Annons

Annons

Tobias morsdagskort var på liv och död

För att visa sin kärlek till sin mor la då sexårige Tobias alla sina sparade pengar från hårt fabriksarbete på ett morsdagskort. På kortet syns en strålande sol men också ett taggtrådsstängsel och en vakt med ett gevär på axeln. Kortet är köpt i Lodz getto 1944.

5
Visa bildspel

/
Tobias morsdagskort var på liv och död
Tobias morsdagskort var på liv och död
Tobias morsdagskort var på liv och död
Tobias morsdagskort var på liv och död
Tobias morsdagskort var på liv och död
...
Visa mer

 

Det är ett vikkort, knappt ett halvt A4 stort. Med en förtryckt bild på ljusgul botten och den röda texten ”1944 Litzm. Getto” och inuti det en handskriven text på polska. En röd sol i ett hörn strålar över ett fånglägermotiv med svart trappa, vaktkur och stängsel. Det ovanliga morsdagskortet köpte Tobias Rawet, 80, av sparade slantar han lagt undan efter många mödosamma månader i fabriken.

Annons

—Jag minns ännu ögonblicket när jag gav kortet till mamma. Jag kan se henne framför mig och de känslor det väckte hos henne. Det var en viktig gåva för mig, kanske den allra första jag kunde ge henne som visade hur mycket jag tyckte om henne. Men att mamma skulle komma att betyda så mycket för min överlevnad visste jag ingenting om då.

Den 1 september 1939 invaderade tyskarna Polen och andra världskriget tog sin början. De dåligt utrustade polackerna hade inte en chans att stå emot det nazistiska maskineriet. En vecka senare intogs Lodz, landets näst största stad och känd för sin textilindustri. Stadens befolkning på 730 000 invånare bestod av en tredjedel polacker, en tredjedel tyskar och en tredjedel judar. Mitt i stan bodde den judiska familjen Rawet.

—Mina föräldrar drev en delikatessaffär och vi hade det ganska bra, vi hörde till medelklassen. Själv var jag bara 3 år när kriget började.

Tvingades lämna sitt hem

Bland det första tyskarna gjorde var att byta namn på staden. Lodz blev Litzmannstadt, efter den tyske befälhavaren Karl Litzmann som erövrade staden under första världskriget. Det andra var att nazisterna snabbt skapade ett judiskt getto. Över 200 000 judar föstes dit från staden och den kringliggande landsbygden.

—Till att börja med var det ett öppet getto, men snart blev det slutet som ett fängelse.

Judarna tvingades lämna sina hem och allt de ägde för att bege sig till gettot.

—Det är ett av mina första minnen i livet. Jag kommer ihåg hur pappa drog mig dit på en kälke, det var snö på marken och solen sken en dag i mars 1940.

Gettot var stans verkliga fattigmanskvarter med mycket nergångna hus. Familjen Rawet fick sig anvisad en liten lägenhet på bottenvåningen i ett gårdshus.

—Där bodde vi sex personer i en bostad utan värme och varmvatten. Toaletten var ett utedass med fem bås i en rad. Vi tvingades snabbt ut på olika arbeten. Pappa hamnade i en fabrik som tillverkade halmskor för den tyska krigsmakten. Ett hårt slit med mycket liten lön som knappt födde vår familjs matbehov. Allt var ransonerat och bara de som arbetade fick ransoneringskort. Så nöden var mycket stor vilket gjorde att över 40 000 människor dog av svält i gettot.

Till att börja med isolerades judarna från den övriga befolkningen. Men när nazisterna 1942 bestämt sig för att förinta alla judar startade våldet. De första avrättningarna skedde i den polska staden Chelmno, dit alla togs som inte ansågs duga som arbetskraft. Det vill säga barn, sjuka och äldre. Tobias som bara var sex år hörde till dem som troligen snart skulle fraktas dit.

—Av detta fick vi naturligtvis ingenting veta, men när en razzia inleddes i vårt getto förstod mamma vad som var på gång. Hon iscensatte snabbt en räddningsaktion, hämtade en stor hink i köket, tog min hand och gick till vårt utedass.

Tobias minnesbilder över vad som hände är mycket klara.

—Jag fick sätta mig i hinken och blev tillsagd att inte ge ifrån mig minsta ljud, oavsett vad som hände. Sedan lyfte mamma och faster på sitsen och firade sakta ner mig i mörkret och eländet. Hinken landade på botten och dasslocket stängdes igen.

Sent på kvällen hissades Tobias upp av föräldrarna. Tillsammans gick de till vinden som hade förberetts med en madrass, ett täcke, en kudde och en hink som skulle användas som latrin.

