Annons

Annons

Stamgästen räddade Berits livsverk

Järnvägsrestaurangen Östra Station i Stockholm är Berit Wahlgrens livsverk. Trots påtryckningar har hon vägrat sälja och nyligen utsågs den till en av Europas tio bästa järnvägsrestauranger av brittiska tidningen The Guardian. Jag grät av glädje, vilken lycka! säger Berit.

Dela
(3.36k)

5
Visa bildspel

/
Stamgästen räddade anrika Östra Station
Stamgästen räddade anrika Östra Station
Stamgästen räddade anrika Östra Station
Stamgästen räddade anrika Östra Station
...
Visa mer

Restaurangen öppnade hösten 1932 och gick i konkurs efter två år. Budet gick då till Berits moster, hovmästarinnan Annie Schollin.

—Roslagsbanans chef hade spanat in henne på en restaurang där han brukade ha sina affärsluncher. Hon handplockades hit för att bli sin egen och fick börja med att införskaffa porslin och annat husgeråd. De gamla ägarna hade tagit med sig allt i besvikelsen över konkursen.

Annons

En av dem som fick arbete på Östra var Berits mamma Elly och därför fick Berit själv hoppa in som diskplockerska redan som tolvåring.

—Det var mycket som var nytt för mig här. Jag som aldrig hade sett en enda utlänning mötte plötsligt folk från världens alla hörn. På den tiden hade vi en kokerska som skällde ut folk så att det osade om det. En gång var hon så arg att hennes löständer trillade ur, säger Berit, 70.

En legendarisk servitör var Gustaf Adolf Lysholm som på lediga stunder satt hemma och skrev svårmodig lyrik om äldre tiders Stockholmsliv. Sexton böcker gav han ut vid sidan av jobbet.

—Folk trivdes. Det har aldrig varit någon större omsättning bland personalen. Rekordet har servitrisen Dagmar Lövquist som jobbade här i 50 år innan hon gick i pension.

Välbevarad funkismiljö

När Annie drog sig tillbaka 1983 tog Berit över. Hon bestämde sig för att bevara interiören i ursprungligt skick. De gamla funkismöblerna av björk i brunt och svart som en gång levererades av NK står därför fortfarande kvar. Över alltihop lyser också den stora plafondmålningen med Roslagsmotiv i takkupolen.

—Det enda som är nytt är glasväggen mellan restaurangen och vänthallen, säger Berit. Den sattes upp någon gång på 1950-talet och var ett villkor för att vi skulle få servera vin.

Totalt sysselsätter hon 15 personer men är själv den som jobbar mest. Hennes tre barn Carina, Anders och Annelie har alla stått på lönelistan. De två sistnämnda har gått vidare i andra yrken men Carina är kvar och hennes barn Niklas och Sofia har tillkommit. Återväxten tycks med andra ord vara säkrad.

Förr fanns effektförvaring, allmän toalett och biljettluckor på Östra Station. Det är borta nu till förmån för ett antal småbutiker. Så hade det nog gått med restaurangen också om Berit inte hade vägrat flytta på sig.

—Det är många som har velat köpa ut mig, säger hon. Jag har blivit hotad och erbjuden svarta pengar.

Men Berit vägrar, hon vill att restaurangen ska bestå och har just efter mycket hårda förhandlingar erövrat ett nytt femårskontrakt. Och när hon fick veta att The Guardian efter en hemlig visit utnämnt krogen till en av Europas tio bästa järnvägsrestauranger visste lyckan inga gränser.

—Golvet närmast rämnade under mina fötter och jag grät av glädje. Jag svävar fortfarande som på moln!

Togs på bar gärning

Berit har förstås också fått sin beskärda del av inbrott, stölder och bedrägerier. Hon har avslöjat tjuvar bland personalen lika väl som bland städbolagens folk. Men det har också hänt att hon stött på helt vanliga bovar försedda med kofot.

