Annons

Annons

Rosemary och Marie har varit brevvänner i 50 år!

Holländska Rosemary Schuitevoerder och svenska Marie Jeanson var 12 år när de började brevväxla. Genom livet har de stöttat och uppmuntrat varandra i sina brev. 50 år senare är de fortfarande brevvänner.

Dela
(50)

5
Visa bildspel

/
Rosemary och Marie har varit brevvänner i 50 år
Rosemary och Marie har varit brevvänner i 50 år
Rosemary och Marie har varit brevvänner i 50 år
Rosemary och Marie har varit brevvänner i 50 år
Rosemary och Marie har varit brevvänner i 50 år
...
Visa mer

 

Marie har sparat alla Rosemarys brev i en låda. De har betytt mycket för henne genom åren.

—Rosemary kan skriva så att jag både skrattar och gråter. Breven har också varit fulla av stöd och uppmuntran genom åren, säger Marie och tittar på Rosemary när de båda väninnorna sitter och pratar gamla minnen hemma hos Marie i Luleå. De pratar omväxlande engelska och svenska. Rosemary har lärt sig en hel del svenska genom åren.

Annons

Som barn var de båda med i scouterna och flickorna fick därigenom en månadstidning. Tidningen hade alltid en sida där scouter kunde efterlysa brevvänner i andra länder. I ett av numren var det några svenska flickor som sökte brevvänner.

—Jag var nyfiken på Sverige. Jag visste ingenting om landet, men hade en fantasi om att det fanns mycket träd och sjöar, berättar Rosemary.

Marie ville hitta en slalomintresserad brevvän i Schweiz eller Österrike. Själv bodde hon i Sollefteå och var mycket intresserad av utförsåkning.

Möjligen tog redaktören som administrerade brevvänskontakterna fel på ”skating” (åka skridskor) som var Rosemarys hobby och ”skiing” (åka skidor) som var Maries. Men i efterhand spelar det ingen roll.

—Det var så spännande. Vi började skriva långa brev till varandra, berättar Rosemary.

De berättade allt om sina familjer och vänner, men också mycket om vad de gjorde i scouterna.

Efter en tid djupnade innehållet i breven. De kunde anförtro varandra hemligheter om relationer och förälskelser som de inte kunde berätta för någon annan.

Som dagbok med svar

—Det var som att skriva dagbok, men med den skillnaden att jag fick ett svar varje gång, säger Rosemary.

Ett och ett halvt år efter att de hade börjat brevväxla bestämde de att Marie skulle komma och hälsa på i Holland. 15 år gammal flög hon ensam från Sollefteå till Amsterdam. Men problem uppstod längs vägen.

—Jag skulle byta flyg på Arlanda och mamma hade sagt åt mig att sitta och vänta i vänthallen tills de ropade upp att flyget till Amsterdam skulle avgå, berättar hon.

Men när flyget ropades upp skulle hon först gå igenom en passkontroll. När hon kom fram till avgångshallen såg hon planet starta utanför fönstret och åka iväg – utan henne.

—Jag föll ihop och grät. Men som tur var hjälpte personalen mig att boka om till ett senare plan samma dag och meddela Rosemarys familj att jag var försenad.

När Marie kom fram var hon först lite osäker och blyg. Men det släppte snart. Flickorna stormtrivdes tillsammans.

—Jag blev som en dotter i familjen. Det kändes väldigt speciellt, berättar Marie.

Under besöket fick Marie uppleva alla de platser och möta alla de människor som Rosemary hade skrivit om.

Året därpå kom Rosemary och hälsade på Marie i Sollefteå tillsammans med sina föräldrar som också ville passa på att se Sverige.

Väninnorna sågs ytterligare ett par gånger i ungdomen, men sedan höll vänskapen på att rinna ut i sanden. Marie utbildade sig till lärare och fick en tjänst i en liten by i Härjedalen. Mitt i allt det nya blev Rosemarys brev liggande obesvarat på skrivbordet.

Rosemary blev lite irriterad och frågade om de inte ens skulle fira sitt tioårsjubileum…

—Det har nog varit så att i perioder när jag har haft fullt upp och kanske haft problem i livet så har jag inte skrivit, fast det är då jag kanske hade behövt det mest. Men Rosemary har inte gett upp utan fått mig att fortsätta skriva, berättar Marie.

De firade sitt tioårsjubileum hos Marie i Härjedalen och hade återigen lika roligt. Det var vid den träffen som Rosemary lärde sig åka skidor.

—Jag blev bara mer och mer förälskad i Sverige, berättar hon.

Fick barn samtidigt

Sedan kom åren då de båda gifte sig och fick barn. De fortsatte brevväxla och det gick aldrig längre tid mellan breven än att de snabbt kunde uppdatera sig om varandras liv.

—Flera gånger har det hänt att vi helt ovetande har skrivit till varandra exakt samtidigt, berättar Marie.

Att hälsa på varandra blev tuffare – när de fick barn räckte inte pengarna till utlandsresor.

Men så fick Marie ett litet arv efter sin mormor. Det var 1991 och Rosemary, som var gift med en engelsman, hade hunnit flytta till England.

—Jag bestämde mig för att använda arvet till en semester i England för hela familjen och samtidigt hälsa på Rosemary.

Tillsammans gjorde de utflykter som passade två barnfamiljer.

—Det var en fantastisk resa, minns Marie.

En tid senare kom Rosemarys familj på Sverigebesök.

Genom åren har de på var sitt håll odlat ungefär samma intressen. De gillar båda växtfärgning och tovning av ull, att måla med vattenfärg, skriva dikter och att vara ute i naturen och plocka bär. De är också intresserade av samhällsfrågor – och lärare båda två. Rosemary är översättare och universitetslärare i översättning och Marie lågstadielärare och lärare i svenska som andraspråk.

I takt med att barnen blivit äldre har deras vänskap fördjupats igen.

I dag är det främst mejl som gäller, för även om det inte är riktigt samma sak som att få ett brev i handen så går det snabbt och är smidigt.

Vännernas män trivs också bra tillsammans och de senaste 20 åren har de träffats flera gånger parvis. Nu är det dags för ”guldbröllop”, de ska fira 50 år som brevvänner genom en Kirunaresa tillsammans med männen.

Deras vänskap är livslång, det är de säkra på.

—Vi kommer säkert att träffas igen, och vi kommer att fortsätta skriva. Behovet finns ju. Att formulera en tanke, fundering eller känsla gör att man själv kommer närmare detta och att sedan få respons är väldigt positivt, menar Marie.

—När du pratar med någon kan du alltid avbryta och konversationen kan leda vart som helst. Men ett brev startar där du vill och slutar där du vill, säger Rosemary tankfullt.

 

Läs mer: 

Dansen har gjort dem till vänner för livet

Jakten på Joannas syster tog en oväntad vändning

Min bästis visade sig vara min faster

 

Text och foto: Ulrika Vallgårda

 


Läs mer om:

Dela
(50)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…