Annons

Annons

Skuldkänslor efter sambons död höll på att knäcka Ann

Dela
(0)

Sonen Tyr hjälpte Ann att minnas de bra stunderna med sambon Joel.

Sonen Tyr hjälpte Ann att minnas de bra stunderna med sambon Joel.

De hade bråkat precis innan Joel åkte i väg. När poliserna kom med beskedet att han omkommit i en bilolycka klandrade Ann sig själv för att de skiljts som ovänner. Sorgen och skuldkänslorna förföljde henne – ända tills sonen Tyr började ställa frågor om sin pappa…

Annons

Ann gav sonen Tyr hans morgonvälling när det knackade på dörren. Hon undrade vem det var som kom så tidigt och kikade ut genom fönstret. På trappan stod två poliser.
– Min första tanke var att de letade efter någon och undrade om jag sett något, säger Ann Claesson, 34.
När hon öppnade såg hon polisernas allvarliga miner. De frågade om hon var Ann Claesson och om de fick stiga in. Hon bad dem säga sitt ärende med en gång.
– Vi har tråkiga nyheter. Joel har kört av vägen och omkommit.
Ann kände hur världen rasade samman. Det kunde inte vara sant, det kunde inte stämma.
– Ni måste ha tagit fel, försökte hon.
Men poliserna förklarade att de hade säkrat den omkomnes identitet. Chocken la sig som en våt filt runt henne och hon tänkte på det onödiga bråket de haft innan Joel lämnade hemmet. Nu skulle de aldrig få en chans att reda ut det.
– Just att vi var ovänner innan olyckan kom att plåga mig under lång tid, säger hon.
Viktigt stöd för Ann
Hon och Joel var jämngamla, de hade träffats på olika fester genom åren och sakta dragits till varandra.
– Jag föll för hans charm och jag flyttade från Habo och hit till honom i Mullsjö när jag var 21 år, berättar hon.
Men efter två år tog förhållandet slut och hon flyttade till egen lägenhet i Jönköping. Ann tog det väldigt hårt.
– I början kände jag mig oerhört sårad och ville varken höra eller se honom. Men sedan hörde han av sig och vi återupptog kontakten, men bara som vänner.
Joel kom också att bli ett stort och viktigt stöd när hennes pappa gick bort och sedan bara något år senare även när hennes mamma gick bort.
– Vid båda tillfällena fanns Joel där och tröstade mig i sorgen. Men just då kände jag inte att det kunde bli vi igen. I stället flyttade jag till Norge ett par år efter min mors död. Det var ett sätt att komma ifrån alla jobbiga minnen. Kontakten med Joel behöll jag dock och han var även i Norge och hälsade på mig. Vi skojade om att har vi inte hittat någon annan innan vi fyller 30 så får vi bli ihop igen.
Det var också vad som hände när Ann flyttade tillbaka till Småland efter två år i Norge. Hon och Joel började träffas regelbundet och bestämde sig för att göra ett nytt försök.
– När vi flyttade ihop i hans hus i Mullsjö kändes det helt rätt. Eftersom vi nu var mogna för ett nytt förhållande bestämde vi oss också för att skaffa barn. Under graviditeten fick jag blödningar i vecka 32 och Tyr föddes redan i vecka 34. Jag blev jätterädd och trodde att vi skulle förlora honom, medan Joel var helt lugn och stöttade mig tills jag kände mig trygg i mammarollen.
De hittade ett större hus som de flyttade in i strax innan julen 2011. Det var ett hus med visst renoveringsbehov, men det var inget problem för Joel som var händig av sig. Han var plåtslagare och delägare i firman där han arbetade.
Svårt att acceptera
Knappt två veckor innan Tyr skulle fylla ett år hade de varit och handlat till det kommande kalaset.
– Sedan började vi bråka om en struntsak och redde aldrig ut det innan Joel åkte i väg. Och just den gången fick vi inte en chans att rätta till det som blivit fel.
Första tiden efter dödsolyckan var hon som i en bubbla och hade svårt att acceptera det som hänt.
– Jag tyckte att jag hörde olika ljud. Det var som om hjärnan spelade mig spratt, jag trodde att jag blivit galen.
Nu stod hon dessutom ensam med renoveringen av huset, en ettårig son och allt som hade med Joels företag att göra.
– Vi hade höga lån på huset och jag skulle inte kunna färdigställa renoveringen. Dessutom kunde jag inte arbeta natt inom hemtjänsten eftersom det inte fanns någon som kunde passa Tyr om nätterna. Till slut lyckades jag med hjälp av mäklare att sälja huset och flytta till ett mindre.
Dessutom kom det fakturor till Joels företag som hon inte visste hur hon skulle hantera. Att inte vara gift när den ena parten dör visade sig vara väldigt krångligt.
– När jag skrev på vissa papper kom de tillbaka med uppmaningen att Joel var den som skulle skriva under. Det kändes hemskt.
Sedan var det också många byråkratiska turer med överförmyndare till Tyr. Allt detta gjorde att hon fick ont i ryggen och tappade elva kilo i vikt, till slut vägde hon ynka 43 kilo.
– Jag var så gott som avstängd och fungerade som en robot, där jag såg till att Tyr fick ha sina invanda rutiner. När jag väl löst det praktiska kom sorgen i fatt mig och jag orkade ingenting. Då ville jag själv bara försvinna, det var riktigt illa ett tag då jag bara hade mörka tankar. Att vi var osams när han åkte hemifrån fanns hela tiden inombords och ibland tyckte jag att det var rätt åt mig att jag mådde dåligt, för det var mitt eget fel.