—Där satt jag alldeles ensam i flera dagar. Jag fick besök en gång varje kväll när mamma eller pappa kom upp med mat och vatten och tömde hinken.

Ljög om åldern

Efter drygt en månad lyckades föräldrarna skaffa ett falskt arbetspass till sexårige Tobias, som utgavs för att vara tio. Åldern som införde honom bland de arbetsföra.

—Jag började arbeta på samma fabrik som pappa. Det blev långa dagar som bara handlade om arbete. Den knappa lönen gick till familjen. Men ibland när jag sprang ärende åt mamma kunde jag få en peng.

Tobias började lägga undan slantarna och köpte ett morsdagskort han hört talas om för pengarna. Korten tillverkades i gettot med en liten tryckpress.

—Men eftersom jag varken kunde läsa eller skriva så fick pappa hjälpa mig att skriva mitt namn Tolus, som jag heter på polska.

Brevet undertecknades den 7 maj 1944. Bara några dagar innan nazisterna började avveckla gettot. Under de följande månaderna deporterades omkring 70 000 av invånarna till koncentrations- och förintelselägret Auschwitz.

—Vi och en grupp på drygt tusen personer blev kvar för att städa upp lägret, nazisterna ville ju inte lämna några spår efter sig.

Familjen Rawet blev kvar till oktober 1944 då de deporterades med godsvagnar till tyska koncentrationsläger. Tobias och hans mamma till Ravensbrück, pappan till Sachsenhausen. Båda låg norr om Berlin.

—I Ravensbrück hände det ofta att folk mördades. Jag såg saker där som jag knappt orkar berätta än i dag. Hade jag inte haft min mamma med mig där hade jag inte överlevt. Varje dag gav hon mig sin enda korvskiva.

Flydde till Sverige

Fyra månader senare flyttades mor och son till Königs Wusterhausen strax utanför Berlin. Ett snabbt uppsatt koncentrationsläger vid stadens godsjärnvägsstation. Tre månader senare hände det märkliga: de tyska vakterna gav sig iväg en dag. Tre dagar senare öppnades grindarna till lägret.

—In tågade ryska soldater som berättade för oss att kriget var slut och att vi var fria. Jag förstod ingenting, jag visste inte vad frihet var för något.

För första gången på fem år fick Tobias äta sig mätt och tvätta sig ren. Några dagar senare kom Tobias far och hela familjen begav sig genast tillbaka till Lodz. Av gettots 60 000 judiska barn överlevde endast 95 stycken förintelsen. Ett av dem var Tobias.

—En dag bestämde mamma sig för att vi skulle gå till gettot för att se om det fanns något kvar i lägenheten vi bott i. Hon och pappa hade nämligen gömt undan en del saker där.

I en liten trälåda under en golvplanka i köket fanns alltihop kvar. Några fotografier, föräldrarnas vigselringar, en sabbatsljusstake och morsdagskortet.

Familjen Rawet blev kvar i Lodz till 1948, innan de flydde till Sverige, bort från kommunismens ok som då drabbat Polen. Till ett land som gav dem en framtid och ett lyckligt liv.

—Mamma levde tills hon var 91 år. I alla år tog hon varsamt hand om den lilla trälådan. Ända tills jag fick överta den och morsdagskortet. Det har jag alltid med mig och visar upp på mina föreläsningar om förintelsen. Det som hände under förintelsen får aldrig glömmas, avslutar Tobias.

 

ÖVERSÄTTNINGEN AV BREVET

Till Mor!

Glad i själen jag är i dag och mitt hjärta ler, det är min Mors dag idag

Det är dags för min mor att le, inga tårar vill jag se, inte heller oro

Världen som den är i dag, sorglös ska den va!

Fast ibland helt omedvetet görs din rynka synlig

Var inte arg min mor på mig

Som vuxen ändras det, jag är liten, det är ungdoms värld

Jag gör det inte mor för att såra dig

Jag älskar dig min kära mor

När jag ser din minsta oro darrar mitt hjärta av sorg

Jag vet inte vad jag ska ge dig till din dag Mor

därför skriver jag här på papperet några få ord

du ska veta att det kommer inifrån mitt hjärta

Jag önskar dig min mamma, allt det som är bäst

Jag är liten men vill göra dig glad

Jag älskar dig min bästa mor, aldrig slutar jag göra det

En puss hoppas jag få nu, det bästa jag vet

 

Läs mer: 

Magdalenas familj blev dömd till livslångt arbetsläger

Kari lämnades till nazisternas barnprojekt

Sara Sommerfelds farmor överlevde Förintelsen

 

Text: KG Mattsson

Foto: Stefan Nilsson

Läs också:

Dela
(18)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…