulf var i väg första gången. Sedan dess har det blivit ytterligare fyra resor, bland annat till Senegal och Etiopien. De har åkt både med Tandläkare utan gränser och med den franska organisationen AKA, en vänförening till den senegalesiska staden Kébémer. Trots att arbetet är helt ideellt och resa och uppehälle betalas privat känner båda att deras arbete gör skillnad.

– Ett av de roligaste minnena vi haft är när vi ger barn fluor att skölja munnen med. Grimaserna är obeskrivbara. Sedan hoppas vi att de går hem till sina familjer och berättar hur viktigt det är att sköta om sina tänder.

Senast i raden av utlandsvistelser var vårens resa till Senegal. På plats har AKA knutit till sig tre olika skolor där barn mellan sex och fjorton år borstar tänderna gemensamt på skolan. Tandborstarna förvaras sedan på skolan för att undvika att de försvinner när barnen tar med dem hem.

– Tidigare har vi tittat på en skola i Senegal där man under tio års tid gjort återkommande fluorsköljningar på skolan. I jämförelse med en kontrollgrupp på en annan skola kunde man sänka kariesangreppen med fantastiska 40 procent bara genom att skölja munnen med fluor. Det tycker vi är rätt fantastiskt och nu hoppas vi att vi ska kunna se samma positiva resultat med skolprojektet, berättar Ulf.

Hemma i Sverige har utlandsresorna imponerat. De flesta tycker att engagemanget är avundsvärt, medan andra inte för sitt liv skulle kunna tänka sig att utsätta sig för samma utmaning.

– Vi har alltid älskat att resa och ser ny kunskap som en väg framåt. Just nu studerar vi franska för att kunna arbeta vidare i Västafrika där franska fungerar bättre än engelska. Dessutom åker vi på ett par vinresor om året och ser fram emot höstens tur till Japan.

Bortsett från själva utmaningen att klara sig på egen hand med minimalt med utrustning är resorna ett sätt för Ulf och Camilla att stilla sin nyfikenhet.

– Det ger en sådan otrolig positiv feedback. Människor har vandrat i timmar bara för att träffa en tandläkare – oss – och vi möts med glada tillrop och vänliga människor. Sedan är det naturligtvis ett äventyr som gör livet värt att leva. Att bara acceptera kulturskillnaderna är oerhört lärorikt. Eller för att säga som afrikanen: ”Ni har visserligen klockor, men vi har tid.”


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…