Annons

Annons

Shirley Clamp minns sin busiga barndom

Hemma i barndomsstaden Borås blir Shirley Clamp påmind om både sköna stunder och nära-döden-upplevelser. – Jag var en Pippi Långstrump som klättrade på taken och sjöng, och jag var alltid i farten. Hon var också en framgångsrik fotbollsspelare – men kan kanske tacka sina motståndare för att hon blev sångerska...

Dela
(26)

16
Visa bildspel

/
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
Shirley Clamp minns sin busiga barndom
...
Visa mer

 

När Shirley Clamp tar oss med på en rundtur i sin barndomsstad Borås är vissa platser givna. En av dem är Alidebergsbadet.

Medan stadens brandmän övar livräddning i hoppbassängen klättrar Shirley uppför trampolinen med nästan lika darrande ben som när hon var 7 år och hoppade från den näst högsta trampolinen.

Annons

—Jag var så lycklig att jag vågade att jag nästan kissade på mig av lycka! säger Shirley och skrattar.

Gilla Hemmets på Facebook

Badet har inte öppnat för dagen, så ännu är det gott om plats i såväl bassäng som på gräsmattor. Men snart kommer badet, precis som på 1970-talet, att svämma över av medhavda picknickkorgar och badande gäster.

—Det här var sommarlycka! Varje morgon när det var sol hörde man med vänner, bekanta och grannar vem som skulle till badet. Ibland cyklade jag hit med mamma och min syster, ibland tog vi bussen. Mamma har aldrig haft bil.

Väl på plats stannade sedan familjen hela dagen och njöt. Åtminstone de flesta dagar.

—I den där poolen höll en större pojke nere mig under vattnet, säger Shirley och pekar på den största bassängen. Han tyckte väl att jag var i vägen.

För en stund blir hon allvarlig:

—Jag fick sparka och brotta mig loss, han hade inte tänkt släppa mig. Jag tror inte han riktigt förstod vad han gjorde, han var ju också ett barn. Men hade han haft otur hade jag inte kommit upp igen.

Väl uppe ur badet sprang den chockade Shirley till sin mamma och berättade vad som hänt.

—Mamma blev såklart väldigt upprörd och ville ta tag i den som försökt mörda hennes dotter, men jag stoppade henne. Jag tyckte det var pinsamt och ville inte prata mer om det.

Men i dag, 35 år senare, pratar hon mer än gärna om händelser från barndomen. Shirley växte upp med sin mamma Anita och storasyster Tania. Pappa Colin var aldrig med i bilden, och de har heller ingen kontakt i dag. Desto mer kontakt har hon med mamma och syster, som båda bor kvar i Borås.

De gör oss sällskap när vi vandrar runt mellan husen på Bodagatan, hemma på mammas gata.

—Shirley föddes på Bodagatan 21, berättar Anita, men sedan flyttade vi till en trea på nr 34 och därefter till en fyra på 39:an.

Ville inte sova ensam

Det är den sistnämnda adressen, fyra rum fördelade på två plan, som Shirley och Tania minns bäst. Tania sov på ovanvåningen och Shirley och mamma Anita på nedervåningen.

I och med flytten fick Shirley ett eget rum, något som väckte blandade känslor, minns Anita.

—En kväll hade Shirley lagt en lapp till mig i trappan: ”Får jag koma till dig i natt?” Hon var ju inte van vid att sova själv.

Shirley nickar.

—Och kommer du ihåg när vi rymde? När det blev för kallt och vi insåg att vi inte hade mat gick vi hem igen och sa ”Nu är vi hemma igen!” Och då svarade du: ”Har ni varit borta?”

Livet på Bodagatan väcker härliga minnen. Här fanns många kompisar att hitta på bus med. Mer än en gång klättrade systrarna upp på taken på fyravåningshusen.

—Jag var som Pippi Långstrump, kan man säga, busig och påhittig men aldrig elak, betonar Shirley. Och jag var alltid ärlig.

Det sista var viktigt för såväl systrarna som deras mamma.

—Shirley och Tania sa alltid som det var och stod för det de gjorde, betonar Anita. Fast det var meningslöst att stå och skrika på Shirley när hon klättrade upp på taken, även om hon visste att hon inte fick göra det.

Enda tjejen på planen

Men oftast höll sig Shirley på marken, närmare bestämt på gräsplanen i slutet på gatan, där barnen spelade fotboll från tidigt morgon till kväll.

