Annons

Annons

Så förändrades livet för Allt-för-Sverige Karen

Direkt efter inspelningen av Allt för Sverige i fjol lämnade Karen mormonkyrkan. Trots att det varit ett tufft år har hon aldrig ångrat sig. – Jag har fått frid i mitt liv. Jag är inte längre medlem i en trångsynt religion som diskriminerar kön, sexuell läggning och ras. I dag kan jag följa mitt hjärta!

Annons
5
Visa bildspel

/
Allt för Sverige, Karen Berg Roylance, Karin Josefina Berg, mormoner
Allt för Sverige, Karen Berg Roylance, Karin Josefina Berg, mormoner
Allt för Sverige, Karen Berg Roylance, Karin Josefina Berg, mormoner
Allt för Sverige, Karen Berg Roylance, Karin Josefina Berg, mormoner
Allt för Sverige, Karen Berg Roylance, Karin Josefina Berg, mormoner
...
Visa mer

Läs mer om årets Allt för Sverige-deltagare inför seriestarten på söndag!

I tolv år hade Karen Berg-Roylance insett att hon en dag måste lämna mormonkyrkan. Hon såg allt tydligare den religiösa rörelsen som en sekt med mörka värderingar, även om hon länge intalade sig själv att det var henne det var fel på. Hon delade inte synen på att icke-mormoner och färgade var sämre människor, att homosexuella var syndiga eller att hon själv var av sämre blod eftersom hennes pappa inte var född inom församlingen.

Men att ta steget var inte lätt, hela hennes familj var ju mormoner. Hon hade tigit och lidit för att inte såra sina fem barn, skambelägga sin man eller behöva skiljas från sina gamla föräldrar.

Men när Karen i fjol kom till sina farföräldrars land som en av deltagarna i tv-programmet Allt för Sverige kände hon sig för första gången hel och lycklig – på riktigt. Hon visste att det var dags att ta steget. Allt annat vore falskt, även mot hennes närmaste.

Det är nu drygt ett år sedan Karen slog sig ner på en solig gräsmatta i den lilla staden Fruit Heights i Utah, tätt intill sin make Mark. Hon frågade om han kunde tänka sig att lämna mormonismen för henne. Hon visste redan svaret inom sig. Karen förklarade att det nu var precis lika omöjligt för henne att stanna kvar i kyrkan.

—Vi hade ett hjärtskärande samtal. Mark grät och jag grät. Men trots att han var förkrossad förstod han och försökte aldrig stoppa mig, berättar Karen.

Pappa skämdes

Allt för Sverige kom att betyda oerhört mycket för Karen vars farföräldrar båda hade emigrerat, farmor Josefina Berggren från Gräsmark i Dalarna och farfar Nils Berg från Malmö. Men Nils begick självmord under depressionen när Karens pappa bara var 9 år och farmor Josefina blev sjuk och dog när Karen var en baby.

Själv fick hon inte reda på att hon hade svenska rötter förrän efter femte klass.

—Jag trodde jag hade tyskt påbrå eftersom min lärarinna sagt att namnet Berg var tyskt – och påtalat att tyskarna var det folk som dödat judarna. Hemma pratade vi inte om vårt ursprung, pappa skämdes över att han hade sämre mormonblod än mamma.

Sanningen om släkten fick Karen och hennes syskon reda på under ett besök hos pappans släktingar i Seattle. I efterhand har Karen förstått att resan var beordrad av kyrkan, föräldrarna skulle värva släkten till mormonerna.

—Våra mostrar, farbröder och kusiner var så glada, skojiga, och välkomnande. Jag kunde inte förstå att dessa människor som kallades syndare eftersom de drack kaffe, vin och rökte var så kärleksfulla, minns Karen.

Faster Elaine berättade att släkten kom från Sverige, och alls icke Tyskland. Hon gav sig tid, förklarade och visade bilder på farmor och farfar, som båda var döda.

—Från den stunden fick jag en stark längtan efter att resa till Sverige.

Kände igen sig

Resan blev verklighet förra året genom tv-programmet Allt för Sverige. Karen har ett speciellt minne från när de kom körande från Norge och över gränsen in i Sverige.

—Jag kan inte förklara känslorna som vällde upp över mig. Det var helt surrealistiskt – jag kände igen landskapet!

Som liten flicka hade Karen haft en återkommande dröm om ett litet rött hus omgivet av vita blommor, långt innan hon fått veta att hon hade svenskt påbrå.

