Annons

Annons

Paulina blev gravid efter en våldtäkt

Paulina ser inte sin dotter som ett våldtäktsbarn. För henne är Alma hennes räddning. Utan dottern hade Paulina tagit livet av sig – för att komma undan den man som kidnappat henne och sålt henne till andra främmande män.

Annons
3
Visa bildspel

/
Paulina blev gravid efter en våldtäkt
Paulina blev gravid efter en våldtäkt
Paulina blev gravid efter en våldtäkt
...
Visa mer

Paulina flydde in på hotellrummets toalett och tittade sig i spegeln. Den kvinnan hon såg var inte hon. Blicken var inte släckt, den var helt död. Hon var helt förstörd.

På andra sidan dörren väntade den man som missbrukat henne, och de sex främmande männen han hade sålt henne till. De hade betalt för att ha sex med henne, och ingen på hotellet hade bekymrat sig över att en ung kvinna gick in på ett rum med sju män. Övergreppet filmades. Det var förnedrande. Det gjorde ont över hela kroppen. Männen var hårdhänta. Hon hade blåmärken på armarna, handlederna och överallt där de tagit i henne, hållit fast henne.

—Jag kunde inte se någon annan väg ut än att ta mitt eget liv. När jag såg mig i spegeln beslutade jag att de inte skulle få döda mig, jag skulle hellre göra det själv. Allt hade de tagit från mig, men min död ville jag själv bestämma över. Jag skulle bara invänta rätt tillfälle, berättar 37-åriga Paulina Bengtsson.

Men hon fick aldrig något tillfälle, hennes kidnappare övervakade henne konstant. När han inte var där låste han in henne och sa att han hade vakter utanför dörren.

Paulina trodde honom. Övergreppet på hotellrummet var bara ett av många som hon var utsatt för de där fyra månaderna när hon var kidnappad av en psykopat.

Paulina var 22 år när hon mötte honom via nätdejting. De bodde 15 mil ifrån varandra, så i början skrev de bara till varandra. Ofta och mycket, och snart blev det seriöst mellan dem.

—Jag var naiv och blev förälskad, berättar hon.

—Han skrev allt det där som jag ville höra. Jag är uppvuxen i en lycklig kärnfamilj med två yngre systrar och önskade mig ett sådant liv själv, ett förhållande likt mina föräldrars. Han ville också ha barn och familj, skrev han. Och hans mejl var fulla av komplimanger. Han var 11 år äldre än mig och hade ordning på sitt liv. Min egen tillvaro var trygg, och jag kände mig stark. Jag var en kvinna som visste vad jag ville. När jag tog tåget upp till honom kände jag att han kunde vara mitt livs kärlek.

Hotade att döda henne

Först var han snäll och omtänksam, full av komplimanger precis som i mejlen. De skulle hem till honom, sa han, när han hämtade henne på stationen och bad henne ta plats i hans bil.

Men de skulle först åka förbi en vän. Paulina var lite förvånad.

Han la sin jacka mellan dem, och ut ur fickan stack en stor kniv. Och det var meningen att hon skulle se den…

—Visst blev jag lite skrämd först, men jag tänkte att den väl bara var till för jakt eller fiske, att det fanns en rimlig förklaring till att han bar kniv.

Men medan de sakta lämnade stan ändrades stämningen i bilen. Han började berätta om sin kriminella familj och sina förbindelser till maffian. Han pratade upphetsat i sin mobil om att någon måste röjas ur vägen.

—Där och då gick det upp för mig att han var farlig. Det var helt säkert meningen att skrämma mig, och det lyckades.

Vännen de skulle hem till var inte en vän. Han var en kund, och Paulina var varan som han hade beställt.

—Innan vi gick in till mannen sa han att jag skulle ha sex med dem båda. Jag var livrädd. Jag vågade inte ens säga nej, än mindre vägra eller försöka fly. Han tänkte absolut döda mig om jag sa emot, det var jag säker på. Jag tänkte att jag måste igenom det här hemska och sedan fly så fort jag fick minsta chans.

Paulina var i chock. Hon grät, djupt skakad och livrädd. I bilen skrek mannen till henne att hon själv bett om det här. Och så kom hoten som skulle få henne att inte våga göra motstånd eller våga fly.

—Han berättade att han skulle döda både mig och min familj om jag försökte fly. Ingen skulle tro på att jag blivit våldtagen ens, menade han. Alla skulle tro att jag själv velat det, jag som ändå inte var värd något bättre.

Paulina började tro på honom. Ingen skulle kunna tycka om henne efter allt de gjort med henne. Skammen gjorde henne tyst, tårarna fick hon sluta visa eftersom de gjorde honom arg.

—Han fick mig att ringa hem och berätta att jag var lycklig ihop med honom. Han skrev sms till mina vänner från min mobil. Han var hela tiden vid min sida, jag kunde inte slippa ifrån honom.

Lyckades fly

I fyra månader körde han runt och sålde Paulina till olika män. Till olika hotell i olika städer där olika män väntade på henne och gav pengar till honom. Paulina kunde inte förstå varför ingen undrade över hennes passivitet och ovilja.

