Annons

Annons

Så lär du hunden att hitta svamp!

Dela
(0)

Kantarell, sandsopp eller fjällskivling är ingen match för hunden Sigge! Han kan urskilja 30 olika svampsorter och plockar gärna några av dem själv. Men tillagningen överlåter han åt svampkännaren och matten Helena.

Annons

Vägen är kantad av hästhagar, luftiga lövskogsdungar, böljande ängar och rödmålade trähus med spröjs. Strax utanför Hälleforsnäs svänger Helena Andersson, 55 år, av och parkerar vid kanten av en skogsväg.
– Så där ja, nu ska du få jobba! säger hon till Sigge som ivrigt hoppar ner från baksätet och ut ur bilen.
Sigge har hunnit fylla nio år och är numera en mycket rutinerad svamphund. Det tar inte lång tid innan han sätter sig i det höga gräset bredvid stigen där vi går. Han är stilla som en staty och tittar stint på Helena. Hans intensiva blick betyder: ”Kolla matte, jag har hittat svamp.” Och mycket riktigt, i gräset gömmer sig en mängd fasta, solgula kantareller. När Helena har plockat de största slänger hon i väg en grankotte in i skogen och Sigge apporterar lyckligt.
– Det är hans favoritbelöning. Han gillar godis också men när han har hittat svamp är det en kotte han ska ha!
Genom åren har Sigge, som är en blandning av groenendael och border collie, lärt sig känna igen en mängd olika svampsorter. Han nosar upp allt ifrån svart trumpetsvamp till stenmurkla. Om Helena inte uppmärksammar hans markerande tillräckligt snabbt händer det också att han sköter själva plockandet själv…
– Större svampar tar han och bär försiktigt i munnen så att jag ska se dem. När jag frågar honom om det finns fler så springer han och visar var de finns. Jag var lite orolig att han skulle plocka stenmurklor – de är giftiga. Men det har inte varit några problem, han verkar känna på sig att de är farliga och markerar bara.
Sigge†har aldrig tagit fel och han markerar inga för honom okända svampsorter.
– Det är enbart doften han går på. Sigge känner till och med lukten av svamp innan den syns ovanför markytan.†Ibland markerar han där inget syns för blotta ögat men där det brukar komma svamp ett par veckor senare, berättar Helena. Troligen känner han doften av mycelet under marken.†
Håller kurser
Det är inte bara Sigge som är svampexpert. När Helena satte sig och skrev ner alla svampar hon själv kan räknade hon till 120 olika sorter.
– Jag tror jag är född med ett sinne för svamp. När jag var tre, fyra år tvingade jag min mamma att lära sig fler sorter så att hon i sin tur kunde lära mig. När jag var sju kunde jag så pass mycket att folk kom till mig, visade sina korgar och frågade vad det var för svamp de hade plockat.
Helena tar dagliga turer i skogen med sin ständiga följeslagare Sigge. Ibland är de ute ett par timmar, ibland hela dagen. När de vänder hemåt är svampkorgen sällan tom.
– Jag har alltid gillat både att äta och att plocka svamp. Det är lite som att jaga, det finns en spänning i att gå runt och leta.
Med en hund som Sigge och en matte som Helena blir det många kilo svamp varje år. Det som Helena inte har användning för själv säljer hon på små hantverksmarknader och liknande. Helena och Sigge håller även kurser för blivande svamphundar och deras ägare.
– Att leta svamp är en vettig sysselsättning som de allra flesta hundar gillar och kan lära sig.
Innehåller antioxidanter
Sigge travar genom skogen med lätta steg och svansplymen piggt vajande över ryggen. En glittrande sjö skymtar mellan träden, vilket betyder bad för Sigge och fika för matte.
Nere vid vattenbrynet plockar Helena upp en burk spröda karljohanssvampkakor och en termos med milt, honungssötat sprängtickete ur ryggsäcken.
– Sprängticka sänker blodtryck och kolesterol, det är jag ett levande bevis på. Jag är diabetiker och när jag senast kontrollerade mina värden var de dåliga. Då började jag dricka sprängtickete två gånger om dagen och efter tre veckor hade kolesterolvärdet och blodtrycket sjunkit och långtidsblodsockret var bra.
Svamp plockar hon och Sigge året om. Så länge det inte är mer snö än att det går att ta sig fram håller de gärna till i skogen även på vintern.
– Vi har faktiskt hittat kantareller i januari och om vintern inte är för kall kan det finnas vinterskivling. Den växer på lövträd och är god men mild, så man får krydda upp den lite. Den kan man äta i stället för champinjoner från affären.
Andra favoriter på Helenas svamplista är rödgul trumpetsvamp, stolt fjällskivling och karljohan.
– Det finns många goda svampar utöver de allra vanligaste. Sandsopp är till exempel en förbisedd sort som man kan plocka säckvis av och som smakar nästan som stenmurkla om man torkar den. Sotvaxskivlingen är en annan goding. Den kommer på hösten och har en mild, jättegod honungssmak.

Gilla Hemmets på Facebook

Lär din hund hitta svamp!
1. Plocka några färska svampar och låt din hund nosa på dem. Så fort hunden visar intresse för svampen belönar du med till exempel köttbullsbitar. Fortsätt tills hunden förstått ordentligt.
2. Peka på platser där det växer svamp. Belöna enligt samma princip som i steg 1.
3. Nu förstår din hund förhoppningsvis att du är enormt intresserad av svamp. Be den leta i områden där du vet att det brukar finnas gott om den svampsort ni tränat på.
4. När hunden kan en svamp riktigt bra kan du gå vidare med nästa sort!

Läs mer om Helenas och Sigges svampäventyr:
svamphunden.bloggagratis.se

TEXT OCH BILD: IRMI PERSSON


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…