Annons

Annons

Pekka Heinos finska tango gjorde succé hos mormor

Fotbollsskolan var inget för den unge Pekka Heino. Däremot trivdes han från första stund på Rune Lagers dansinstitut i Norrköping. Finsk tango blev lite av en specialitet – särskilt när han sjöng för de våryra kossorna hemma hos mormor i Finland. Häng med Pekka Heino till mammas gata i Norrköping!

13
Visa bildspel

/
Pekka Heino
Pekka Heino
Pekka Heino
Pekka Heino
Pekka Heino
Pekka Heino
Pekka Heino
Pekka Heino
Pekka Heino
Pekka Heino
Pekka Heino
Pekka Heino
...
Visa mer

Pekka Heino kunde bara två meningar på svenska när han som nioåring flyttade till Norrköping 1970 – ”flickan har en boll” och ”pojken har en cykel”.

Hans mamma Mirja hade fått jobb i Sverige och de lämnade en liten skogsby utanför Åbo i Finland.

Annons

—Jag hade inte mycket val, men jag tyckte att det verkade spännande, minns Pekka när vi en solig sommardag träffas för en nostalgitur i hans gamla hemstad.

Trots de magra språkkunskaperna gick det snabbt för Pekka att känna sig hemma i Sverige.

—Efter ett halvår var jag inne i språket, det gick förvånansvärt lätt. Jag har nog språköra och har alltid tyckt om att lära mig nya språk. I skolan var favoritämnena först svenska och engelska. Sedan tyckte jag att det var roligt med tyska och franska också.

Matematik var däremot inte lika kul och sport var inte heller något för den unge Pekka.

—Mamma satte mig i fotbollsskola, men där vantrivdes jag och fick sluta.

Annars gjorde Pekka alltid som mamma sa. Han beskriver sig själv som duktig i skolan, snäll, skötsam och obusig.

—Att hjälpa till hemma var en självklarhet. Att bädda sängen och städa rummet var grundläggande. Min mamma var ganska sträng och jag gjorde som hon sa. Men mamma var själv rebellisk, flyttade hemifrån tidigt och gick sina egna vägar.

Pekka växte upp ensam med sin mamma och de stod varandra mycket nära. Hans pappa fanns inte med i bilden.

—Det var på gott och ont att det bara var vi två. Visst kunde jag längta efter syskon och vara avundsjuk på kompisar som hade det. Samtidigt insåg jag ju att det inte alltid var en dans på rosor att ha syskon heller.

Sommarlov hos mormor

En annan person som betydde mycket för Pekka under uppväxten var mormor Irja. Lov och somrar tillbringade han på hennes bondgård utanför Åbo.

—Det fanns ett starkt band mellan oss. Mormor hade ju fler barnbarn men eftersom jag bodde hos henne var det något speciellt.

Mormor lärde honom att baka och under besöken hos henne gjorde de åtskilliga bullar och kakor.

—Mormor var så skicklig, hon behövde varken recept eller mått. Jag kunde hälla upp mjöl och så sa hon ”stopp det räcker så”. Själv är jag en receptslav, säger Pekka som fortfarande gärna bakar småkakor och gör de finska julstjärnor av smördeg med plommonsylt som mormor lärde honom att baka.

På somrarna fick stadspojken Pekka leva lantliv i byn Vampula med kor, grisar och höns. Där bodde också hans moster, morbror och kusiner och det visade sig att Pekka hade en speciell talang för att lugna vårystra kor.

—När korna skulle släppas ut från ladugården efter att ha stått inne hela vintern blev de så glada och sprang omkring och då fanns risken att de kunde bryta benen. För att det inte skulle hända bad moster mig att ställa mig mitt i kohagen och sjunga. Så där stod jag och sjöng en finsk tango och korna blev lugna och ställde sig i en ring runt mig och lyssnade – och ingen ko bröt benen.

En hejare på att dansa

Pekka kunde även dansa tango. Han gick flera år på Rune Lagers dansinstitut på Tunnbindaregatan hemma i Norrköping och blev en hejare på foxtrot, vals, schottis och charleston.

—Jag minns den första lektionen som helt gick åt att få oss pojkar att bjuda upp var sin flicka. Vi stod stelt uppsträckta längs väggarna och ingen vågade ta första steget, men till slut gick jag fram och bjöd upp en flicka.

När dansstegen sedan satt där var det riktigt roligt att dansa och det blev uppvisningar då Pekka visade sina färdigheter i charleston med halmhatt på huvudet.

—Nu går jag på dansaerobics ibland och det skulle vara roligt att prova linedance. Jag skulle såklart sopa banan med de andra deltagarna i Let’s dance – och det kan jag ju lugnt säga eftersom jag inte kan medverka när jag jobbar på SVT, säger Pekka med ett skratt.

Förutom dans var de stora fritidsintressena böcker och film – två världar som han är glad och tacksam för att hans mamma invigde honom i. Mamma Mirja läste mycket och de gick ofta tillsammans till det då nybyggda stadsbiblioteket på Södra Promenaden, en tidstypisk 70-talskoloss i betong och glas som Pekka minns med kärlek.

