Annons

Annons

Tarmsjukdomen gjorde Mias liv till en mardröm!

Dela
(0)

För fem år sedan började Ann-Marie Erikssons mage att krångla.

– Jag märkte att sallad, äpplen och mat som inte var tillagad gjorde att jag fick värk i magen. Magen bubblade upp och det kändes som om maten åkte upp och ner, minns Mia, som hon kallas.
Känslan var så obehaglig att hon emellanåt stoppade fingrarna i halsen och kräktes upp maten för att bli kvitt obehaget. På vårdcentralen i Askersund, där hon bor, trodde doktorn att hon hade fått magkatarr och gav henne medicin mot det. Men i stället för att bli bra i magen blev hon efter hand ännu sämre och framåt vintern hade hon börjat få intensiv diarré också.
– Jag fick sådana smärtor i magen, vissa dygn var jag på toaletten 15 gånger! Det var ju bara vätska som kom till slut, berättar Mia i Hemmets Veckotidning nr 17.
Hon gick till vårdcentralen gång på gång under flera års tid utan att få någon riktig hjälp. Till slut blev hennes situation ohållbar.
– Jag stod inte ut! Så jag gick ner till min läkare på vårdcentralen, slog näven i bordet och sa att jag ville ha en remiss till sjukhuset i Örebro.

Annons

På Universitetssjukhuset i Örebro fick Mia till sist rätt diagnos. Ett vävnadsprov i tarmen visade att det var mikroskopisk kolit hon led av. Mia fick också träffa läkaren Johan Bohr, som erbjöd henne att vara med i en studie och testa en ny medicin, Budenofalk, en sorts kortisonmedicin. Det blev en vändpunkt för Mia.
– Det var som en dröm för mig!
Efter att ha tappat 12 kilo och mest varit hemma, trött och sängliggande i tre år började Mia sakta få tillbaka sitt gamla liv. Snart lärde hon sig att själv reglera dosen som hon tar av medicinen. I somras fick hon ett skov. Då ökade hon dosen och efter några veckor gick symtomen över.
Nu kan hon leva sitt vanliga, aktiva liv igen.
– Jag är jätteglad för det. I dag, till exempel, har vi allsång med PRO i Askersund på eftermiddagen, då hjälper jag till och kokar kaffe. Sedan är jag med i en sånggrupp som jag ska träna med. Förut kunde jag inte göra någonting och var isolerad hemma.
Innan Mia blev sjuk startade hon och en väninna ett stickkafé i Askersund. När magproblemen började försökte hon fortsätta med sitt kafé, men krafterna räckte inte till.
Men nu är väninnorna i gång igen med kaféet. Mia visar ett par vantar hon stickar med dubbelt garn.
– Och jag kan vara ute i naturen! Jag tycker om att bara ta med kaffekorgen, gå ut i skogen och sätta mig någonstans och njuta!

Nyupptäckt tarmsjukdom
* Mikroskopisk kolit är ett samlingsnamn för flera tarmsjukdomar där de vanligaste är kollagen kolit och lymfocytär kolit. Sjukdomarna är relativt nyupptäckta och går inte att bota, men man kan behandla symtomen.
* Symtomen är oblodig, vattnig och ihållande diarré, men även magsmärtor och trötthet är vanligt.
* Sjukdomen kommer i skov som kan vara från ett par veckor upp till flera månader. Varar skoven länge går man ofta ner i vikt.
* Diagnos ställs genom att man tar ett vävnadsprov från tarmen. Det görs alltid på sjukhus av en specialist.
* För många äldre kvinnor som drabbas av sjukdomen är den mycket handikappande. De går inte ut av rädsla för att inte hinna till toaletten.
* Omkring 40 procent av alla som har mikroskopisk kolit har även en eller flera autoimmuna sjukdomar, det vill säga sådana sjukdomar där kroppens immunförsvar angriper kroppens egna celler. De vanligaste är celiaki (glutenintolerans), tyreoideasjukdomar (sjukdomar i sköldkörteln), reumatoid artrit (ledgångsreumatism) och diabetes.

Nästan alla kan bli hjälpta!
Johan Bohr är överläkare på Universitetssjukhuset i Örebro och en av Sveriges ledande experter på mikroskopisk kolit.
– De här sjukdomarna är relativt nyupptäckta – de vanligaste, kollagen kolit och lymfocytär kolit, upptäcktes 1976 respektive 1989. Men kunskapen om mikroskopisk kolit ökar och det gör att patienter numera kommer till en specialist relativt snabbt, ofta inom en månad. Tidigare kände inte distriktsläkarna på vårdcentralerna till sjukdomen så bra och det kunde dröja flera år innan patienten fick träffa en specialist, förklarar Johan Bohr.
Forskning har visat att många äldre människors kroniska diarré egentligen är mikroskopisk kolit och i dag kan de alltså få behandling mot det.
– Oftast behandlar vi med en typ av kortisonpreparat, Budesonid, som hjälper 80–90 procent av patienterna. De senaste åren har man i svåra fall börjat testa medicinen Remicade, och även Humira kan hjälpa dem som inte blir bra av Budesonid. I sällsynta fall kan man operera patienten som då får en stomipåse på magen.
Johan Bohr och hans kollegor har flera pågående studier där man bland annat försöker hitta orsaken till sjukdomen.
– Vissa patienter får sjukdomen plötsligt och för andra är det smygande. I ena fallet är det en troligen en bakterie eller ett virus som sätter i gång det hela. De patienterna vet exakt vilken dag de blev sjuka. Den andra gruppen patienter får det smygande, där tror vi att orsaken är att de har vissa fysiologiska förutsättningar som gör att de får sjukdomen.
Finns det ett samband mellan anti-inflammatorisk medicin och mikroskopisk kolit?
– Ja, det gäller särskilt de så kallade NSAID-medicinerna som Ipren, Voltaren och liknande. Patienter som har fått mikroskopisk kolit på grund av att de tagit dessa mediciner blir av med sjukdomen om de slutar ta sådana värktabletter. Antidepressiva mediciner som höjer serotoninhalten i hjärnan har också visat sig kunna framkalla mikroskopisk kolit.

Se även www.magotarm.se

Text. Cecilia Beckman

Foto: Dan Lindberg


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…