Annons

Annons

Tvillingsystern räddade Helena från sekten

Helena reste runt ensam för att vidga sina vyer. Så hon var både nyfiken och skeptisk till människorna som lockat med henne på ett möte mitt i det pulserande New York. Men sakta drogs hon in i deras tankar och idéer - och till slut kände hon att det inte fanns någon väg ut. Men hennes familj hemma i Sverige hade egna planer...

6
Visa bildspel

/
moonsekten
moonsekten
moonsekten
moonsekten
moonsekten
moonsekten
...
Visa mer

Tvillingsystrarna Helena Löfgren och Ylva Ytterborns historia är som en film. De sitter hemma i Helenas villa på Ekerö, Ylva och hennes familj bor bara ett stenkast bort. De står varandra nära.

Året var 1990 och 23-åriga Helena skulle resa jorden runt. Hon längtade efter att möta nya människor och fylla sitt liv med nya erfarenheter.

Annons

—I New York blev jag stoppad av en kvinna som frågade mig saker som: ”Är du intresserad av människor? Resor?” Jag svarade ja på hennes frågor och hon tyckte att jag skulle passa perfekt för att följa med på ett öppet hus-möte i studentföreningen Carp, där hon var engagerad.

—Det var alltså inte jag som sökte mig till någon grupp. Jag blev snarare uppraggad, och trots att jag kände mig skeptisk var jag nyfiken – jag reste ju faktiskt just för att upptäcka nya saker.

Helena gick dit och träffade människor som var intresserade av henne och var engagerade i saker som hon själv brann för. Till en början sa man inte att det handlade om något religiöst.

—Vi fikade och jag fick se deras välgörenhetsprojekt i världen. Och det var svårt att säga nej när de sa att jag skulle passa perfekt för deras veckolånga camp som skulle börja dagen efter.

Helena hade egentligen planerat att åka vidare till Kanada, men följde med.

—Ganska snabbt kom religion in i bilden. Jag kände mig skeptisk, men man sa till mig att jag skulle förstå allt när jag hört resten.

Ingen tid att tänka själv

Hon fick inte vara ensam ens en kort stund. Hon var trött och omtumlad och ständigt kärleksbombad. Ännu var hon ifrågasättande, men blev övertalad av en charmig kille att gå fortsättningskursen på tre veckor.

Helena hade blivit indragen i Moonrörelsen, i en bubbla där allt utanför med tiden bleknade bort. Efter tre veckor i rörelsen kände hon sig kvävd.

—Det fanns inget privatliv, jag fick aldrig vila och aldrig en stund att tänka klart. Mitt kritiska tänkande blev allt sämre. Jag gick på föreläsningar där man med tårar i ögonen berättade om Moons liv. Fortfarande var jag inte såld på deras budskap, men jag ville inte kränka någon eller vara respektlös och sa inte vad jag tyckte. Jag var dataprogrammerare och mer analytiskt lagd men fick höra av de andra att allt inte är logiskt, att man måste förstå med hjärtat.

Tiden gick och Helena kände sig låst i rörelsen, hon fortsatte på en 40-dagarskurs som sedan övergick till ett liv i rörelsen. Hon engagerade sig praktiskt och sålde konst på gatorna för att dra in pengar. Ju mer pengar man drog in, desto renare hjärta. Helena fick bekänna sina synder, som sex före äktenskapet.

Hjärntvättningen skedde gradvis, Helena fick informationen skedvis och till slut var hon så pass ur balans och omtumlad av allt att hon inte längre hade tillgång till sina egna tankar. Hon var inte frälst på allt som rörelsen stod för, men hon var engagerad på beteendenivå och var en mental fånge. Hon vågade inte chansa på att budskapet var falskt.

—Kärlek blandades med skam, skuld och rädsla, vilket bröt ner min förmåga att tänka klart. Ständig aktivitet och sömnbrist gjorde inte saken lättare. Av rädsla för att förråda mänskligheten vågade jag inte chansa och gå därifrån. Kritik kom från djävulen, fick jag lära mig. De sa att Judas förrådde Jesus och frågade vem som var min Judas? Jo, min familj.