—Jag låg ju helt stilla alltid, försökte tänka mig bort. Men de var likgiltiga, det var som att jag inte fanns där helt och hållet. Det var nog det som skrämde mig mest, att alla var likgiltiga inför mig. Ingen ville hjälpa mig, trots att jag trodde jag skulle dö. Jag var säker på att mitt liv skulle sluta med att någon av de här männen skulle slå ihjäl mig, ifall inte min kidnappare hann före.

Efter månader av tortyr var Pauline inställd på att dö. Hon accepterade det, för hon såg ingen väg ut. Och det var just då hon insåg att hon var gravid.

—Jag som känt mig smutsig och äcklig fick plötsligt något fint och viktigt att ansvara för. Från det ögonblicket visste jag att måste komma undan. Hon, för jag kände att det var en hon, skulle aldrig utsättas för något ont och jag skulle bli världens bästa mamma. Jag älskade henne meddetsamma! Hon var aldrig ett våldtäktsbarn. Hon var min dotter, och jag skulle beskydda henne, säger Paulina.

Hon var inlåst på ett hotellrum i Göteborg när hon lyckades kontakta sin ex-pojkvän. Han kom dit, fick henne att samla sig och berätta historien. Hela historien.

—Min kidnappare hade fått mig att tro att det alltid stod folk och vaktade mig. Det gjorde det inte, dörren var inte ens låst. Vi kunde gå ut därifrån och ta oss hem till honom.

Hennes ex var precis den person hon behövde. Han talade gång på gång om för henne att hon var oskyldig, skammen var inte hennes.

—Jag fick bo hos honom under min graviditet och vi pratade mycket med varandra. Han fick mig att sakta förstå att jag blivit hjärntvättad att tro att jag själv var skuld till det som hänt.

—Jag fick min dotter och flyttade till en hemlig adress. Jag var så lycklig och tacksam för min lilla flicka.

Paulina har ett tätt band till sin familj och kände sig aldrig ensam. Efter ett par år mötte hon en ny man. En man som blev som en pappa för Alma och som hon sedan fick sin nästa dotter med, Ella.

—Han och min ex-pojkvän lärde mig att de flesta män är fina och goda. Men det var för skamfullt att berätta för mina föräldrar om vad jag hade varit med om. Jag ville lägga det bakom mig. Min ex-pojkvän hade dock fått mig att gå till polisen och anmäla det som hänt mig. Det var en kvinnlig polis som tog emot anmälan och hon undrade varför jag följt med till hotellen, varför jag inte bara gått när dörren inte ens var låst. Hon förstod inte att jag var tvingad och livrädd. Så jag tog tillbaka anmälan och tänkte att jag kunde gå vidare i livet och bara låtsas som om det inte hade hänt.

Fyra år gick utan att förövaren hördes av. Tills hon plötsligt konfronterades med allt som skett. Hennes ex-pojkvän hade läst om en man som var anhållen för att ha tvingat kvinnor till prostitution.

—Han var anklagad för människohandel och det fanns flera svenska kvinnor bland offren. Mitt ex menade att det måste vara samma man. Vi undersökte saken, och mycket riktigt. Det var han. Och jag kände att jag måste våga träda fram och vittna mot honom.

Inte rädd längre

Men först var hon tvungen att berätta för sin familj. Det var inte lätt. Hon bjöd hem sin pappa, men när han kom fick hon inte fram ett ord.

—På bordet hade jag lagt tidningsklippet om min kidnappare och hans offer. Jag pekade på dem och sa: Jag var också utsatt. Pappa grät. Och det var ju det jag hade fruktat: att min alla i min familj skulle bli bedrövade. Men de trodde mig och de stöttade mig.

Hon gick till polisen, den här gången med sin pappa vid sin sida. Och den här gången lyssnade de på henne. En vänlig polis lyssnade på hela historien och beskrev hennes situation som att hon levt med en osynlig pistol mot tinningen under hela kidnappningstiden.

Det var en otrolig lättnad för Paulina. Äntligen kunde hon få sinnesfrid, och hennes förövare skulle få stå till svars för allt han gjort mot henne och de andra kvinnorna.

—Min pappa och ex-pojkvän vittnade i rätten. Min kidnappare fick det hårdaste möjliga straffet: 14 år. Men hela rättegångstiden tog hårt på förhållandet mellan mig och min man. Vi separerade, men är fortfarande väldigt goda vänner.

I dag arbetar Paulina som socialarbetare för organisationen Novahuset som hjälper vuxna som utsatts för övergrepp. Hennes kidnappare blev släppt för två år sedan, men Paulina är inte rädd för honom.

—Det var befriande att se honom i rätten. Jag hade ju en bild av honom som en stor och bred och farlig man. I fängelsekläder och handbojor såg han ofarlig ut och det gjorde att jag slapp min oro och släppte ångesten. I dag blir jag glad varje gång jag sitter mittemot ett offer och får personen i fråga att förstå att det hon eller han var utsatt för aldrig var deras eget fel. Det är en seger över honom varje gång, säger Paulina.

 

Läs mer: 

Emma hittade själv våldtäktsmannen

Eija blev våldtagen som 15-åring

Mammans pojkvän förgrep sig på Malin under flera år

 

Text: Louise Søgaard

Foto: Morten Meinecke, privat

Översättning och bearbetning: Pernilla Björnör Hydén

Läs också:

Dela
(36)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…