Annons

Annons

Patricia drabbades av förmaksflimmer

Dela
(0)

Patricia blev påmind om livets skörhet när hon drabbades av förmaksflimmer i vintras.  Jag ser det som en gåva att jag fick den påminnelsen, säger hon.

Patricia blev påmind om livets skörhet när hon drabbades av förmaksflimmer i vintras.  -Jag ser det som en gåva att jag fick den påminnelsen, säger hon.

 

I vintras blev Patricia plötsligt illamående, yr och kände ett starkt tryck över bröstet. Hon hade drabbats av förmaksflimmer och var övertygad om att hon inte skulle överleva. Attacken blev en påminnelse om livets skörhet och fick henne att börja tala med sina närmaste om döden – och kärleken.

Annons

Patricia Tudor-Sandahl har lika pigga ögon som en ekorre, rör sig smidigt som vessla, är klok som en uggla och verkar ha energi som ett arbetsbi.

I sommar har hon varvat sköna lediga dagar i stugan i Vitemölla med sitt engagemang i Convenium Österlen, en förening för möten, samtal och reflektion över livsfrågor. Hon har också slutfört två böcker som kommer ut nu i höst.

Patricia är tacksam för livet. Väldigt tacksam. Tidigare i år drabbades hon av en kraftig attack av förmaksflimmer och var helt säker på att hon skulle dö.

– Det var fruktansvärt obehagligt. Jag tänkte att jag måste hålla mig vaken, att om jag somnade så skulle jag aldrig vakna igen. Det var helvetiskt men nu efteråt kan jag också se det som en gåva, en insikt. Det blev en påminnelse om livets skörhet och förgänglighet. Nu fick jag kraft att prata ut om viktiga saker med min man och med mina döttrar, berättar Patricia när vi träffas hemma i vindsvåningen i centrala Stockholm. Hon ser oförskämt pigg ut och är helt klädd i rött – färgen som associeras med eld, energi, styrka, kärlek och passion.

– Och jag som tycker att jag blivit lite lat med åren, säger hon med en svag brytning på engelska och ett flickaktigt fniss.

Kloka funderingar

Patricia är författare, psykolog, psykoterapeut, föreläsare och retreatledare och kom till Sverige från England för precis 50 år sedan. Många har tagit hennes visdom och kloka funderingar till hjärtat genom hennes böcker, där hon generöst delat med sig av toppar och dalar ur sitt eget liv, och hennes reflektioner i P1:s Tankar för dagen. Men trots att livsfrågor står i centrum för henne och trots att hon levt nära döden förut – både hon och maken Christer har varit drabbade av cancer – var hon helt oförberedd på det hon råkade ut för i vintras.

– Vi var nere i Skåne, det var en lugn period och jag hade planerat att skriva. Utan förvarning började jag må illa och gick och la mig för att sova bort illamåendet.

Nattvilan hjälpte inte. Patricia mådde ännu sämre när hon vaknade. Trots att hon var yr och vimmelkantig och kände ett tryck över bröstet lyckades hon ta sig upp och smyga ut för att hämta tidningen utan att väcka maken.

– Det var ju helt tokigt. Jag kunde knappt gå, ville bara kräkas och kunde absolut inte läsa tidningen jag hade hämtat. Trots att jag aldrig haft sådana problem tidigare kände jag intuitivt att det var något fel med mitt hjärta. När min man vaknade lyssnade han inte längre på att jag ville vila mig, lyckligtvis ringde han vårdcentralen och fick rådet att komma in direkt.

Efter undersökning blev det ambulans i ilfart till Ystads lasarett. Patricia las in, fick mediciner, kopplades upp till apparater och var omgiven av läkare och sköterskor.

– Jag kräktes och mådde så dåligt att jag inte orkade lyfta huvudet från kudden. Jag kände att ”that’s it” – det här var mitt liv, det, och var säker på att min sista stund var nära. Läkarna kunde inte få ner pulsen och jag var övertygad om att om jag somnade så skulle jag aldrig mera vakna upp igen.

– Jag kämpade för att hålla mig vaken. Tankarna snurrade. Hur skulle min man orka berätta för Hedda och Rebecka, döttrarna? Hur skulle flickorna och barnbarnen reagera när deras mamma lämnat dem utan förvarning? Och hur skulle Christer klara av att komma tillbaka ensam till den lägenhet som varit vårt gemensamma hem – och dessutom vara tvungen att rensa upp alla mina papper och saker och städa rent efter mig? Jag låg och blev arg på mig själv för att jag inte hade tagit tag i detta tidigare.

