Annons

Annons

Pengarna har förstört mitt liv

Hur är det att plötsligt bli ekonomiskt oberoende? Hanna vann en stor summa pengar och ville förverkliga sina drömmar om det goda livet. Men det blev inte som hon hade tänkt sig.

miljonvinst

Om man bara har pengar då är man lycklig, nöjd och glad. Så enkelt trodde jag, som alltid tvingats vända på slantarna, att det var. Men fattig har jag aldrig varit, jag har haft mat på bordet och en varm, skön säng att sova i.

Annons

Det har mer varit så att jag inte kunnat köpa de där fina märkeskläderna som jag så hett eftertraktade. Restaurangbesöken har också varit ganska sällsynta, liksom teater- och konsertupplevelser. Jag har fått begränsa mig och avstå från sådant som jag gärna velat ha eller uppleva.

Så förändrades allting. Jag vann en stor summa pengar på Lotto. Nu kunde jag realisera alla mina drömmar om det goda livet. Den första tiden var jag som i ett rus. Jag var till banken och följde deras rekommendationer för ett tryggt liv utan ekonomiska bekymmer. Jag var helt enkelt ekonomiskt oberoende och behövde aldrig mer fundera på pengar.

Jag kunde köpa vad jag ville och leva hur jag ville – pengarna skulle ändå räcka. Jag var noga med att en stor del av pengarna skulle placeras tryggt, bara en liten del av summan spekulerade jag med för att det var lite roligt.

Jag började med att säga upp mig från jobbet. Visserligen hade jag trivts väldigt bra med mitt arbete som sjuksköterska på en akutmottagning, men nu ville jag resa och upptäcka världen och det passade inte ihop med en fast anställning. Chefen föreslog att jag skulle ta tjänstledigt, men jag ville vara fri utan begränsningar.

Egentligen ville jag inte resa ensam, men insåg ganska snabbt att jag inte hade något val. Mina vänner kunde inte vara lediga någon längre tid och hade inte heller råd. Jag erbjöd mig att betala, men det nappade ingen på. Det kändes väl inte bra om jag som ville leva lyxliv och unna mig fina hotell skulle bjuda på allting.

Jag var en uppkomling

Så jag reste ensam och det blev verkligen ensamt. Eftersom jag inte var van vid lyxliv kände jag mig malplacerad bland människorna på lyxhotellen, det var en helt annan kategori än de jag var van att umgås med. Jag var en uppkomling och det kände jag verkligen av. Jag hade planerat att stanna åtta veckor på Bora Bora, men åkte hem efter fem.

Jag bokade en ny resa, denna gång till Brasilien och till ett helt vanligt hotell. Det blev betydligt trevligare. Där var det mer vanligt folk med måttfulla plånböcker. Men ensamt var det fortfarande. Jag längtade efter en nära vän eller ännu hellre en pojkvän.

När jag kom hem igen träffade jag ganska snart en kille och inledde en relation med honom. Jag var kär och tyckte verkligen om Per som var en vanlig kille med båda fötterna på jorden. Han brydde sig inte alls om att jag hade pengar, utan älskade mig för den jag var.

Tyvärr förstörde jag den fina relationen. Jag insisterade alltid på att vi skulle gå på de dyraste restaurangerna och att jag skulle betala. Vi åkte taxi vart vi än skulle, ja det fanns inga begränsningar i det lyxliv jag ville ge honom. Det tyckte Per inte om. Han hade en ordinär inkomst och ville inte leva på mina pengar. Det skadade hans självkänsla att jag bestämde och betalade. Så Per gjorde slut med mig, han älskade mig men orkade inte med att pengarna fanns där mellan oss och skilde oss åt.

Vågar inte lita på någon

Efter ytterligare några ganska misslyckade resor och misslyckade förhållanden har jag nu insett att pengar bara ställer till skada, i alla fall om man inte är uppväxt med god ekonomi. Nu passar jag inte in någonstans. Om jag försöker leva som jag gjorde förut och träffar mina gamla vänner blir det hela tiden fel.

De vet ju att jag är förmögen och aldrig mer behöver arbeta och det sätter ett hinder mellan oss. Jag är inte längre som de. Förr kunde vi prata om våra drömmar och vad vi önskade i livet. De sparar för att kunna köpa hus så småningom, jag kan köpa vilket hus jag vill omgående. Det vet de om och det gör att allt känns konstigt.

När jag söker mig till den rika världen blir det ännu konstigare. Jag fattar inte vad de pratar om och förstår inte deras sätt att leva. Hur jag än försöker varken kan eller vill jag tillhöra den världen. Det är inte jag – en vanlig tjej.

De killar jag träffat de senaste åren har alla varit tillsammans med mig för att jag har pengar. I alla fall har det känts så. Kanske är jag för misstänksam, men jag vågar inte lita på någon. Så jag har lagt kärleken åt sidan.

Varken fri eller lycklig

Livet känns meningslöst och utan innehåll. Mina gamla vänner träffar jag knappt längre. Jag är ensamstående utan tillhörighet. Kanske hade det varit annorlunda om mina föräldrar varit i livet, men de omkom för längesen i en bilolycka. Min syster har flyttat till USA och vi miste kontakten långt innan jag vann mina pengar. Vi hörs bara till jul och födelsedagar och hon vet inte om att jag är rik.

För att ha något meningsfullt att göra tog jag kontakt med min gamla arbetsplats. Jag fick anställning på en ganska trist vårdavdelning. Jag måste kvalificera mig om jag ska arbeta på akutavdelningen, det är ju flera år sedan jag arbetade där och rutinerna har förändrats.

Nu önskar jag att jag aldrig hade vunnit pengarna. De har förstört mitt liv. Om jag hade vunnit en mindre summa hade det varit trevligt, då hade jag kunnat fortsätta arbeta och sätta guldkant på tillvaron. Nu har jag en ogripbart stor summa pengar som varken gör mig fri eller lycklig.

Hanna

Foto: Shutterstock

 

Läs mer

Mattias vågade inte berätta för Andrea att pengarna var slut

Fråga Karin om pengar

Fem år efter miljonvinsten har vår stora dröm gått i uppfyllelse

Läs också:

Dela
(9)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…