—En natt vid tvåtiden såg min dotter att städarna hade kommit. Det var flera timmar för tidigt så jag blev misstänksam och kunde ta dem på bar gärning. De lyckades visserligen smita men kvar stod jag med tjuvgodset.

En annan natt tjöt tjuvlarmet. Berit slog larm till polisen som stormade in med dragna pistoler.

—En gång såg jag två knarkare rycka åt sig kassaskrinet med dagskassan. Jag följde efter dem upp bland ambassaderna i Diplomatstaden och där bar det sig inte bättre än att jag plötsligt stod ansiktet mot ansikte med en av dem.

Berit grep tjuven och ringde polisen.

—Märkligt nog stod han stilla tills de kom, säger hon.

Berit arbetar tolvtimmarspass sex dagar i veckan. Ändå hinner hon ställa upp som barnvakt när barnbarnen behöver henne. Varje kväll bär hon dessutom med sig två kassar tvätt från jobbet. Det är restaurangens vita linnedukar som hon tvättar och stryker själv till nästa dag. Allt för att rädda restaurangen.

Vid ett tillfälle sålde hon sitt hus för att rädda företaget. En annan gång fick hon låna 300 000 kronor av stamgästen Georg Carlsson som åt sin lunch på Östra i 70 år.

—Jag har räknat ut att han åt här 20 000 gånger, säger Berit. Han lämnade aldrig en krona i dricks men när konkursen hotade 1996 blev han så orolig att han lånade mig pengarna mot ränta. Efter det åt han gratis här i tio år. Hans namn står fortfarande ingraverat i en mässingsplåt på hans favoritstol.

Berit värnar om sina stamgäster och berättar om dem med stor värme.

—Vi hade en stamgäst som åt här varje dag i 15 år. När han dog kom hans dotter och åt en middag här till hans ära vid hans favoritbord. En annan stamgäst åt här i 58 år. Han var förtjust i köttfärs och valde alltid köttfärs om det fanns någon sådan rätt på matlistan. En dag 1991 överraskade han oss alla med att äta strömming.

Välkända stamgäster

Restaurangen har medan vi pratat tömts på gäster och successivt fyllts på igen. Vid ett bord sitter Marianne Bernadotte, änka efter Sigvard Bernadotte. Vid ett annat bord sitter mästerfotografen Lennart Nilsson och vid ett tredje den matglade gourmanden Edward Blom med hustrun, journalisten Gunilla Kinn Blom, och deras halvårsgamle son Melchior. Stamgäster som skänker särskild glans åt Berits järnvägsrestaurang allihop.

—Och snart kommer kvällsgästerna, säger Berit. Det känns som att jag fått revansch. Kanske har jag gjort något bra i alla fall. Mina kollegor bland Stockholms krögare har just aldrig pratat med mig på våra möten. De har hälsat förstås men vi har inte haft så mycket gemensamt. Jag köper inga nya krogar och kan inte så mycket om vin. Men jag har en av de tio bästa järnvägsrestaurangerna i hela Europa och nu har åtminstone några av dem ringt och gratulerat. Det är en fantastisk känsla.

 

Text: Monica Antonsson

Foto: Per Arvidsson

 

Se filmen från Öppet arkiv/SVT om Östra Station

 

Laga Järnvägsrestaurangens specialitet

Raggmunk med stekt fläsk och rårörda lingon

4 personer

 

800 g potatis

4 ägg

1 tsk salt

½ kryddmått vitpeppar

 

Finriv potatisen och blanda ner äggen, salt och peppar. Stek i smör och lite olja ca 5 minuter på varje sida tills potatisen är mjuk. Stek fläsket tills det fått fin färg eller efter önskemål.

 

Rårörda lingon

5 dl lingon

2 dl socker

Blanda lingon och socker och låt stå över natten. Rör om några gånger.

 

Läs mer:

Lovisa sjunger om sin släkting Joe Hill

Samlaren Cen älskar påsken

Det är Kristin som är Stockholmssyndromet

 

 


Läs mer om:

Dela
(3.36k)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…