Slutade höra av sig

Hemma i Sverige undrade just familjen, inte minst Ylva, varför hennes syster slutat höra av sig.

—Till en början fick vi vykort av Helena varje vecka, men när hon kom till USA slutade vi få post. Efter sex veckor fick vi ett brev där det stod att det hänt så mycket och att jag skulle avboka hennes fortsatta studier. Jag tänkte att hon hade träffat en kille.

Men i brevet nämnde Helena Carp, och Ylva tog reda på vad det var. Sedan kontaktade hon Risk (Rådgivning och information om sekter och kulter), som förklarade var Moonrörelsen handlade om.

—Jag berättade att min syster varit där i 6 veckor och de menade att vi nu måste ta det väldigt lugnt och att min tvillingsyster redan hjärntvättats vid det laget. Jag darrade i hela kroppen när jag insåg vad som hänt…

Ylva blev familjens informationshämtare och strategin var att låtsas gå på Helenas version.

—Vi träffade en coach i London som själv var avhoppare från en annan sekt. Vi förberedde olika steg.

Först ljög de om att Ylva var gravid och skulle gifta sig snabbt innan hon blev för stor. Helena skulle komma hem och få äran att vara brudtärna.

—Planen funkade inte, jag fick ett paket som innehöll en spetsduk, champagneglas och ett ursäktande brev där det stod att Helena inte kunde komma. Ylva förstod nu att det var riktigt illa med systern och blev väldigt orolig.

Nästa plan var att Ylva låtsades få missfall och att hon behövde ha Helena där, men det misslyckades också.

—Ett och ett halvt år hade passerat sedan Helena gick med i rörelsen och vi började inse att inget funkade. Vi stod inför det svåra beslutet att eventuellt genomföra en fritagning. Helena behövde få möjlighet att göra ett fritt val utan press från sekten. Skulle hon välja sekten efter att vi i lugn och ro gått igenom allt vi visste så skulle vi respektera hennes beslut.

Spelade högt spel

Tillsammans med Helena bestämde familjen att de skulle fira mammans 50-årsdag som är den fjärde juli i just USA. Helena fick förankra detta hos sina ledare långt i förväg.

Det tog ett halvår att planera allt. Ylva satte ihop ett stort team, bland annat tillsammans med avhoppare från andra sekter.

—Vi visste att vi spelade ett högt spel och det var riskfyllt för alla inblandade, men det här skulle vara vår enda chans att få tillbaka Helena.

Efter ett par försök, då de insåg att Helena var för hårt övervakad, såg de till slut sin chans.

—Helena satt med sin ”andliga moder”, i mitten bak i bilen som vi åkte i. Plötsligt prejades vi av vägen av en annan bil och ut rusade flera män som skickade i väg den övervakande sektmedlemmen.

—Jag förstod ganska snabbt vad det handlade om. Mina ledare hade förklarat för mig att det skulle ske ungefär så här, och att den bästa taktiken var att bara spela med och sedan fly från flygplatsen, berättar Helena.

—Vi förde henne till ett gömställe, en stuga i skogen, där vi med hjälp av några från teamet skulle avprogrammera Helena. Hon såg så annorlunda ut, som en tant i kortklippt page och en stor blommig klänning med puffärmar, säger Ylva, och Helena förklarar att rörelsen ansåg att det var för sexigt med långt hår eller korta klänningar.

Nära massbröllop

Fritagningen skedde i grevens tid: Helena skulle bli en av 30 000 att giftas bort i Sydkorea. Klänningen var beställd, ringen provad.

Först handlade det om att hon skulle få äta och sova ordentligt. Processen att avprogrammera Helena gick snabbare än vanligt. Enligt de som samtalade med henne kom ett genombrott redan efter något dygn.