—De små vita blommorna fanns här och växte tätt vid röda timmerstugor! Jag kunde känna hur mina förfäder samlades, ja jag vet att det låter helt galet.

—Redan från första dagen var det som att återfödas, att äntligen få bli hel, förklarar Karen.

I Sverige fick hon uppleva så mycket kärlek från sina svenska släktingar, tv-teamet och de andra deltagarna – och hon förstod att det var mycket hon missat i livet. Framför allt såg hon sann medmänsklighet. Mormonernas budskap att människor utanför kyrkan var syndiga lögnare stämde inte. Karen visste att hon aldrig kunde gå tillbaka till en församling som fördömde homosexuella och som rangordnade människor efter hudfärg och släktskap.

Att lämna mormonkyrkan, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, brukar vara en lång och komplicerad process, men för Karen gick det på fem veckor. Fast först sedan hon hotat med att koppla in media och jurister.

Hur reagerade din familj och din omgivning på att du hoppade av?
—Stundtals har det varit tungt och smärtsamt, men jag är ändå lycklig, mina barn har varit lojala mot mig. De försvarar mig, lyssnar på mig och förstår mig. Däremot är det inte lätt för Mark. Trots att han sattes i kyrkans skamvrå stöttade han mig i mitt beslut, men jag vet inte vad som kommer att hända mellan oss. Vi älskar varandra men skilsmässa är extremt vanligt när en av makarna lämnar mormonismen.

—Till och med mina gamla föräldrar har varit kärleksfulla, jag hade befarat att de skulle bryta med mig. Sedan jag lämnade kyrkan har även två av mina bröder gjort detsamma. Och två av mina bröder har följt mitt initiativ och också lämnat mormonkyrkan!

—Församlingen och Marks familj tog däremot nyheten hårt, de ser mig som en falsk svikare och förrädare som dragit skam över familjen.

I slutet av september tog hon bort Marks familjenamn Roylance med hänsyn till Marks släktingar, en del av dem skämdes över att bli förknippade med en avhoppare. I samband med detta bytte hon också e:et i sitt förnamn till ett i och heter i dag Karin Josefina Berg (hennes farmors namn och mellannamn).

Vad gör du i dag?
—Jag har ett barnbarn nu – I am a mormor! Jag är 47 år, bor i Utah, men har fått ett nytt hemland, Sverige. Äntligen får jag vara mig själv och jag njuter av att prova mig fram och upptäcka livet. Livet efter brytningen med mormonismen känns som en utbildning och min gåva.

—Jag skriver en bok, min berättelse – den verkliga historien. Jag håller också på att dra igång en icke-religiös mötes- och jourplats för människor i Utah där över 90 procent är mormoner. Många känner sig fördömda eller misslyckade om de tvivlar eller kanske får ett homosexuellt barn. Jag håller också på att repa mod för att starta en Youtube-kanal där människor ska få dela sina upplevelser och erfarenheter. Att dela våra livsberättelser är bästa sättet att nå mänskligt samförstånd.

–Tonåringarnas självmordsfrekvensen har nästan tredubblades i Utah på bara några år och siffrorna har skjutit i höjden sedan mormonkyrkans nya politik infördes 2015. Nu är det bland annat förbjudet att döpa barn till homosexuella förälder. Många oskyldiga barn känner sig skamsna, mindre värda och syndiga för något de aldrig gjort. Detta är förfärligt, och något jag vill jobba för att förhindra.

Vad fick dig att söka till Allt för Sverige?
Det var en lycklig slump, ett rent infall. Jag trodde inte jag skulle ha en chans att komma med och men blev överlycklig när jag fick veta att jag var antagen. Jag vet, det låter galet, men det kändes som att mina förfäder var närvarande för att föra mig hem. Jag tror att alla någon gång upplever att det känns som om livet har en plan för en och att man själv bara kan följa med. Så var det för mig när jag kom med i Allt för Sverige.  Det var inte helt lätt att bara ta ledigt, ordna för barnen och fara i väg – men jag kände att jag måste. Och ville.

