Annons

Annons

Tänk om jag är dement

Ina steg på fel tåg. Tillfällig förvirring eller begynnande demens? Hon oroar sig och känner ångest.

Annons

tänk om jag är dement

Har jag blivit dement? Det som jag har fruktat så. Nu har det hänt och efter detta kommer det bara att gå utför.

Ja, det var min första tanke när jag hade stigit på fel tåg. Sådant kan väl hända alla när man går i tankar och är ouppmärksam, men det här var värre. Jag hade klivit på ett tåg till min tidigare hemort, staden jag bott i till för ett år sedan. Så fort tåget började rulla kom insikten: jag var på väg till min gamla hemstad och där bodde jag ju inte längre.

Fram till min pension för två år sedan arbetade jag i vården och mest med dementa. Jag såg förvirrade personer som hade mer eller mindre klara ögonblick och andra med förvrängd verklighetsuppfattning. Jag såg dem gå bakåt i utvecklingen och bli som små behövande barn.

Jag visste mycket om olika demenssjukdomar och mitt jobb var att möta behoven hos dem som drabbats. Att byta miljö kan påskynda demens. Var det det som hade hänt mig vid min flytt? Om jag blev dement vem skulle då ta hand om mig? Än så länge har jag ju både velat och kunnat klara mig själv. En börda för mina barn vill jag inte bli, de har redan fullt upp med sina barn. Än så länge är det jag som ska stötta dem och inte tvärtom.

Glömde handväskan

Jag mindes en annan tågresa och en söt liten dam i 80-årsåldern som glömt sin handväska hemma. I den fanns biljett, pengar, id-kort, nycklar och allt hon behövde för sin resa. Damen verkade inte alls skärrad utan fnittrade som en skolflicka, som om hon gjort ett oskyldigt busstreck. Tågvärden lånade ut sin telefon så att hon kunde ringa sina anhöriga, ordnade så att väskan kom med nästa tåg och serverade damen kaffe.

Det var uppenbart att tanten var förvirrad och hade svårt med minnet. Hur skulle hon klara att vänta på stationen och sedan passa rätt tåg för att få sin väska? undrade jag. Om jag inte själv skulle ha rest vidare hade jag självklart erbjudit henne min hjälp.

Ångesten lättade

Fnittra hade jag ingen lust med när jag nu så totalt fått hjärnsläpp. Jag hade ångest och kände mig helt utelämnad. Konduktören kom och jag blev vänligt bemött och fick hjälp att boka en ny resa. Det ordnade sig, men det blev dyrt. Jag fick resa en annan sträcka än den tänkta, byta vid flera stationer, springa mellan perronger och upp och ner i trappor. Om nu hjärnan slirade så kom min goda fysik till nytta. Jag kom hem endast en timme senare än beräknat.

I dag lyssnade jag på ett radioprogram om den åldrande hjärnan och då lättade min ångest lite. Om jag har en begynnande demens eller bara var tillfälligt förvirrade vet jag inte, men jag fick lära mig att det finns verktyg för att hålla hjärnan i trim. Dans är ett av dem. Så i stället för att sitta hemma och skuldbelägga mig själv ska jag gå ut och dansa i helgen.

Ina

 

Läs mer

Lenas man fick alzheimer

Hanna och Geeta tog hand om sin mamma

Molly flyttade ihop med sin sjuka pappa

 

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!

 

Läs också:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…