Annons

Annons

Susanna startade barnhem i Ghana

Dela
(0)

Shalom Orphanage

Världens orättvisor har alltid upprört Susanna Benckert. Hon ville gärna göra något – så hon startade ett barnhem i Ghana. I dag är hon ”mamma” till 23 barn som tack vare henne känner sig trygga och har fått tillbaka tron på framtiden.
– Jag har ett enormt ansvar, men jag ångrar ingenting!

Annons

Första gången Susanna  kom till Ghana var 2008. Hon hade länge drömt om att arbeta som volontär på ett barnhem och nu äntligen fick hon chansen att arbeta som volontär på ett barnhem via en svensk volontärorganisation.

Susanna Benckert

Under våren är Susanna i Sverige för att skaffa fler sponsorer och månadsgivare.

– Jag tyckte att Ghana var underbart, med en härlig och varm kultur. Jag kände mig omfamnad, säger Susanna, 26.
Men även om volontärtiden på många sätt var positiv väckte den också känslor av otillräcklighet. Susanna ville göra mer och bestämde sig för att starta ett eget projekt. Väl hemma i Sverige kontaktade hon släkt, vänner, bekanta och deras bekanta, där hon beskrev vad hon ville åstadkomma och bad om bidrag. I juni 2010 var det äntligen dags. Susanna återvände till Ghana, denna gång för att bygga ett eget barnhem.
– Tina, en kvinna som jag fick kontakt med under min första vistelse i landet, mötte mig på flygplatsen. Hon var samordnare på en volontärorganisation och hade föreslagit att jag skulle göra något i den lilla byn Kofi Ansah. Där fanns en man vid namn Alwin som tagit sig an flera föräldralösa eller övergivna barn men utan att riktigt ha resurser att ta hand om dem.
När de var nästan framme vid byn parkerade Tina bilen. Den sista biten skulle de få gå till fots.
– Till slut fanns det inte ens en väg. Det var bara att kliva ur, lasta upp väskan på huvudet och gå genom djungeln, berättar Susanna.
Efter en stund kom de fram till byn som består av ett 40-tal hus omgivna av palmer, apelsinplantager och cassavaodlingar. I utkanten bodde Alwin och nio barn i ett primitivt skjul. De sov direkt på det jordiga golvet.
– Även om jag visste vad som väntade så fick jag en chock när jag såg hur det såg ut. Och barnen reagerade i sin tur väldigt starkt på mig, de allra minsta blev rädda för de hade ju aldrig sett en vit människa tidigare, medan andra snart kastade sig om halsen på mig.
Köpte en bit mark
Susanna flyttade in i skjulet med de andra, men hon köpte också en bit mark av byns hövding och anställde folk för sitt planerade barnhemsbygge.
– Vi fick börja med att röja marken med machete för att alls kunna bygga något.
Sedan tog det två månader till innan barnhemmet var klart. Barnen, Susanna och Alwin kunde lämna skjulet och flytta in i det nya huset, en enkel stalliknande byggnad bestående av två sovsalar och inte så mycket mer.
I dag, nästan fyra år senare, har mycket hänt: Barnhemmet har gradvis byggts till och fått en högre standard och Susanna har förstått att det är i Kofi Ansah hon hör hemma. Barnhemmet
– Jag har ett enormt ansvar eftersom jag är de här barnens trygga punkt. Det här är ett åtagande för livet och det insåg jag väl inte riktigt först. Men inget skulle kunna få mig att ångra eller ändra mitt beslut. Det finaste man kan få är att kunna bidra till barnens utveckling.
Susannas barnhem är till stora delar en nästan osannolik solskenshistoria. Här har 23 barn fått sina liv och sitt hopp tillbaka. De går i skolan, får äta sig mätta och har en trygg plats att bo på. I någon mån har de ju också fått en mamma i Susanna. Hennes värme, kärlek och stora famn räcker åt alla. Men ändå. Barnen bor här för att ingen annan kan eller vill ta hand om dem. De bär på svåra trauman och har upplevt saker ingen människa borde behöva uppleva.
– En del har föräldrar som dött i trafikolyckor, eller i sjukdomar som aids och malaria. Här finns också barn som misshandlats eller övergivits av sina familjer.
Många är sjuka och undernärda när de kommer hit. Lille Daniel, vars mamma dog kort efter hans födelse, är bara ett exempel. När han blev sjuk försökte hans moster kurera honom med naturmedicin, en hemgjord blandning av vatten och löv. Det var i stort sett den enda mat han fick under ett år. Till slut blev Daniel så dålig att mostern själv larmade barnhemmet.
– När vi kom dit låg han helt apatisk på marken. Han hade liggsår och flugorna svärmade omkring honom.