Vilka är dina bästa minnen från tv-inspelningen?
–Åh, jag har så många men här är några av de starkaste: Först mina få minuter tillsammans med min nästkusin, Britt Marie. Jag ville inte lämna hennes famn. Kemin mellan oss så totalt mellan oss. Att vi bara fick två minuter var smärtsamt.
–För det andra, min speciella dag när jag satt i skogen medan det regnade med mitt” släktbrev”. Det gav mig inre styrka och gav mig svaren på en massa frågor jag hade om mitt ursprung.  Det kändes det som att farmor Josefina äntligen fanns vid min sida. Britt Marie hade sagt jag liknade henne. Där, i skogen, kände jag en stark gemenskap. Jag förstod henne. Jag älskade henne. Josefina dog när jag var bara var ett år gammal och hon var sjuk och hann aldrig träffa mig. Våra vägar hade bara korsats på hennes begravning. Innan jag reste tillbaks till Utah fick jag komma hem till huset som varit hennes hem och jag fick också hennes brudklänning som hon själv sytt. Den dagen kommer leva i mitt minne för evigt!
–För det tredje, vår tur till havs i militärens snabba motorbåtar. Det var det roligaste jag hade haft i evighet!

Fick du vänner för livet?
– En av de vackraste gåvorna Allt för Sverige gav mig var de mänskliga relationerna. Jag fick många nya, underbara vänner, både bland de andra deltagarna och bland den engagerade tv-personalen som arbetade med programmet.
–Producenten Christer Åkerlund räknar jag som en trogen vän, rollsättaren Sofia Eng fick jag glädjen att hänga med den gångna sommaren, Anders Lundin är en sällsynt människa och underbar tillsammans med sin fru och sina barn. Jag räknar honom som en vän för alltid. Frida Hvenmark, en annan producent för programmet, och jag är i kontakt med varandra nästan varje vecka. Programmen släktforskare, Fredrik Mejster, bjöd på middag, medan vi skrattade åt härliga minnen och talade om livets drömmar. En annan producent, Jonas, får mig att bli lycklig bara jag tänker på honom. Fotograf Ola Fredholm är inte bara en vän, utan har också lärt mig mycket om sitt jobb. Ljudtekniker/intervjuaren Lukas Nilsson är guld. Maria Fornemo på SVT:s pressavdelning blev en stödjande vän jag kan prata med om allt.  Måste också nämna Agnes Hirdwall som är mig så varm i hjärtat att jag döpt min bil efter henne!

Kunde du känna dina svenska rötter?
–Absolut! Det är många saker som jag tidigare känt och tyckt som andra bara ruskat på huvudet åt. Men nu förstår jag att det legat i mitt blod. Jag känner mig mer svensk än amerikansk!
– Många människor jag träffat i Sverige har sagt att de inte upplever mig som amerikan eftersom jag agerar och tänker som en svensk. All min skam över att vara så  annorlunda och udda i Utah blev som bortblåst och jag känner mig stolt över mina svenska ådror. Sverige är ett land där många människor känner empati, tar tag i saker och bryr sig snarare än att bara säga att de bryr sig.

Du återvände till Sverige i somras
—Ja, och denna gång utan kameror! Det var fantastiskt. Jag var på utomhuskonserter, njöt av god mat och vin på restaurang med mina vänner i Stockholm, vandrade planlöst i Gamla stan. Jag hyrde en bil och körde till Gräsmark där det hölls en stor släktträff – och jag var en av dem! Vi hade alla samma humor och skratten haglade. Jag blev så varmt välkomnad i släkten.
Nästa sommar ska jag köpa en egen liten stuga och stanna i Sverige hela sommaren. That’s a promise!

 

Karens programserie Emmy-nominerad!

SVT-serien Allt för Sverige, 2015, är nominerad till tv-världens mest prestigefulla pris, Emmy!  Allt för Sverige tävlar i klassen Non-Scripted Entertainment och konkurrenterna i kategorin är brasilianska ”Adotada”, brittiska ”Gogglebox” och sydkoreanska ”I can see your voice”. Emmy-galan äger rum i New York måndag 21 november.

Karin (Karen) och de andra deltagarna i Allt för Sverige 2015 - en Emmynominerad SVT-serie. Foto: Knut Koivisto/SVT

Karin (Karen), i  blå blus i bakre raden, och de andra deltagarna i Emmynominerade SVT-serien Allt för Sverige 2015.  Foto: Knut Koivisto/SVT

 

Läs mer: 

BBC-serie om modet i Paris ersätter Downton Abbey 

Mitt i livet har Håkan Nesser blivit troende

Årets dessertmästare Jimmy bjuder på sitt segerrecept

 

TEXT: MAUD HOLMBERG KLYFT

FOTO: PRIVAT, OCH KNUT KOIVISTO/SVT SVT

 

Läs också:

Dela
(107)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…