Annons

Annons

Schlagerkungen Bobby Ljunggren var nära att dö

Dela
(0)

Bobby Ljunggren

Utåt sett var det framgång, glamour och fest. Men livet som framgångsrik låtskrivare var krävande och hade en svart baksida. Melodifestivalens meste låtskrivare, Bobby Ljunggren, fastnade i ett tablettberoende som nästan kostade honom livet. Nu är han tillbaka och ikväll tävlar Andreas Johnson med Bobbys senaste låt Living to die i Melodifestivalen.

Annons

Artister och låtskrivare trängs i greenroom. Spänningen är nästan olidlig. Bobby Ljunggrens hjärta slår hårt.
”Sverige – vi har ett resultat.”
Långt borta hör Bobby Anna Bergendahls namn ropas upp som vinnare av Melodifestivalen 2010 med sin låt ”This is my life”.
Låtskrivargiganten har vunnit Melodifestivalen för femte gången.
Han borde vara överlycklig. Men den enda känsla han har är bottenlös ångest som han effektivt dämpar med tabletter och sprit.
– Musiken hade alltid varit min glädje, men glädjen var borta nu, säger Bobby som då var inne på sitt tionde år som missbrukare.
Där och då bestämde han sig för att kliva av Mello-karusellen.
För sin egen skull. Och för sin fru Maria och barnen Isabelle och David.
Det blev ett brutalt uppvaknande för Bobby, vars liv under flera år i stort sett bara kretsat kring Melodifestivalen.
Bobby är låtskrivarkungen framför andra. Med årets bidrag inräknat är han uppe i 45 bidrag till festivalen under tre decennier.
Men priset har varit högt och betalats med ockerränta. Han tog sömntabletter för att kunna sova när hjärnan gick på högvarv. På dagarna lugnade han nerverna med en cocktail bestående av tabletter och sprit.
– Det är två droger som är riktigt bra polare, säger Bobby med ett mått av galghumor när vi slår oss ner bland ljudmixerborden på hans bolag Lionheart.
2010 är året då bägaren rinner över. Bobby har genomlevt tunga år, präglade av jobb, jobb och åter jobb. Under 2010 gick också hans älskade mamma Hara bort. För att orka fungera knaprade han lugnande tabletter mest hela tiden.
– Jag var som vilken knarkare som helst. Jag borde ha sjukskrivit mig, men det hade jag inte tid med. Låtar skulle levereras och livet skulle levas.
Han sökte hjälp för sitt missbruk och försökte även trappa ner på egen hand, men det var inte lätt.
Nära döden
– Det var en tuff period för min familj. De var konstant oroliga och vågade inte lämna mig ensam av rädsla för att jag skulle ta livet av mig.
Räddningen ur drogträsket blev en rehabiliteringsklinik i Skottland dit han for 2012, fast besluten att bli fri från sitt missbruk.
– Det var som en blandning av fängelse och ett sjukhus för personer som lider av psykiska störningar, lite som Gökboet. Men det blev min räddning, säger Bobby.
Han kunde ha slutat sina dagar där i Skottland. Läkarna tog bort alla hans mediciner på en gång, och resultatet blev flera epileptiska anfall. Bobby var en spillra när han kom dit, kroppen hade tagit mer stryk än den egentligen tålde.
– Jag var en blinkning från döden. Men jag överlevde, blev avgiftad och kom hem som en ren man. Och jag kommer aldrig någonsin att låta drogerna kidnappa min kropp och min själ igen. I dag räcker det med en kopp kaffe eller en Bounty för att jag ska känna mig hög.
Sakta kom också kärleken till musiken tillbaka. Den enda drog han tillåter sig att frossa i numera.

Trots sveket stod Bobby och mamma Hara oerhört nära varandra.

Trots sveket stod Bobby och mamma Hara oerhört nära varandra.

