Annons

Annons

Rachel Mohlin är rädd att försvinna från sina barn

Rachel Mohlin

När Rachel Mohlin blev mamma för fyra år sedan kom ångesten från tonårstiden tillbaka. Förlusten av hennes egen mamma fick en ny dimension.
– Jag är rädd för att försvinna från mina barn och jobbar hela tiden med mig själv.

 

REA-gänget 2014

Humorshowen REA firar 15-årsjubileum och i årets uppsättning skriver Rachel manus ihop med Anders Lundin (t v), övriga medverkande är Sussie Eriksson och Ola Forssmed.

Skådespelerskan och imitatören Rachel Mohlin är aktuell med en ny show med komikergänget REA (Roligt Elakt Aktuellt) på Intiman i Stockholm. På scenen är det inga problem att vara rolig och fokusera på föreställningen. Men ofta i vardagen har hon en gnagande oro i bakhuvudet att dras med.
– Jag har en rädsla för att försvinna från mina barns liv, och det är en väldigt jobbig ångest som är svår att bli av med, berättar Rachel.
Orsaken är att hennes egen mamma gick bort när Rachel bara var 16 år.
– Mamma dog i cancer efter ett snabbt förlopp, plötsligt var hon bara borta. Det var förstås fruktansvärt för hela vår familj – pappa, mina två äldre systrar och mig. Det förändrade allt och var något vi tvingades kämpa oss igenom tillsammans. Jag var nog en ganska jobbig och retsam lillasyster men när det hemska inträffade kom vi verkligen ännu mer samman, och i dag har jag en väldigt tajt gemenskap med båda systrarna.
När Rachel födde Jacob för fyra år sedan kom mycket av känslorna tillbaka. Förlusten av hennes mamma fick en ny dimension – hon kände allt så starkt igen fast det var 18 år sedan det fruktansvärda inträffade.
– Jag tänker mycket på att mamma aldrig får träffa sina barnbarn och mina barn aldrig sin mormor. Men mest finns rädslan där, och jag måste jobba för att inte låta oron ta överhanden. Jag är så rädd för katastrofen att jag nästan blir som besatt. Hör jag en ambulans i närheten av där barnen är behöver jag helst försäkra mig om att det inte har hänt dem något.

Annons

Är sin egen hobbydoktor
Samma sak om hon själv eller barnen får något konstigt sjukdomssymtom.
– Det kan egentligen vara bara en förkylning som inte ger med sig för att jag ska börja fundera. Vissa perioder är jag osunt intresserad av olika sjukdomstillstånd. Har blivit som en hobbydoktor åt mig själv. Men det gäller att inte föra över oron till barnen, så att de slipper gå runt och vara lika ängsliga hela tiden. Jag arbetar hela tiden med mig själv.
Rachel och hennes man Carl hade just återförenats efter en längre separation när sonen Jacob blev till. Då var Rachel 37 år, och tre år senare föddes även dottern Rebecka.
– Barnen kom vid helt rätt tidpunkt, om det nu finns någon sådan. Man skaffar sig många vanor och tänker nästan enbart på sig själv innan man blir förälder. Men nu fick vi båda annat att tänka på, kan man ju lugnt säga.
Familjen bor i en lägenhet i centrala Stockholm. Rachel flyttade från Jönköping till huvudstaden direkt efter gymnasiet men växte upp i Skärstad, 22 kilometer norr om Jönköping.
En lugn liten tätort på den småländska landsbygden – med ett stort utbud av samfund för den som är missionsförbundare, pingstvän eller tillhör Svenska kyrkan.
– Mamma, jag och mina systrar gick ofta till kyrkan, och i den kristna miljön lärde jag mig att spela gitarr och bandy och sjunga i kör. Pappa hade inte samma religiösa tro, men var också väldigt aktiv. Han tog med oss ut i skogen och naturen.
Redan i unga år tyckte Rachel om att stå på scenen.
– Man kan säga att det var i frikyrkan jag fick upp ögonen för teatern, men våra föreställningar uppskattades inte av alla där.
Som 17-åring, efter att mamman gått bort, bröt sig Rachel ur kyrkan och kände först att hon ville ägna mer tid till målandet – som också varit ett stort intresse under uppväxten.
– Jag ville bli någon form av bildkonstnär eller serietecknare. Så jag sökte och kom in på Konstskolan Basis i Stockholm. Men där trivdes jag inte alls och hoppade av efter bara en termin. Att stå stilla och tyst vid ett staffli passade inte mig just då.
Därför blev det Skara skolscen tre terminer i stället. Något som ledde till den stora debuten för svenska folket – en roll i såpoperan Vänner och fiender, där Rachel var med i samtliga 695 avsnitt.
– Det var jätteroligt och jag lärde mig massor under de åren. En fantastiskt lärorik tid, berättar hon.

Lill-Babs är roligast
På senare år har Rachel också gjort succé på radio och hon är en av landets bästa imitatörer.
– Jag roar mig ofta med att analysera andra människors röster. Går gärna omkring och leker med min röst och testar att imitera andra. Det gäller att plocka fram något i personens röst som alla känner igen och hitta den i sin egen röst. I tv har man ju fördelen av att även kunna klä ut sig till personen, i radio får man inte hjälp av någon peruk.
Att gestalta Lill-Babs har nog varit det som varit allra roligast.
– Hon är ju en fantastisk artist. Hon har en alldeles enastående värme och personlighet, det är en ynnest att få gestalta henne.
Hittills verkar ingen av dem som blivit imiterade tagit illa upp.
– Nej, jag har aldrig varit med om att någon blivit irriterad. Jag vill tro att det flesta känner att de blir porträtterade med kärlek och värme.

AV Joakim Löwing Foto: Peter Ericsson, IBL, 2Entertain

Läs mer: Babben kunde aldrig komma sin mamma nära

Läs mer: Karin Adelsköld gjorde revolt

Läs mer: Pia Johansson kastar sig ut på kulinariska äventyr

 

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…