Gilla Hemmets på Facebook
Berit och Stanley Abrahamsson har varit ett ovärderligt stöd för Ann som själv förlorat båda sina föräldrar.

Berit och Stanley Abrahamsson har varit ett ovärderligt stöd för Ann som själv förlorat båda sina föräldrar.

Hon hade en del goda vänner som ställde upp för henne, bland annat väninnan Malin Damberg. Men framförallt fick hon en stödfamilj, Berit och Stanley Abrahamsson.
– De har varit ett ovärderligt stöd för mig, jag vet inte hur jag skulle ha klarat mig utan dem. De ställer alltid upp på ett fantastiskt sätt och Tyr älskar dem. Är man helt ensam med ett litet barn behöver man egen tid ibland, samma sak om man är sjuk. Då kommer alltid Berit eller Stanley och tar med Tyr på roliga saker. De har till och med byggt en sandlåda hemma vid sitt hus för att han ska ha någonstans att leka när han är där. De har blivit en naturlig del av mitt liv, de är som föräldrar för mig, säger hon.
När Tyr blev äldre började han ställa frågor om varför han inte hade någon pappa. Ann fick förklara att hans pappa fanns i himlen. Men Tyr var inte nöjd med det svaret, han ville att mamma skulle berätta mer.
– Jag började berätta om Joel och precis som med barn i den åldern vill de höra samma saker om och om igen. Det blev så att vi om kvällarna ersatte sagostunden med att berätta om hans pappa.
Tyr lyssnade med inlevelse och när Ann till exempel berättade att hans pappa älskade salta godisbitar funderade Tyr en stund, sedan sa han:
– Det gör jag också.
Ann visar ett bildcollage av hela familjen som sitter på väggen hemma i huset i Mullsjö. På andra ställen finns fler bilder. Tyr, nu tre år, älskar att titta på dessa och höra mamma berätta om hans pappa.
– Ända fram tills nu har jag känt sådan fruktansvärd ångest över att vi var ovänner innan han dog. Det fick mig att bara tänka på de gångerna vi inte var sams och att det som hände var mitt fel. Men med Tyrs frågor upptäckte jag allt roligt vi gjorde, stunder då vi skrattade tillsammans. Jag hade till exempel roligt åt att Joel ibland var så klumpig av sig, vilket vi kunde skratta åt båda två. Det är sådana saker som min lille son hjälpt mig att plocka fram.
Ett tag hade Ann svårt att gå till Joels grav, men nu går hon dit tillsammans med Tyr vid alla högtider. Han frågar, hon svarar och tänker på de underbara stunderna.
– Det är dessa minnen jag bär med mig, tack vare dig, säger hon och kramar om Tyr.

Joel finns närvarande på bilder i familjens hem.

Joel finns närvarande på bilder i familjens hem.

Av Mikael Svensson Foto: Tommy Hvitfeldt


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…