—De förklarade vad manipulation är och hur det används i sekteristiska grupper. De visade att Moon inte levde som han lär med exempelvis utomäktenskapliga barn, oetiska politiska aktiviteter och skattebrott, och ställde kritiska frågor om Moons lära. Att diskutera detta gjorde att jag kom fram till att jag inte ville vara med i rörelsen, inte minst för att jag själv förändrats till någon jag inte ville vara. Det var en stor befrielse att våga tänka fritt igen.

Efter ett par dagar kunde systrarna åter närma sig varandra. Det var en skön känsla när bubblan av lögner äntligen sprack. Men trots att Helena blev räddad ur sin situation vill hon i dag inte rekommendera fritagning till andra anhöriga.

—Personligen är jag oändligt tacksam, men om företaget misslyckas kommer man definitivt aldrig att träffa personen igen.

Rehabilitering hemma

Väl hemma var resan dock långt ifrån över. Det var nu det hårda jobbet började, något både Helena och Ylva insåg.

—Jag hade ett tomt hål i mitt cv på två år och det tog tid för mig att hitta tillbaka till vem jag verkligen var. Jag var fylld av så mycket skam. Människor som inte varit i den här situationen kan inte förstå vilka starka krafter det handlar om.

Ylva tog med sin syster på rehabilitering och Helena gick i terapi för att bearbeta det hon genomgått.

—Jag hängde jämt hemma hos Ylva, och vid ett tillfälle, när jag stod och diskade hos henne, kände jag att min tacksamhetsskuld är inget jag kan betala av genom att diska. Den biten, att min syster räddat livet på mig, har varit både härlig och svår. Men Ylva vet att jag skulle göra samma sak för henne.

Det tog flera år och bearbetningsfaser för Helena att känna sig fri och lycklig på nytt. Hon studerade till beteendevetare och vidare till psykoterapeut. Efter två år träffade hon en man som hon fått två barn tillsammans med.

—Min man mötte mig med reaktionen att jag var stark som hade tagit mig ur en sekt i stället för hur dum jag var som hamnat i en sekt. Många har fördomar kring vilka som hamnar i en sekt. Länge kände jag skam, men jag vill berätta vår historia för att visa att det går att bli lycklig igen. Sedan många år tillbaka mår jag bra. Jag skulle vilja säga att det inte är de osäkra och psykiskt instabila, snarare människor som befinner sig i en sårbar situation som riskerar att bli uppraggade av en skicklig person. Jag var sårbar just för att jag var alldeles ensam i ett helt nytt land. Man kan se det som en förälskelse, när man väl drabbas är det inte lätt att besinna sig, förklarar Helena.

Ylva menar att händelsen har gjort dem klokare och mer ödmjuka som människor.

—Vi har kommit varandra ännu närmare, säger hon.

 

Månggifte är vanligt

Tidigare kallade sig kyrkan för Enighetskyrkan och av utomstående kallas den ofta för Moonrörelsen.

Grundaren Sun Myung Moons mission började 1935 när Moon påstår att Jesus uppenbarat sig inför honom och övertalat honom att fortsätta den mission som hade blivit avbruten vid Jesus korsfästelse. Antikommunism är en viktig del av rörelsen och månggifte är vanligt. Det kristna världssamfundet tar avstånd från Moonrörelsen liksom rörelsen tar avstånd från kristendomen.

Enighetskyrkans trosuppfattning är nerskriven i De Gudomliga Principerna. Boken består av tre delar, del ett handlar om skapelsens ideal och Guds ursprungliga syfte med skapelsen, del två handlar om syndafallet och dess orsaker, och del tre handlar om återupprättandet av relationen mellan Gud och människor genom försynen.

Moonrörelsen betraktas allmänt som en sekt.

 

Här kan du lyssna på en intervju med systrarna i Sveriges radio >>

 

Läs mer: 

Idas mamma övergav familjen för scientologin

Pia-Karin hoppade av Jehovas vittnen

Anna levde med islamister i 16 år

 

Text och bild: Frida Funemyr

Läs också:

Dela
(63)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…