Vid ett och ett halvt års ålder hade han aldrig kunnat sitta eller stå. Daniel led av svår blodbrist, vilket är den vanligaste dödsorsaken för barn i Ghana. Att få honom frisk har varit en lång och svår kamp.
– Men i dag är han vår lilla stjärna! Han började gå för några månader sedan och skrattar och pratar. Det var en obeskrivlig känsla att få hans första leende och att se honom ta sina första steg. Det är sådant som gör att det är värt allt slit tusen gånger om, säger Susanna.
Ekonomin vållar oro
Vid sidan av alla vardagssysslor har hon ständigt olika förbättringsprojekt på gång. Solceller på taket och en grundvattenpump är några exempel. De har också skaffat getter och höns och börjat röja mark för grönsaksodling. Målet är att bli självförsörjande och att odla så mycket att det blir ett överskott som kan säljas.
– Just ekonomin är ett av de största orosmomenten, för vi är ju helt beroende av våra bidragsgivare i Sverige. Men genom att bli så självförsörjande som möjligt gör vi barnens tillvaro åtminstone lite säkrare.
Klimatet i Ghana är odlingsvänligt, det är fuktigt och ungefär 30 grader varmt året om. I trädgårdslandet frodas bönor, lök, tomater, paprika, ingefära och chili. Men i den täta växtligheten trivs också giftiga djur.
– Vi har problem med ormar och skorpioner och röjer ständigt närmast barnhemmet för att hålla dem på avstånd. Det stod till exempel höga kokospalmer runt huset som vi fick ta ner eftersom gröna mambor gärna bygger bo i dem. En natt för några år sedan blev Alwin, som då var föreståndare på barnhemmet, så svårt biten av en orm att han var nära att dö. Han klarade sig men kommer aldrig att bli helt bra igen.
Parallellt med driften av barnhemmet har Susanna studerat till förskollärare i Stockholm. Hon passar också på att jobba i en mataffär när hon är i Sverige, för att tjäna lite egna pengar till flygbiljetter och annat.
– Hittills har jag varit i Ghana halvårsvis. När jag är i Sverige är vår husmor Victoria barnens trygghet. Vi jobbar också med volontärer. Det är inte oproblematiskt eftersom många barn har svårt med separationer. Samtidigt är vi beroende av volontärerna. De hinner ge barnen uppmärksamhet, leka med dem och hjälpa till med läxor. Det är otroligt viktigt att varje barn blir sett i det kollektiv som ett barnhem är.
Under våren är Susanna i Sverige för att skaffa fler sponsorer och månadsgivare. Hon passar också på att umgås med familj och vänner, som för övrigt inte var odelat positiva till barnhemsprojektet i början.
– De var oroliga, för sjukdomar och för allt möjligt. Samtidigt har de försökt stötta för de förstod ganska snabbt att det inte var någon idé att försöka stoppa mig!
Men någon längtan efter att stanna i Sverige har Susanna inte. Hemma i Kofi Ansah väntar ju Daniel med det underbara leendet, teaterapan Ebenezer, lilla Bebei och alla de andra barnen.
– Även om livet i Ghana många gånger är påfrestande både psykiskt och fysiskt så ska jag tillbaka. Jag skulle aldrig överge mina barn. Jag gör vad som helst för dem.

Shalom Orphanage byggdes 2010 och där bor 23 barn mellan 2 och 16 år. Alla är hälsoförsäkrade och går i den kommunala skolan. Susanna hjälper också familjer på distans för att de ska kunna behålla sina barn. Barnhemmet drivs ideellt med bidrag från främst privatpersoner i Sverige.
Sedan starten har barnhemmet byggts ut till dubbel storlek, fått nytt tak och försetts med en veranda som ger skugga varma dagar. En grundvattenpump har installerats, samt toalettbås och en enkel dusch där man duschar genom att hälla vatten över sig med en kopp. Köket har fått gasolhällar i stället för öppna eldstäder och ett litet trädgårdsland har anlagts. Solceller ger el till belysning som håller farliga djur borta nattetid.
Nu planeras för ett hönshus och en utbyggnad av solcellsanläggningen. Åkermark ska röjas för odling av basfödorna cassava och majs.
Vill du hjälpa till? Alla bidrag är livsviktiga men allra störst hjälp ger du genom att bli månadsgivare. Pengarna sätts in på bankgiro 119-6278 och går oavkortat till barnhemmet. På Susannas hemsida kan du läsa mer: www.susannaighana.se

 

Text och foto: Irmi Persson, samt privat foto


Läs mer om:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…