Annons

Annons

Sanna klär Historieätarna i korsetter och korvhättor

Sanna Nyström klär Lotta Lundgren och Erik Haag i tidstypiska kläder i tv-programmet Historieätarna.

Sanna Nyström klär Lotta Lundgren och Erik Haag i tidstypiska kläder i tv-programmet Historieätarna.

I den nya säsongen av tv-programmet Historieätarna får vi smaka på såväl äldre Vasatid som glamouröst 80-tal. Skräddaren och kostymören Sanna ser dessutom till att vi får avnjuta varje epoks speciella mode. Från korsetter och kjolstativ till korvhättor och benvärmare…

Annons

I sin ateljé på söder i Stockholm hivar Sanna Nyström fram askar fulla av löskragar och manschetter. Från trånga garderober drar hon ut klänningar vi känner igen från första säsongen av tv-programmet Historieätarna. Såsom den broderade sidenklänningen som programledaren Lotta Lundgren bar i avsnittet om 1920-talet. Det syntes inte i programmet, men på axlarna finns nötta hål.
Ändå var det förhållandevis lätt att hitta kläder till 20-talet, även om de är i sprött skick. Att trolla fram kläder till den nya säsongens avsnitt om 1500-talet var bra mycket svårare. De tidigaste plaggen som finns att hyra är från 1800-talets mitt. Allt som är äldre är museiföremål.
– Till 1500-talet sydde jag en hel del, berättar Sanna. Till exempel en korvhätta eller en ”wulsthaube”. Den ser ut som en stoppad korv och man sätter den i håret. Jag har också sytt mycket korsetter sedan tidigare som jag återanvänt.

Den här broderade sidenklänningen bar Lotta Lundgren i 20-talsprogrammet. Men alla hål gick inte att laga, så Lotta fick bära kofta över den.

Den här broderade sidenklänningen bar Lotta Lundgren i 20-talsprogrammet. Men alla hål gick inte att laga, så Lotta fick bära kofta över den.

Historieätarna började sändas i SVT hösten 2012 och blev snabbt populärt för sitt humoristiska sätt att skildra svensk historia genom mat. Programledarna Lotta Lundgren och Erik Haag får prova att leva i olika epoker genom att äta mat lagad efter autentiska recept, klä sig enligt tidens mode och ägna sig åt tidstypiska sysslor.
Svårast är att få fram en sanningsenlig bild av de äldre epokerna, menar Sanna. Budgeten räcker inte till att sy en ny garderob inför varje avsnitt, så hon är hänvisad till vad andra sytt upp till andra produktioner.
– Ju längre bak i tiden, desto mindre finns dokumenterat. Jag får titta på etsningar och träsnitt. I kyrkorna finns gamla målningar, men man får titta på folket som står avbildade lite bakom. Vi ska ju skildra Svenssons, även på 1550-talet!
Då kan 1980-talet, som gör comeback i den nya säsongen, framstå som förhållandevis enkelt att skildra. Bilder, tidningar, filmer och tv-produktioner finns i arkiv, på nätet och i förrådskartonger hos var och varannan människa.
– Alla vi i produktionen har minnen från den tiden, men vi var ju unga då. Vi måste tänka på hur våra föräldrar såg ut eftersom vi ska gestalta Lotta och Erik som vuxna. Jag tittade mycket i kataloger från Ellos och Haléns och såg på tv-serier som Varuhuset.

Postorderkatalogerna läser Sanna från pärm till pärm. De berättar ofta mer än böcker om sin tids sedvänjor.

Postorderkatalogerna läser Sanna från pärm till pärm. De berättar ofta mer än böcker om sin tids sedvänjor.

Varje avsnitt av Historieätarna tar tre veckor att producera. Först håller mathistorikern Richard Tellström ett seminarium för redaktionen och berättar om den aktuella perioden och hur maten såg ut. När det bestämts vad som ska skildras börjar en researchperiod för Sanna. Som skräddare och kostymör bakom en mängd produktioner för teater, tv och reklam är hon van att göra mycket av det lilla. Hon hyr in, syr om och dammsuger loppisar och second hand-butiker i jakt på detaljerna som ger den rätta känslan. Hon besöker bibliotek och museum, plöjer böcker och tittar på film. Och så lusläser hon postorderkataloger!
– De berättar ofta mer än böcker. Till exempel att det förr fanns vanlig herrstorlek och gubbstorlek – det hette så för korpulenta herrar! Det är roligt att se alla intim- och hygienartiklar också, säger Sanna och visar hur underbyxor förr bara fick illustreras hopvikta för att inte väcka anstöt.
I varje avsnitt medverkar Sanna och berättar om tidens klädkonventioner. Till exempel om hur mannens ben var i fokus fram till franska revolutionen och att man kunde ha lösvader om naturen inte försett en med rätt form på underbenen. En attiralj som ändå inte var lika plågsam som de hårt snörade korsetter som följt med i kvinnomodet fram till 1920-talet, då magen och midjan äntligen fick släppas ut lite under klänningen. Helt befriade från korsetterna blev vi dock inte förrän i slutet på 60-talet, berättar Sanna.
Hon tycker ändå att de roligaste epokerna är just de där kvinnornas silhuetter ändras mycket. Såsom sekelskiftet med korsetter och kjolstativ.
– Det har alltid funnits så mycket konstiga regler för kvinnor. Samtidigt som idealet under en viss tid är en skör kvinna som inte får visa hud och som inget får göra finns det tvätterskor som ska göra det allra tyngsta hemarbetet och måste vara jättestarka. Så idealen gäller inte alla.
– Vi skildrar oftast högre klasser eftersom det är de som först tar till sig nymodigheter när det gäller mat. Men vi vill också visa hur andra levde. I avsnittet om 30-talet har vi till exempel en dag då Lotta och Erik är arbetslösa.