—Jag började med fotbollen när jag var 5 år – och det var det bästa jag visste!

När Shirley var 6–7 år spelade hon med killar som var 11–12 år.

—Jag var den enda bruden, men jag kunde ju inte vänta på att fler tjejer skulle våga vara med.

Shirley avancerade så småningom från gräsplanen hemmavid till Borås AIK. Till en början var hon utespelare tills hon som 15-åring hittade sin plats i målet.

—Jag var förstamålvakt i Växjös A-lag, mitt mål var Allsvenskan.

I femton år var fotbollen hennes liv. Och det gick riktigt bra för både Shirley och laget. För bra, skulle man kunna säga – med tanke på vad som blev nästa steg…

—Varje gång vi inte hade något anfall stod jag och sjöng. Till sist var det någon som tyckte att jag sjöng för mycket och skulle söka till en artistskola.

Så blev det. I stället för Allsvenskan riktade Shirley in sig på en musikkarriär. En satsning som vi vet blev lyckad.

Kunde inte stå stilla

Att Shirley hade en vacker sångröst hade dock märkts betydligt tidigare. Som liten flicka valdes hon, bland många andra späda röster, ut att vara med i Gustav Adolfs kyrkokör.

Men det blev inte långvarigt.

—Jag var med i kören i knappt ett år. Jag var bara 6–7 år och gillade inte att stå still, jag ville ju hellre ut och spela fotboll.

En annan sak som Shirley också tyckte om var friidrott, allra roligast var att springa. Och hon var snabb. Tiderna från skolan sitter väl memorerade: 60 meter på 9,54 sek och 100 meter på 14,02.

—Jag var som en pil, det var bara en tjej i klassen som var snabbare. När hon inte var med, då vann jag.

Tre gånger i rad

Vann gjorde hon också det klassiska skolloppet Ramnasjön Runt – tre gånger i rad. Ramnasjön ligger någon kilometer från stadskärnan och är en del av Ramnaparken. Att springa runt sjön var en riktig klassiker under mellanstadiet. Shirley hade sista sträckan i det 1,5 km långa stafettloppet.

Vi har gett oss in en bit i parken och stannat strax intill en liten lekplats.

—Här ungefär var målgången och här kom jag rusande med stafettpinnen.

Shirley tar hjälp av en pinne som hon hittar på marken, för att illustrera hur det gick till. Det röda håret fladdrar när hon korsar den osynliga mållinjen.

—Jag gav verkligen allt för att vinna!

Det är lätt att förstå. Shirley Clamp vill gärna göra sitt bästa. Den egenskapen har slingrat sig som en röd tråd genom dagen. Och den förstärks när vi avslutar på Borås AIK:s hemmaplan.

Efter att ha bytt skor och känt lite på bollen ställer hon sig i målet. Storasyster Tania gör sig redo att skjuta alltmedan Shirley klappar på stolparna, målvaktens bästa vän.

Så kommer skottet, Shirley kastar sig efter bollen – och fångar den. Såklart.

 

 

 

Shirley Clamps 3 Borås-måsten

Ramnaparken – en av Borås största parker, med små bergknallar och fina promenadstigar. Här finns Borås friluftsmuseum med 15 olika historiska byggnader och kafé, som man kan besöka och få guidade visningar i. Här ligger även Ramnasjön med sitt rika fågelliv.

Borås Djurpark – jättefin djurpark mitt i Borås där du både kan få se stora afrikanska djur, som elefanter, noshörningar, lejon, zebror och giraffer men också nordiska vilda djur, som varg, lodjur, brunbjörn och älg.

Alidebergsbadet – ett klassiskt tempererat utomhusbad. Vill du hellre bada i sjön är Almenäsbadet, vid Öresjös södra strand, en av mina favoriter. Badet har en fin strand, stor brygga och många grillplatser.

Shirley Clamp idag

Ålder: 43 år.

Familj: Sambon Daniel, 41, och dottern Vilja, 8 år.

Bor: I villa i Enskede, utanför Stockholm.

Aktuell med: Spelningar runtom i Sverige i sommar.

 

Läs också:

Följ med Sanna Nielsen till hennes barndomsby

Här klättrade Richard Herrey längs väggarna

Pappa Roy berättar om sorgen efter Johanna Sällström

 

Text: Christina Mellberg

Foto: Leif S Boström, privat


Läs mer om:

Dela
(26)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…