Annons

Annons

Svampstuvningen höll på att bli Marcus död

Det som skulle bli en trevlig utflykt med svampplockning förändrade Marcus Backmans liv. För bland alla ätliga svampar gömde sig en väldigt giftig sort. Jag och min kompis skojade om det när vi åt svampstuvningen, berättar Marcus.Föga anade han vilket högt pris han skulle få betala för sitt misstag...

Dela
(97)

3
Visa bildspel

/
Svamp
Svamp
Svamp
...
Visa mer

Marcus Backman, 44 år, glömmer aldrig den 16 augusti 2011. Då fick han åka in akut till Kungälvs sjukhus för svampförgiftning. En förgiftning som var nära att kosta honom livet.

—Det var riktigt allvarligt och handlade bara om minuter. Jag fick vård i sista stund, berättar Marcus.

Annons

Under sin semester, sommaren 2011, hälsade Marcus på en kompis i Skepplanda, några mil norr om hemstaden Göteborg. Eftersom det fanns fina svampskogar i trakterna gav de sig ut på kantarelljakt.

—Men vi hittade inte så många kantareller. Det blev en karljohanssvamp och så några svampar som vi trodde var trattkantareller, säger Marcus som inte var någon van svampplockare.

Svamparna hamnade i en stuvning och de två vännerna skojade om att de kanske hade fått med någon giftig svamp i blandningen. Föga anade de att det de trodde var trattkantareller i stället var farliga giftspindelskivlingar.

—Två dagar senare fick jag värk i benen. Jag hade helt glömt bort svampstuvningen och trodde att det var influensa. Värken spred sig och efter ett par dagar var jag stel i hela kroppen.

Sex dagar efter svampmåltiden fick Marcus ett samtal från Kungälvs sjukhus dit hans kompis kommit med njursvikt. Marcus ombads att genast komma till sjukhuset.

—Jag förstod inte allvaret och undrade om jag kunde komma dagen därpå och få en spruta med motgift. Då sa de att de skulle skicka en ambulans för jag måste komma omedelbart. Jag tyckte fortfarande att det var överdrivet och sa att jag skulle köra själv, med det var tur att jag hade en automatväxlad bil för jag var så stel att det hade inte gått annars.

På plats på sjukhuset togs blodprover och njurvärdet, där mängden kreatinin mäts, som normalt ska ligga på 50–100 var 1 200 och stigande.

—Personalen frågade efter numret till en anhörig och jag gav dem mammas nummer. När hon sedan kom rann tårarna på henne och hon brukar aldrig gråta. Jag förstod att de hade ringt henne för att hon skulle få säga farväl och insåg då hur illa det var.

I 16 timmar kämpade läkarna på intensivvårdsavdelningen för att rädda Marcus liv och hans njurar. Han överlevde, men njurfunktionen var utslagen.

—Sedan dess har jag fått dialys tre dagar i veckan, fem timmar varje gång. Det är väldigt jobbigt. Det känns som att springa ett maratonlopp, ofta tar det ett dygn till man är människa igen.

I samband med förgiftningen upptäckte läkarna att Marcus hade ett medfött hjärtfel och att hans hjärtkapacitet bara var 20 procent, vilket betydde att han inte kunde göra en njurtransplantation. Men efter medicineringen är hans hjärta åter starkt och nu väntar han på att få en njure.

Vägen tillbaka har varit tuff och Marcus är fortfarande sjukskriven från sitt jobb som bilbyggare på Volvo.

—Livet blev totalt förändrat. Innan var jag vältränad, stark, snabb och uthållig. Jag tränade mycket på gym och har hållit på med 14 olika sporter. Efter förgiftningen orkade jag ingenting. Jag kände mig som en 90-årig gubbe och orkade knappt gå uppför en trappa.

Marcus förstod att det var viktigt att hålla humöret uppe för att klara av att ta sig tillbaka till ett normalt liv.

—Jag bestämde mig tidigt för att göra allt för att inte må psykiskt dåligt. Det tjänar ingenting till att tänka tillbaka och ångra sig, gjort är gjort. Det har varit kämpigt, men det har gått.

Flickvännen Marie Ahlberg har betytt mycket, och även deras gemensamma intresse för uppfödning av birmakatter.

—Katterna har varit en stor tröst medan jag har varit sjuk.

Marcus hoppas nu att det inte dröjer alltför länge till han får en ny njure och han kan återgå till ett friskt liv. Han längtar tillbaka till jobbet på Volvo och att kunna vara den pappa han vill vara men inte orkat för sina barn i tidigare förhållanden; Maximillian, 16 år, Alex, 13 år, Lukas, 7 år, och Melissa, 4 år.

—Nu vill jag spela fotboll med mina barn!

 

TEXT: ANETTE BÜLOW

FOTO: LEIF BOSTRÖM, IBL, SHUTTERSTOCK

 

LÄS MER:

Guide: Så lyckas du med svampplockningen

Så lär du hunden att hitta svamp

 Guide: Så hittar du kantarellerna


Läs mer om:

Dela
(97)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…