De här kraftiga glasögonbågarna bar Lotta Lundgren i avsnittet om 70-talet.

De här kraftiga glasögonbågarna bar Lotta Lundgren i avsnittet om 70-talet.

Det spelas in mellan tre och sex scener per dag och nästan alla innebär klädbyten. Då är Sanna på plats och ser till att kravatten blivit knuten på rätt sätt eller att strumporna sitter som modet föreskrev.
Ibland inträffar också oväntade saker. I avsnittet om 70-talet skulle Erik och Lotta träffa dansexperten Tony Irving för en danslektion. I väntan på att scenen skulle spelas in lekte Erik Haag spion som sprang omkring i ett bilgarage. I platåklackar.
– Klacken gick av och plötsligt hade han inga skor att dansa i! Det såg jättefult ut att vara barfota till de där stora, vida byxorna så vi tog dubbelhäftande tejp och tejpade fast hela skon på hans fot! Det funkade tills vi fick ett par andra budade till oss. Ofta har vi kort tid på oss. Det kommer experter som bara kan vara med i en timme, så det är viktigt att hålla tiderna.
Förutom Vasatiden och 80-talet kommer den nya säsongen att besöka tidigt 1800-tal, sekelskiftet, 30-talet och 60-talet. Men vad skulle Sanna lyfta fram för kläder i ett framtida Historieätarna som handlar om vår tid?
– Då tänker jag på flera saker. Att alla har jeans och väldigt bekväma kläder. Och så är det alla träningskläder och sportmaterial. Man har träningstajts och är barfota i skorna. Tidigt 2000-tal, då var löpningen väldigt inne, säger Sanna och skrattar.
– Samtidigt finns alla jättehöga klackar. Vi pratar om historiska, konstiga kläder som gör att man inte kan röra sig, såsom korsetter. Men de här jättehöga klackarna visar ju att vår tid också har ett ideal vi styrs av och som krånglar till det.
Typiskt för vår tid är också våra överfulla garderober, menar Sanna. Vi köper mycket och vi tvättar jättemycket jämfört med förr.
– Alla kläder som finns kvar efter kungar som Gustav III eller rika män som Walther von Hallwyl, har lagningar. Till och med strumporna! De som hade så mycket pengar lagade och lappade ändå. Det var en annan inställning till kläder förr.

Erik Haag och Lotta Lundgren

Erik Haag och Lotta Lundgren

Vilket är ditt starkaste klädminne från programmet?

Lotta Lundgren:
– Det är från den oskarianska tiden, alltså slutet av 1800-talet. Det går inte att föreställa sig hur det är att bära en hårt snörd korsett från morgon till kväll om man aldrig gjort det tidigare. Upplevelsen att gå runt halvt strypt och täckt med mängder av frasande klädlager i mörka och dammiga inomhusmiljöer är svår att beskriva. Jag höll på att bli galen av allt det höghalsade. Jag fick vanka av och an, sitta gick nämligen knappt eftersom alla klänningar var försedda med turnyr, alltså en sorts anordning som bärs under klänningen baktill så att kroppen ska få formen av en gås. Kjolar som släpade i backen, handskar och hattar, mörka och dystra färger – till slut ville man bara lägga sig ner och lipa.

Erik Haag:
– Det är roligt med Sanna, hon är så passionerat intresserad! Till sekelskiftesprogrammet var hon till exempel jätteglad åt några träskor hon hade hittat. Då tyckte jag att det var roligt att ha dem i tv, det ger mening till jobbet.
– Sedan är det jätteknäppt, men när vi filmade första programmet och jag skulle byta kläder fick jag göra ett val mellan att verka krånglig och be alla gå ut eller att bestämma mig för att vara Sannas docka och visa mig naken. Då bestämde jag mig för att vara Sannas docka! Nu har det blivit en grej i varje program. Jag hade aldrig varit naken i tv förut, men plötsligt blev jag liksom befriad!

Av Christel Valsinger Foto: Jennifer Glans, David Andersson/SVT samt Malin Eirefelt/SVT

Läs mer: Minns du Ronny och Ragge?
Läs mer: HippHipp-Sanna gömde sig länge bakom rollerna
Läs mer: Som liten ville Johan Glans bli clown och cirkusdirektör

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…