Patricia flyttar lite närmre och berättar om den oförklarliga vändningen:

– Utan någon förklaring förbyttes min panik mot ett väldigt starkt inre lugn. Det var som om någon sa: ”Nu överlämnar du dig.” Jag är troende och det kändes stort för mig. Nu kunde jag sluta ögonen och somna utan skräck.

Tillfrisknade snabbt

När Patricia vaknade kände hon sig bättre och under dygnet gick hjärtrytmen tillbaka till normalläge. Tillfrisknandet kom nästan omedelbart. När sköterskorna drog bort ett skynke visade det sig att hon inte alls haft enskilt rum, som hon trott, utan delat det med en äldre man.

– Harald var en kraftigt byggd lantbrukare och talade så bred skånska att jag inte förstod. I andra sängen låg jag, en liten svenskengelsk dam med en brytning som han inte begrep. Men vi fick trots olikheterna bra kontakt och hade det riktigt trevligt i varandras sällskap.

Naturligtvis undrade Patricia vad som orsakat hennes förmaksflimmer, om hon hade hjärtfel och hur framtiden skulle bli. Läkarna förklarade att förmaksflimmer inte är ovanligt och inte heller farligt i sig, men att det obehandlat kan orsaka stroke och att hon därför skulle bli tvungen att ta blodförtunnande medicin resten av livet. Hjärtat blev noga undersökt och visade sig vara helt friskt. Orsaken till attacken kunde man heller inte fastställa.

– Upplevelsen var mycket obehaglig – men också häftig! När det hände var jag bara lilla människan Patricia, inte någon erfaren psykolog eller reflekterande psykoterapeut! Händelsen gav mig flera insikter och blev en påminnelse om hur skört livet är.

Patricia, som är en kvinna med lika mycket varm humor som djupa tankar, skrattar och säger att hennes flärdfullhet fick sig en rejäl knock:

– Jag är väl lite fåfäng och vill känna mig fräsch och hade egentligen vikt morgondagen åt lite egen-spa. Du vet, långt bad, raka benen, fixa fötterna… I stället fick jag förmaksflimmer! När jag frisknade till och låg där i samma rum som Harald kom jag att tänka på detta och kunde inte låta bli att fnissa för mig själv. Plötsligt betydde det yttre ingenting – absolut ingenting!

Glöm inte bort döden

Den viktigaste insikten var dock medvetenheten om tidens gång. Man ska inte glömma bort döden i livet. Då blir det så många obesvarade frågor för den som lever kvar.

– Jag ser det som en gåva att jag fick den påminnelsen. Efteråt har Christer och jag pratat oändligt mycket om döden och hur det ska bli för den av oss som lever kvar. Jag vet faktiskt inte vilket som skulle vara värst: att dö ifrån den man älskar eller att bli lämnad ensam kvar.

– Vi har talat om vår kärlek, skrivit testamenten och till och med varit och sett ut var vår grav ska ligga. Det blir på Österlen nära vårt fritidshus! Men förhoppningsvis ska det dröja länge mellan ”övning” och verklighet, säger Patricia som inte känner att hon är drabbad av förmaksflimmer. Snarare ser hon sig som en kvinna som råkat ut för ett kraftigt anfall vid ett tillfälle. Hennes viktigaste livsråd är ett citat av poeten Rainer Maria Rilke: ”Stäng aldrig ute något svårmod, något oroande från ditt liv, ty du vet inte hur dessa tillstånd arbetar med dig.”

– Det är inte alltid lätt att följa, men det är de mörka händelserna som lär oss och som får ett värde i livet efteråt.

 

En folksjukdom
Förmaksflimmer är en vanlig hjärtrytmrubbning som innebär att hjärtat slår oregelbundet och ofta för snabbt. Det kommer i attacker som kan vara mellan ett par minuter och upp till några dagar. Minst 180 000 svenskar lider av kroniskt förmaksflimmer, den vanligaste hjärtrytmrubbningen hos vuxna, och det är så vanligt att det ofta kallas en folksjukdom. Risken för att få det ökar med ålder, mer än var tionde 80-åring är drabbad.

Vissa drabbas periodvis, andra känner av sitt förmaksflimmer mest hela tiden. En tredje grupp har så kallat tyst flimmer och är omedvetna om att blodet strömmar sämre än normalt genom hjärtats förmak. Risken med obehandlat förmaksflimmer är att man kan drabbas av stroke, många får därför blodförtunnande medicin för att undvika detta.

Källor: Hjärt & Lungfonden, Vårdguiden

Av Maud Holmberg Klyft Foto: Stefan Nilsson

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…