—Att låna hem en bunt seriealbum med Asterix och Tintin och sedan gå hem och läsa dem och äta pannkakor och dricka mjölk, det var en riktig höjdare.

Flitig biobesökare

Pekka var en bokslukare som läste allt från Astrid Lindgrens böcker och Kulla Gulla till Biggles och Enid Blyton. Den absoluta favoritboken var Vi på Saltkråkan.

—Den läste jag så många gånger att jag till slut kunde den utantill.

Intresset för film delade Pekka också med mamma Mirja, det började med långfilmer på tv och sedan blev Pekka en flitig biobesökare.

—Varje söndag gick jag längs Drottninggatan och kollade vilka filmer som skulle ha premiär. Då hade filmerna premiär på måndagarna och det fanns upp mot tio biografer i Norrköping.

James Bond var en favorit och eftersom Abba var de stora idolerna ville han förstås gå på premiären av Abba – The movie i december 1977.

—Det var jag och två tjejer från klassen som var där. Då var det inte riktigt rätt att gilla Abba i vår ålder, det var bara småbarn som gillade Abba så vi var huvudet högre än alla på biografen. Jag kunde inte heller erkänna för tjejerna att jag hade tyckt om filmen, men efter att jag hade följt dem till bussen sprang jag tillbaka till bion det snabbaste jag kunde och såg nioföreställningen också.

Pekka började jobba extra tidigt, 13 år gammal fick han helgjobb på en stormarknad utanför staden.

—Mitt jobb var att samla in kundvagnar som folk hade ställt ifrån sig på parkeringen och sedan köra tillbaka dem. Det var en gigantisk parkeringsplats och jag kände mig så liten. Det var ofta vinter och kallt och mycket snö när jag kämpade med de där kundvagnarna, minns Pekka.

—Jag tog hand om tomglas också. Sedan avancerade jag till ostdisken. Egentligen ville jag sitta i kassan, men på den tiden fick bara tjejer göra det.

Pengarna han tjänade gick till biobiljetter och kläder. Pekka gillade att klä sig snyggt och tänker med en lätt rysning tillbaka på 70-talsmodet med vinröda manchesterbyxor och platåträskor, V-jeans och moonboots. Håret var ett kapitel för sig:

—När jag konfirmerades hade jag utväxta permanentlockar.

Sov på balkongen

Under åren i Norrköping bodde Pekka och hans mamma i fyra olika lägenheter. Vi går till det gula tegelhus på Bråddgatan där de bodde när Pekka gick på gymnasiet och åren efter.

—Här klättrade jag upp på balkongen och övernattade en sommarkväll när jag hade glömt nycklarna och mamma inte var hemma, säger Pekka och visar balkongen en och en halv våning upp.

Det ser ut som en omöjlighet att ta sig uppför den nästan släta tegelväggen, men då var Pekka en vältränad fjälljägare som gjorde lumpen i Arvidsjaur.

—Det skulle jag inte kunna göra om nu, säger han med ett skratt.

I slutet av tonåren började Pekka längta bort från Norrköping, han drömde om att bli flygsteward eller tolk men så blev det inte.

—Efter gymnasiet åkte jag direkt till Tel Aviv för att arbeta på en kibbutz. Det var ett äventyr eftersom jag aldrig varit utomlands, mer än i Finland.

Sedan blev det militärtjänstgöring i Norrland och därefter flyttade Pekka till Stockholm och jobbade som guide där. En dag när turistbussen han guidade i körde förbi tv-huset på Gärdet föreslog busschauffören att Pekka skulle söka jobb som hallåman där – och det gjorde han.

—Det var mitt drömjobb utan att jag visste om det. Jag trivs jättebra och nu har jag varit på SVT i 31 år.

Norrköping besöker han numera sällan, varken mamma eller kompisarna från förr bor kvar.

—Jag tycker att Norrköping är en fin stad och det var bra att växa upp här.

 

 

Fakta om Pekka Heino

Ålder: Fyller 55 år den 17 juli.

Familj: Maken Erik Kristensen.

Bor: I lägenhet i centrala Stockholm.

Gör: Programledare för Go’kväll. Har jobbat på SVT sedan 1985.

Intressen: Film, böcker och träning.

 

Pekkas bästa utflyktstips

1. Industrilandskapet med Arbetets museum – vacker och fascinerande miljö.

2. Åk spårvagn – det är inte många städer man kan göra det i.

3. Skärgården – inte lika känd som Stockholms skärgård men fantastiskt fin och väl värd ett besök.

 

Läs mer:

Följ med Sanna Nielsen till mammas gata 

Björn Hellberg: Pappa insåg att jag inte skulle ta över familjefirman

Shirley Clamp minns sin busiga barndom 

 

AV ANETTE BÜLOW

FOTO: STEFAN NILSSON OCH PRIVATA

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…