Annons

Annons

På elefanthemmet i Nairobi får ungarna en ny chans!

Dela
(0)

elefanthemmet Nairobi

Det är en hjärteknipande syn! Små elefanter med rutiga filtar om ryggen tultar omkring på ostadiga ben. De små snablarna dinglar och är mest i vägen. Filtarna skyddar mot väder och vind men fungerar också fint som tröst, att snutta på eller gosa med för en ängslig liten baby.

Annons

 

De moderlösa elefantungarna räddas till livet på barnhemmet utanför Kenyas huvudstad Nairobi som drivs av dame Daphne Sheldrick. Hon tog emot sin första övergivna babyelefant för 40 år sen och har sedan dess rehabiliterat omkring 200 ungar till att få en andra chans i det vilda. Dapne Sheldrick

Gilla Hemmets på Facebook

När de nyfödda anländer är de extra känsliga på grund av sina hemska upplevelser. Ofta har de sett sin mamma och de andra honorna i flocken bli dödade och få betarna avhuggna av tjuvjägare. Ensamma blir småttingarna utlämnade åt rovdjur, kyla, blåst, väta och solbränna. För trots att de är ”tjockhudade som elefanter” kan ungarna bli svårt brända av solen, därför får de filtarna och skötarna smörjer in deras öron med solkräm.
Nykomlingarna måste dia dygnet runt de första månaderna, sedan var tredje timme. De dricker 15 liter per dag och vårdarna matar dem med jättelika nappflaskor, ofta under en filt för att efterlikna skuggan under en elefantmamma. Det tar bara några sekunder så är fyralitersflaskan tom.

Ska fungera som en flock
Varje elefantbaby har en skötare som sover hos dem om nätterna, men skötarna roterar så att de små kalvarna inte fäster sig speciellt vid en av dem. Tanken är att alla babyelefanter ska känna alla skötare så att de fungerar som en flock.
– Med Aisha, en av mina första skyddslingar, gjorde jag ett misstag som kostade henne livet, berättar dame Daphne. Vi hade bara tre stallar och eftersom vi aldrig avvisar någon baby fick Aisha bo i mitt sovrum. Det gjorde att hon såg mig som sin mamma och när jag var tvungen att resa i väg ett par dagar tynade hon bort. Babyelefanter är så känsliga att de kan vara friska en dag och dö nästa.
Under en timme varje morgon släpps besökare in för att få titta på när ungarna äter, leker och tar dagens lerbad. Se men inte röra eller störa, är reglerna. Ibland kommer dock småttingarna självmant fram och vill kela. Då är det många som känner att de vill ta hand om, beskydda och kanske adoptera en elefantunge.
Och det går alldeles utmärkt att bli fosterförälder till en egen elefantbebis. Den lillas utveckling, hälsa och vardagsliv kan fosterföräldrarna följa via hemsidan för The David Sheldrick Wildlife Trust.
– Elefanter är mycket lika människor, säger dame Daphne. Alla har sin egen personlighet och visar sina känslor med snabel, öron, huvud, svans och ljud. När ungarna kommer är de förkrossade och deprimerade och många ligger sömnlösa eller har mardrömmar. Varje gång vi får in en ny baby samlas de större runt henne och tröstar med sina snablar.

De äldre visar de yngre
I tvåårsåldern brukar ungarna vara tillräcklig fysiskt och psykiskt starka för att lämna barnhemmet för vidareutbildning i det väldiga Tsavoområdet mellan Nairobi och Mombasa. Här får ungarna röra sig fritt tillsammans med sina skötare om dagarna. De äldre honorna, blivande matriarker, visar de yngre hur man tar kontakt med vildelefanterna. När det börjar skymma blir kalvarna oroliga och skyndar tillbaka till stallarna där de sover, fredade från rovdjur, och med skötarna ständigt inom hörhåll. Pö om pö bekantar de sig med vänligt sinnade, vilda hjordar i närheten och skaffar sig gärna bästisar i samma ålder. Matriarkerna brukar utse var sin favorit som de passar på lite extra. Mobbning tillåts inte i hjordarna och syndare bestraffas med en ”time out” utan hjordens beskydd, en skrämmande upplevelse för en ängslig unge. elefanthemmet i Nairobi 3
Först när ungarna känner sig mogna, vanligen i 8–10-årsåldern flyttar de hemifrån och ansluter sig till sina vilda vänner.
Dame Daphnes arbete är världens mest lyckosamma elefantprojekt och hon adlades 1989 av drottning Elizabeth.
– Jag är 80 år och skulle kunna dra mig tillbaka eftersom min familj sköter det dagliga arbetet. Men jag skulle bli evigt olycklig om jag skildes från djuren, säger dame Daphne.
I början visste ingen hur man skulle ta hand om moderlösa babyelefanter och vad för slags mjölk man skulle ge dem.
– De tål inte komjölk, så jag experimenterade med fettfri mjölk, smör, grädde och kokosfett men ungarna fortsatte att tyna bort, det var hjärtskärande. Till slut kom jag på receptet som liknar den välling vi ger våra egna bebisar.
Ingen människa har skadats av dame Daphnes elefanter, däremot kom hon själv till olycka vid ett möte i Tsavo.
– Det var mitt eget fel. Jag var ute och kallade på Eleanor, en av mina skyddslingar. Då kom en elefant i hennes storlek mot mig och trumpetade till hälsning. Jag klappade henne bakom örat men såg samtidigt att detta var en hona jag inte kände. Och hon tillrättavisade mig med att dänga till med snabeln så att jag flög genom luften och bröt både höften och knät. När hon ställde sig över mig trodde jag att min sista stund var kommen. Men i stället rörde hon mig lätt med sin fot och verkade bekymrad och förskräckt. Det såg ut som om hon undrade vad det var som hände…

elefanthemmet Nairobi 2

The David Sheldrick Wildlife Trust
Dame Daphne bildade 1977 The David Sheldrick Wildlife Trust till minne av sin man David (1919–77). Ända fram tills David gick bort arbetade paret för att göra det ogästvänliga Tsavoområdet till Kenyas största nationalpark och viltskyddsområde. Fonden har tre jeepburna veterinärlag och tre flygande team och kan snabbt överblicka och ta sig till platser där övergivna elefantungar befinner sig.

Elefantfakta

* Honorna kallas kor, hanarna tjurar och ungarna kalvar.
* Man hälsar genom att blåsa in i elefantens snabel.
* Elefanters åldrar följer de mänskliga. De är barn tills de är tio, tonåringar från 10 till 20, vuxna när de är 30–40 och åldras sedan tills de är 60–70 år.
* Honorna får en unge vartannat till vart fjärde år. De är dräktiga i nästan två år.
* Tjuvjakt är den största anledningen till att de afrikanska elefanterna minskat från 1,3 miljoner till cirka 400000 sedan 1980.
* Varje flock består av cirka tio individer, men ofta håller flockarna ihop och bildar klaner med upp till 70 djur som leds av en äldre hona.
* Afrikanska elefanter kan bli upp till fyra meter höga och väga sju ton. De har större kropp och öron än de asiatiska och både honor och hannar har betar.

Text: ANNCY GÖRANSON
Foto: Shutterstock

Läs mer i Hemmets Veckotidning nr 7 och på hemsidan www.sheldrickwildlifetrust.org

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…