Annons

Annons

Thomas Ravelli vann Mästarnas mästare!

Dela
(0)

Thomas Ravelli Mästarnas mästare

I söndags blev han Mästarnas mästare! Här berättar hela Sveriges fotbollshjälte om uppväxten med tvillingbrorsan Andreas, familjen och om sina dolda talanger. Till en början var storebror Andreas lite nervös för hur lillebror skulle klara sig i Mästarnas mästare. Men Thomas har redan från födslen visat att han är en riktig kämpe…

Annons

De är varandras bäste vän, tvillingarna Andreas och Thomas Ravelli och när de ska berätta om sitt liv tillsammans sparas det inte på krutet. De bruna ögonen glittrar, händerna gestikulerar och tvillingarna fyller i varandras berättelse med humor och värme. Ibland kommer det någon gliring som snabbt passas tillbaka.

Thomas och Andreas Ravelli

Thomas och Andreas Ravelli

Vi träffas i en av logerna på Gamla Ullevi, bara ett stenkast från Nya Ullevi där Thomas Ravelli skördade stora framgångar med IFK Göteborg.
– Ja, fast jag hade önskat att jag hade tänkt efter lite innan jag sa och gjorde vissa saker. Jag var väldigt utlevande och temperamentsfull på den tiden…
– Men man får ju inte glömma att vi har italienskt påbrå, inflikar Andreas. Farfar bodde i Sydtyrolen, men flyttade tre kilometer över gränsen till Österrike innan pappa föddes.
Pappa Peter var läkare och mamma Margareta sjuksköterska när de 1952 kom till Sverige från Österrike.
– På den tiden var det väldigt fattigt i Österrike och Socialstyrelsen i Sverige sökte läkare, så mamma och pappa flyttade hit.
Till en början hade paret bara tänkt stanna några år, men sedan kom barnen och familjen rotade sig alltmer. Hur väl man nu kan rota sig när pappan i familjen är provinsialläkare och flyttar runt i hela Sverige.
– Vi är sex syskon, men alla är födda i olika städer. Vår äldste bror Peter är född i Vänersborg 1952, syrran Monica i Kiruna 1955, Stefan i Säffle 1957, vi i Vimmerby 1959 och så lillebrorsan Michael 1965 i Åtvidaberg.
Pappa förlöste själv
Familjen hade flyttat till Vimmerby året innan Thomas och Andreas föddes och tvillingarnas entré i livet blev minst sagt dramatisk.
– Mamma och pappa var ute på sitt sommarställe utanför Vimmerby när vattnet gick. När de kom in till lasarettet var Andreas på väg – med benen före. Och hur en sådan förlossning skulle skötas visste inte läkaren som var i tjänst.
Så det blev ilfart i ambulans till lasarettet i Västervik. Men inte heller där fanns det någon med rätt förlossningskunskaper. Så i sista sekunden fick pappa Peter rycka in och se till att hans son kom ut i livet…
– En läkare försökte ta ut Andreas med tång men då stoppade pappa honom och tog över själv, berättar Thomas.
Det var först när Andreas var född som de upptäckte att det fanns ett barn kvar i magen!
– ”Det finns en till men han låter inte bra”, sa de till mamma och pappa, berättar Thomas. Men just då kom överläkaren och fick ut mig med sugklocka, 30 minuter efter Andreas.
Om entrén i livet blev tumultartad gick det desto bättre sedan. När familjen flyttade till Åtvidaberg upptäckte bröderna snart vilken lycka en boll kan föra med sig.
– Pappa var fotbollsläkare och mamma lagade maten till laget, så vi fick ju ofta hänga med till fotbollsplanen.
Och när flytten gick till Växjö 1969 började båda i Östers pojklag.
– Vi gjorde allt tillsammans, vi gick i samma klass också tills vi kom till Växjö, men då fick vi dela på oss. Fröken kunde inte skilja på oss och jag ställde nog till det ibland, minns Thomas med ett leende. Så pappa erbjöd 50 kronor till den som bytte klass. Det gjorde jag, 50 kronor var mycket pengar på den tiden, när kolorna kostade 5 öre styck.
På fotbollsplanen utspelade sig nu en lite annorlunda situation mellan bröderna. Thomas, som alltid varit lite bättre än Andreas, oavsett vad de gjorde, hamnade plötsligt i skymundan. I stället klev storebrodern fram och visade sig vara bäst på plan.
– Jag var mest högerback eller hamnade på bänken, minns Thomas. Jag förstod mig inte riktigt på spelet på plan…
Följs åt i livet
Men så snart Thomas hittade sin plats i målet var ordningen återställd, där var han bäst. Och Andreas fortsatte att glänsa som utespelare. 1980 vann bröderna sitt första SM-guld med Östers IF. Båda har vinnarskallar – lillebror Thomas har dock en lite större och hetare.
– Det är säkert därför som Thomas lyckades bättre på plan, resonerar Andreas.
Men fotboll är inte allt i livet. Bröderna är väldigt måna om sina familjer. Och även här har de följts åt, nästan i alla fall.
– Jag och Annika gifte oss 1987 och Thomas och Cathrine året efter. Vi fick Marcus 1988 och samma år föddes hans kusin Christoffer. Men efter att vi båda fått två barn fick Thomas ett tredje, han ska ju vara värst, skämtar Andreas.
Att vara pappa är stort för Thomas. När han 1999 la målvaktshandskarna på hyllan, blev han pappaledig på heltid.
– Det är fantastiskt att få vara med sina barn i deras vardag. I stället för att de var på fritids efter skolan så kom de hem till mig, det var jättehärligt.