– Upprinnelsen till tablettmissbruket var när medierna i början av 2000-talet anklagade mig för fusk. Det påstods att Melodifestivalgeneralen Christer Björkman, som då låg på mitt bolag, skulle favorisera mina låtar. Det sved och jag blev besatt av att rentvå mitt namn och satte i gång att skriva låtar i ett rasande tempo, säger Bobby. Han berättar att hans barn kom hem från skolan och sa att ”kompisarna säger att du är en fuskare, pappa”.
Det var tufft redan tidigt i livet för Bobby.
Hans föräldrar Hara och Herbert träffades i Grekland under andra världskriget men flyttade till Sverige redan innan Bobby föddes 1961. När äktenskapet gick i kras – eftersom Herbert omfamnade flaskan oftare än sin familj – tvingades Hara lämna sonen i en fosterfamilj för att kunna jobba och försörja sig.
Han var fyra år när han lämnades hos Tanten, som han kallade fostermamman. Här skulle han bo ett tag – tillsammans med de andra fosterhemsbarnen Dag och Lennart.
– Mamma sa: ”Jag kommer snart tillbaka, men du måste först stanna här med tanten.”
Varje dag hoppades han att mamman skulle komma och hämta hem honom innan det blev kväll. Men tiden gick och tvivlen och besvikelsen växte.
– Fostermamman var utstuderat elak och drog sig inte för att lugga och slå oss barn, berättar Bobby som aldrig glömmer den gången han stängdes in i en kolsvart källare.
– Jag var så arg på mamma som lämnat mig där. En gång skrev jag en lapp där det stod ”När jag blir stor ska jag bli soldat och skjuta dig, mamma”. Jag visste väl inte riktigt vart jag skulle ta vägen med all min ilska.
En dag, Bobby minns inte exakt när, dök hans mamma plötsligt upp och han fick följa med henne hem, fast bara under helgerna.
– Då brukade jag få en massa presenter. När helgen var över skjutsades jag tillbaka till Tanten och helvetet. Jag blev sviken gång på gång. Jag förstod ju aldrig varför jag inte kunde få stanna hos mamma.
Så småningom gifte Hara om sig, och hennes nye man Åke blev ett stöd för Bobby.
– Mamma och Åke ville att jag skulle flytta in till dem, men jag vågade inte lita på att mamma inte skulle svika mig igen.
När Bobby insåg att Åke missbrukade både sprit och tabletter var besvikelsen enorm. Och han svor på att han aldrig skulle utsätta sina barn för något sådant.
– Och ändå var det precis det som hände, säger han och skakar på huvudet.
Med tiden fick Bobby ett eget rum hos Tanten och en radio så han kunde lyssna på Radio Luxemburg.
– Det var mitt första möte med musiken – och jag var salig.
Tretton år gammal startade han hårdrocksbandet Slips. Men att stå i rampljuset och spela var inget för Bobby, han blev bara nervös och var inte särskilt bra på att lira. Men skriva låtar visade han sig vara en fena på. Han fick kontrakt med Bert Karlssons bolag Mariann, som var skivgiganten i Sverige på 80-talet.
Många framgångar
1987 fick han med sitt första bidrag i Melodifestivalen – När morgonstjärnan brinner – som han skrivit tillsammans med Håkan Almqvist och Ingela Pling Forsman och som sjöngs av Cyndee Peters. Låten hamnade på en tredje plats.
– Jag var stolt som en tupp och tänkte hur toppar jag det här?
1988 kom Lena Philipsson på en andra plats med Om igen.
1995 vann Bobby Melodifestivalen för första gången med låten Se på mig framförd av Jan Johansen. Och tre år senare segrade Jill Johnson och Kärleken är.
– Början av 90-talet var en bra tid i mitt liv. Vi gifte oss, fick barn och flyttade till villa, rena sörgårdsidyllen, skrattar Bobby.
Mamma Hara fick ett eget rum i villan.
– Med mamma i huset var det alltid fest. Man blev på gott humör i hennes sällskap, säger Bobby, som dock aldrig glömde hennes svek.
– Men varje gång jag försökte fråga hur hon kunde lämna bort mig började hon gråta, så till slut släppte jag det. Hur som helst var det en fin tid när mamma bodde hos oss, men förtvivlan när hon började sjunka längre in i glömskans land och till slut dog, var hemsk.
Vid den tiden trodde Bobby aldrig att han skulle kunna känna glädje igen. Men i dag mår han prima mycket tack vare sin familj som varit med och stöttat honom under hela resan. Och som aldrig svikit.
– Så här bra har jag aldrig mått och det tänker jag fortsätta med, säger han och hoppas att hans självutlämnande bok ska bli ett uppvaknande för andra som likt honom själv fastnat i tablett- eller drogmissbruk.
– Det finns en väg ut ur helvetet. Jag vet vad jag talar om.
Ett sammanträffande som rymmer mycket symbolik är att en av de första riktiga låtarna han skrev när han väl kommit på fötter igen är Survivor (vinnare) som framfördes av Helena Paparizou i fjolårets melodifestival.
– Survivor betyder väldigt mycket för mig, liksom den som Andreas Johnson framför i årets festival i Östersund nu på lördag, Living to die, säger Bobby och stoppar in en prilla snus.
– Någon last måste man ju få ha.

AV KATARINA ARNSTAD
FOTO: STEFAN NILSSON, TT

45 låtar, varav fem segrare, Bobby Ljunggren är den upphovsman som skrivit flest låtar till Melodifestivalen genom tiderna. Här tillsammans med låtskrivarkollegorna Henrik Wikström och Fredrik Kempe och Sanna Nielsen som sjöng Vågar du, vågar jag 2007.

45 låtar, varav fem segrare, Bobby Ljunggren är den upphovsman som skrivit flest låtar till Melodifestivalen genom tiderna. Här tillsammans med låtskrivarkollegorna Henrik Wikström och Fredrik Kempe och Sanna Nielsen som sjöng Vågar du, vågar jag 2007.

Om Bobby Ljunggren

Ålder: 53 år.
Familj: Maria Molin Ljunggren, Isabelle och David Ljunggren
Bor: Enskede
Aktuell med: Boken I skuggan av rampljuset – Maskrosbarnet som vann Melodifestivalen (Printzes förlag) som han skrivit tillsammans med journalisten Linda Grahn. I dag (den 21 februari) tävlar Andreas Johnson med Bobbys senaste låt Living to die i Melodifestivalen.

Bobbys fem ess

Se på mig Jan Johansen 1995
Kärleken är Jill Johnson 1998
Evighet Carola 2006
Hero Charlotte Perrelli 2008
This is my life Anna Bergendahl 2010

Läs mer

Tommy Nilsson berättar om de svåra åren och sitt nya liv
Ainbusksystrarna sjunger igen
Lars Lerin har vant sig vid att vara lycklig


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…