Annons

Annons

Svärmor anmälde mig till socialtjänsten

Äktenskapet havererade och svärmor blev hennes värsta fiende. Angelica skriver om en tuff tid.

Dela
(0)

svärmor anmälde mig

Min man James och jag var eniga om att skilsmässa var oundvikligt, men trots att vi var både väldigt ledsna och upprörda bestämde vi oss för att hantera splittringen utan ilska. Vi lyckades dela på tillgångar och skulder utan att bråka och bestämde ett upplägg för vårdnaden av barnen. Mina barns farmor hade tjatat på James att han skulle kräva ensam vårdnad, men han stod emot och förklarade hur vi resonerade och vad vi ansåg var bäst för barnen.

Annons

Jag vet inte varför farmor blev så hämndlysten, men kanske ville hon försäkra sig om större tillgång till barnen. Hon trodde kanske att jag inte skulle låta henne träffa barnen när de var hos mig, men det skulle hon självklart få. Hon skulle alltid vara välkommen i mitt hem, även efter skilsmässan, hon var ju barnens farmor.

Att genomgå en skilsmässa var ledsamt, kämpigt, sorgligt och upprörande på många sätt men jag var stolt över hur vi hanterade det praktiska kring vårt äktenskaps sönderfall. Vi ville båda fokusera på att läka de sår som uppstått och finnas till hands för barnen i deras sorgeprocess.

Hanteringen kändes väldigt vuxen och efter ett par månader utan dramatik drog jag en lättnadens suck och förstod att skilsmässan nu låg bakom oss.

Orolig för barnen

Så en dag ringde min mobiltelefon när jag var på jobbet. En kvinna presenterade sig som Sofia och sa att hon ringde från stadsdelens socialtjänst. Hon berättade att de hade fått in en anonym anmälan att mina barn for illa och ville att jag skulle komma på ett samtal så fort som möjligt. Jag hade många frågor om den anonyma anmälan men Sofia svarade lugnt att vi skulle gå igenom allt när jag kom dit. Vi bokade en tid nästa förmiddag.

Jag sov inte alls den natten utan låg vaken med stark oro och ångest. På förmiddagen promenerade jag till socialtjänstens kontor med en stor knut i magen. Jag mådde illa och undrade vad jag hade gjort som kunde få någon att ifrågasätta mina barns välfärd, men kunde inte komma på något.

Sofia var en varm och sympatisk kvinna i 50-årsåldern. Hon sa att en kollega skulle sitta med under samtalet och förklarade hur socialtjänsten arbetar. Jag fick veta att bland annat lärare och läkare har anmälningsplikt om de misstänker att ett barn far illa. Dessutom har socialtjänsten en telefonlinje som är öppen dygnet runt och dit kan allmänheten ringa anonymt och göra en anmälan som socialtjänsten då måste utreda.

I mitt fall var det inte en anmälningspliktig som ringt utan en anonym person på tipslinjen.

—Anmälaren var orolig för dina barn. Det framgick att du nyligen skilt dig från barnens far och anmälaren uttryckte att de hade det mycket bättre hos sin pappa, sa Sofia.

Jag blev helt paff, men insåg också vem den anonyma tipsaren var. Det var min före detta svärmor, barnens farmor.

Blev ursinnig

Jag började berätta om skilsmässan för Sofia och hennes kollega, hur vi agerat så vuxet som möjligt och hela tiden fokuserat på barnen. Jag förklarade hur ledsen denna anmälan gjort mig och hur jag rannsakat mig själv för att komma på vad som kunde få någon att bli orolig över barnen i mitt sällskap.

Jag sa att jag trots detta kände mig trygg i mitt föräldraskap och gjorde mitt allra bästa för att barnen skulle få en bra uppväxt. Jag berättade också att barnens farmor varit emot skilsmässan och tyckt att barnen skulle bo hos sin pappa på heltid.

Vi pratade länge och Sofia hade ett så betryggande sätt att jag kopplade av och nästan glömde anledningen till att jag var där. När vi avslutade mötet sa Sofia att det skulle bli ett uppföljningssamtal om ett par veckor.

Direkt när jag kom hem ringde jag James och berättade om anmälan och sa att jag misstänkte att det var hans mamma som låg bakom den. Han blev ursinnig och sa att han genast skulle konfrontera sin mamma och ringa tillbaka till mig så fort som möjligt.

Sårad och besviken

Ett par minuter senare ringde han och sa att hans mamma erkänt att hon ringt socialtjänsten. Hon hävdade att barnen skulle få det mycket bättre om barnen togs ifrån mig och fick bo hos sin pappa på heltid.

—Jag är ledsen, sa James. Du förtjänar verkligen inte detta. Du är en fantastisk mamma och det min mamma har gjort är oförlåtligt. Nu ringer jag socialtjänsten och förklarar och jag ska be mamma ringa också. Jag skäms över vad hon har gjort. Förlåt.

Hans ord värmde, men jag kände mig både sårad och besviken på hans mamma. Jag kunde inte förstå det hon gjort.

Visst är det jättebra att det finns en anonym telefonlinje, men i vårt fall missbrukades den. Det hela slutade ändå med att socialtjänsten konstaterade att mina barn hade det bra hos mig och inga åtgärder vidtogs. Men anmälan mot mig kommer alltid att finnas kvar i arkivet och det känns fruktansvärt sorgligt.

Angelica

 

Läs mer

Skilsmässa efter 60 – hur skiljer jag mig?

Han fick aldrig sitt livs kärlek

Så slipper du vara ensam

 

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!


Läs mer om:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…