Annons

Annons

Sylvia Vrethammar om sin stora sorg!

I höstas gjorde hon succé i tv i Så mycket bättre, hon var med i säsongens Så ska det låta och nu väntar deltagande i Melodifestivalen i Malmö på lördag. Det både räcker och blir över.
– Jag är lycklig över att jag inte blev större än jag blev! Jag tycker det här räcker! säger Sylvia Vrethammar i Hemmets Veckotidning nr 9.
Hon tar emot hemma i sin svenska lägenhet, med fantastisk utsikt över Skurusundet.
– Där brukade pappa sitta, säger hon och pekar på en av gjutjärnsstolarna i köket.
Hon stod sin pappa mycket nära.
– Jag satt hos honom till det sista andetaget. Vi satt och pratade med honom, hela familjen. Det är på det viset man vill dö, så vackert, omgiven av sina nära, och så frisk som han var! Han var med mig väldigt mycket sedan mamma dött, både på turnéer och här hemma. Vi satt ofta vid det här köksbordet och löste världsgåtorna. Bara tio dagar innan han dog satt vi här och han berättade i timmar om sitt liv. Tänk om jag hade haft en bandspelare, jag bara satt och gapade och lyssnade när han gick igenom hela sitt liv – efteråt var jag alldeles slut! I tolv år bodde han ensam, lagade sin egen mat och reste. Han var en ungdom i hela sitt liv.
Efter Sylvias studentexamen gick de tillsammans igenom alla tänkbara jobb – från A till Ö. Hon ville bli konsertpianist, börja på Musikaliska akademien och även bli barnpsykolog, men visste inte om hon skulle orka med att ta hand om alla trasiga barn. När de kommit till bokstaven B föreslog pappa att hon skulle utbilda sig till barnavårdslärare, på det sättet skulle hon kunna läsa både medicin och psykologi.
– Jag tyckte det lät spännande så jag hoppade på det direkt. Utbildningen tog sex år och jag hade precis tagit min examen, den 12 juni 1969, när min första singel, Tycker om dej, kom ut, sedan dess har jag inte jobbat en enda dag med det jag är utbildad till!

Annons

 

I stället blev hon värdinna i Hylands hörna, reste i skytteltrafik mellan Brasilien och Sverige och kom redan 1973 till Tyskland. 1974 skapade hon krigsrubriker med Eviva España, som skälldes för Francopropaganda i Sverige och sålde 800 000 ex i England där den låg på topplistan i 40 veckor. Sedan dess har hon haft två karriärer att hålla liv i – en i Sverige och en i Tyskland.
Sylvia häller upp kaffe i sin mammas gamla tunna porslinskoppar.
– Det här var de första kopparna jag drack kaffe ur, säger hon. Gud, vad det var gott!
Hon sluter ögonen och smuttar på kaffet.
– Jag har fått så mycket gratis, tycker jag. När jag gjorde min första tv-show 1969 hade jag inte ens gjort en audition. Jag hade inte kämpat alls utan stod bara där i min första tv-show direkt efter min lärarexamen. Musiken hade jag fått hemifrån, från jag var bebis. Jazzmusiken fick jag från min bror Bo och det klassiska kom från mamma. Det var som om allt var förberett, utan att jag visste om det.
I Så mycket bättre fick Sylvia beröm för sin öppenhet, inte minst när det gällde hennes barnlöshet.
– Jag sa saker som jag aldrig sagt öppet förr, säger hon. Man inbjuds att dela med sig av sina känslor, och det förstod jag inte när jag åkte dit. Jag grät! Jag ska aldrig gråta i tv, hade jag sagt. Det kan ingen få mig till! Och redan i första programmet står jag där och gråter!
När Sylvia berättade om sin barnlöshet grät tittarna.
– Nu efteråt kan jag tänka: Varför berättar jag det här inför miljoner tittare? Jag har fortfarande stunder när jag det känns som om jag är i ett stort svart hål för att jag aldrig blev mor. Jag fick aldrig någon som säger: ”Hej mamma.” Det kan komma precis när som helst… Åh nej, jag ska lämna det här jordelivet utan att ha satt ett barn till världen! Vad fruktansvärt! Och i nästa ögonblick vill jag åka i väg och sjunga. Men det går inte att komma ifrån att det är något av det mest självklara i livet, att sätta ett barn till världen. Fast det är inget som plågar mig, då skulle jag inte kunna prata om det på det här sättet.

 

När hon träffade Rune Öfwerman hade han redan tre barn, alla hennes syskon hade barn, hennes äldsta syster hade till och med sex barn, så Sylvia hade inga tankar på egna barn. Dessutom fanns det ju en karriär att ta hand om, både i Sverige och Tyskland. Ska jag ha barn får jag väl det, tänkte hon. Medan åren gick. När hon var 45 träffade hon den tretton år yngre ljudteknikern Alex Gietz under en skivinspelning i Tyskland och bestämde sig för att skilja sig.
– Jag önskar ingen en skilsmässa. Men du kan inte streta emot vad livet vill med dig, och den väg det är tänkt att jag ska gå. Jag insåg att lika starka känslor som gjorde att jag och Rune levde ihop i 20 år mötte jag i Alex. Och jag kunde inte säga nej till det. Det gick inte. Det var fruktansvärt svårt, men det gick inte att leva på något annat sätt, tyckte jag. Jag tvekade aldrig, men det gjorde ju inte saken lättare. Särskilt när det inte är ett dåligt förhållande man lämnar – Rune är en underbar människa – utan bara att det kom in en ny människa i mitt liv som jag skulle gå vidare med.
Och kanske få barn med.
– Jag tyckte fortfarande att jag var purung! Jag har faktiskt aldrig känt att jag blir äldre.
När hon träffade Alex hade han en tvåårig son.
– Då tänkte jag att det kanske är med Alex jag ska bli mamma.
För säkerhets skull gick hon till en läkare och fick klartecken på att allt var som det skulle.
– Det fanns inga hinder, men det blev inga barn. Och det finns ingen riktig förklaring till varför.
Det var nära att det inte blev något Så mycket bättre för Sylvias del. Hon hade planerat in en ny skivinspelning när hon fick frågan. Efter att hon tackat nej två gånger ringde producenten själv till slut upp henne och vädjade.
Liksom de andra deltagarna vittnar Sylvia om att programmets tuffa schema höll på att knäcka henne.
– Jag hade svårt för att gå ner i varv. Men det är väl programmets idé, till slut är man så trött att man struntar i om det blåser i håret, om makeupen är åt skogen och vad man säger. Men det blir ju bra!
Hon skrattar glatt.
– När folk börjar prata om hur det känns att vara 67 säger jag fantastiskt! Vet du, jag känner det som om jag börjar om! När jag skulle sjunga in låtarna från Så mycket bättre och kom till Atlantis-studion fick jag en rysning, det var där jag spelade in min första singel Tycker om dej. Allt såg likadant ut och jag kände mig som 24 år igen!

Missa inte!
Sylvia sjunger låten Trivialitet i Melodifestivalen i Malmö 23/2!

 

Text: Christer Olsson

Foto: Aftonbladet Bild

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…