Bröderna Ravellis 50-årskalas på Mallorca

Bröderna Ravellis 50-årskalas på Mallorca. Stående fr v Andreas, Thomas, Marcus, Josefine, Cathrine, Annika. Sittande fr v Emelie, Mathias och Christoffer.

Thomas är ogärna ifrån sin familj. Därför var det kanske inte så konstigt att han under inspelningen av Mästarnas mästare blev lite av en pappa till det övriga gänget.
– Jag gick en extra runda i huset på kvällen för att se att allt var låst, att alla maskiner var avstängda och ljusen var släckta när vi skulle lägga oss, förklarar Thomas med ett stort leende.
Hur märktes då Ravellis vinnarskalle i Mästarnas mästare?
– Inte mycket faktiskt, jag gick in för alla tävlingar med glädje. Jag var nog lite pappa där också och stöttade mina medtävlare. Så var jag ju inte förr, då var det bara vinna som gällde.

Dolda talanger
Thomas om sin bror: Andreas är oerhört strukturerad, det är ordning och reda. Han är snäll, empatisk och samtidigt lite beräknande, men det är inget negativt, Andreas har inga negativa sidor.
Andreas om sin bror: Thomas är väldigt omtänksam och otroligt talangfull med allt han tar sig för. När det verkligen gäller plockar han fram en växel till som jag inte har.
Ledord?
Thomas: Allting löser sig, sluta oroa dig för framtiden. Våga ta steget!
Andreas: Jag har inget speciellt, men jag skulle gärna ha lite av Thomas inställning, jag oroar mig för mycket.
Dolda talanger?
Thomas: Jag är ganska bra på allmänbildning och låg ett tag på 26:e plats i Quizkampen, bland 1,5 miljon spelare. Och när jag var ung hoppade jag 2,06 i höjd.
Andreas: Jag är rätt bra på stjärntecken. Ofta kan jag lista ut vilket tecken folk är födda i, jag har till och med kommit fram till vilket datum ibland. Snabbast är jag på att lista ut vem som är vädur!

Av Christina Mellberg
Foto: Leif Boström,  Janne Danielsson/SVT samt privata bilder


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…