Annons

Annons

Nygifta Zelly och David fick bara tre månader tillsammans

Zelly och David höll som bäst på att planera sin gemensamma framtid när de fick chockbeskedet att David var dödssjuk och bara hade några få månader kvar att leva...

Dela
(310)

4
Visa bildspel

/
Zelly och David fick bara tre månader tillsammans
Zelly och David fick bara tre månader tillsammans
Zelly och David fick bara tre månader tillsammans
Zelly och David fick bara tre månader tillsammans
...
Visa mer

 

Zelly Eriksson hade precis kommit tillbaka till Göteborg efter fem år utomlands när hon stötte på David, en gammal bekant, på stan. För henne hade karriären alltid varit viktigast, kärlek och familj hade hon valt bort. Men Zelly och David bytte telefonnummer och höll kontakten som vänner.

Annons

—Jag hade tappat tron på förhållanden och kärlek, mitt liv var väldigt ytligt och i de relationer jag såg omkring mig hade paren sedan länge tappat respekten för varandra och jag ville inte ha det så, säger Zelly.

Men de började träffas allt oftare. Trots att David egentligen inte var hennes typ, trots att han så tydligt visade sitt intresse och hon vanligtvis föll för de män som hon fick jaga efter och trots att hon sagt att hon inte trodde på kärleken.

—Två månader efter att vi börjat träffas mer intensivt frågade han om jag ville gifta mig med honom och om jag ville föda hans barn, säger Zelly.

Det var i februari 2013 och hon sa ja direkt.

—David var den första riktiga människan jag träffat. Han fick mig att börja tro på kärleken igen och för första gången vågade jag ge mig hän i ett förhållande, säger Zelly.

Hon skrattar och minns hur hon samma dag som hon presenterade David för sin bror berättade att de skulle gifta sig.

Bröllopsdatum sattes till september, under tiden reste de så fort det gavs möjlighet och de började genast försöka bli gravida. Zelly och David delade samma syn på livet: att leva det till fullo och inte lämna något ogjort inför framtiden.

—I dag är jag så glad att vi valde att leva så mycket i stunden, säger hon, det var nästan som att vi kände på oss att vi inte hade så mycket tid.

 

Läs mer: Kärleken vann över drogerna

 

Försöken att bli gravida på naturlig väg fungerade inte, så direkt efter det tre dagar långa bröllopsfirandet satte de igång en IVF-behandling.

Försöket misslyckades. I stället började David några månader senare få kraftiga smärtor i magen. Han fick laxermedel och Losec på vårdcentralen, men efter 14 dagar utan att det blivit bättre fick han åka till akuten.

—Han kräktes och hade fruktansvärda magsmärtor. Vi trodde inte att det kunde vara något allvarligt, även om jag kände på mig att något inte stod rätt till.

David skulle bli kvar på sjukhuset över natten i väntan på proverna som tagits och Zelly åkte hem till en tom lägenhet.

På en sekund rasade allt

Morgonen efter beskriver hon som den värsta dagen i sitt liv.

—David hade fått veta att han skulle träffa överläkaren och hade fått tid för ett möte. Men jag visste ingenting, det var ingen som informerade mig. Jag stod i köket och gjorde kaffe när jag fick ett sms från David: ”Hej älskling, jag kan inte ringa dig just nu för tårarna bara forsar, varför händer detta just mig? Jag har fått tjocktarmscancer.”

—Det enda minnet jag har från den stunden var att jag efteråt ligger på golvet och bara skriker. Hela min värld rasade på en sekund! Min kropp och mina känslor kändes bortdomnade, det stack i huden. Allt bara susade och i mitt huvud var det total kaos.

Zelly drar en djup suck och fortsätter.

—Det var så overkligt. Vi hade ju precis gift oss, vi skulle skaffa barn. Ändå var det precis som en inre styrka kom över mig, det är väl så man reagerar i krissituationer. Vi skulle klara det här. Jag skulle fixa det här. Han skulle bli bra!

David som varit själv när han fick beskedet hade inte riktigt tagit in allt som läkaren sagt. Zelly behövde prata med läkaren för att få mer information – något som slog sönder allt hopp…

Zelly gick från det mötet med recept på diverse olika sömntabletter och ångestdämpande medicin, liksom en uppmaning att spendera all tid hon hade med David – för han hade inte mycket tid kvar.

—Det fanns inget hopp, hans cancer hade spridit sig och han hade metastaser i hela buken. Men det här kunde jag inte berätta för David, så jag satte på mig en mask och den behöll jag till den dagen han dog. Vi hade ju precis gift oss och lovat varandra trohet. Nu fick jag ljuga mig igenom varje dag.

”Gör vad ni vill, lev, res, njut och skapa minnen, för du kommer att leva på dem sedan”, hade läkaren uppmanat henne.

Flyttade till havet

Sjukdomsförloppet var snabbt. Vansinnigt snabbt. Davids utseende ändrades, han gick ner kraftigt i vikt och började tappa hår av cellgiftsbehandlingen. Men de fortsatte sitt liv så gott det gick. Reste till Prag och Kroatien när de orkade och flyttade till en ny bostad – nära havet – där David skulle kunna få ro eftersom han älskade vatten.

—Men min David försvann så snabbt. Bara min kärlek till David fick mig att orka. Att fylla hans sista tid med så mycket kärlek som möjligt blev det allra viktigaste.

Cellgiftsbehandlingen visade sig inte fungera, i stället blev David sämre av den. Snart var han helt sängliggande, cellgifterna gjorde honom trött. Hans hud blev gul och han minskade i vikt till oigenkännlighet.

Zelly minns tröttheten, hopplösheten och ensamheten.

 

Läs mer: Hon överlevde cancern – två gånger!

 

David dog hemma bara tre månader efter att han sökt hjälp och fått diagnosen. Hans kropp slutade att fungera bit för bit.

—Han började andas oregelbundet och bad mig komma närmare, luta mig fram. Och så viskade han med sina sista krafter: ”Jag älskar dig. Tack!” Jag pussade på honom och ville lägga mig bredvid, hålla honom, men då sa sköterskan till mig: ”Zelly, han är död nu.”

Ville ge upp

Hon minns knappt tiden efteråt. Zelly åt mediciner Davids sista tid i livet, och när han dog blev det ännu fler tills hon kollapsade.

—Jag började fundera på om det här verkligen var meningen med livet, varför hade jag gått igenom allt det här, gift mig, genomgått den jobbiga provrörsbefruktningen och hela sjukdomsförloppet – bara för att förlora honom mindre än ett år efteråt.

—Sen kom ilskan och min förtvivlan över att han dött, att jag hade misslyckats. Jag skrek och pratade högt, skrek åt livet, säger hon. Jag hatade det! I de stunderna kändes det som att jag ville ge upp, jag hade ju ingenting kvar.

Vändpunkten kom när hon under en semesterresa med sin bror och hans familj i Turkiet bestämde sig för att sluta äta medicinerna mot ångesten. Hon förstod att ilskan bara dränerat henne på energi och började söka efter någonstans att vända sig.

—Jag hittade en diakonissa inom Svenska kyrkan och fick göra upp med mina tankar. Här fick jag diskutera frågor som var viktiga för mig just då: Vad var egentligen meningen med livet och allt det jag gått igenom?

I dag är Zelly en ny människa, fri från mediciner och förtvivlan. Hon utstrålar lugn och hon ler när hon pratar om David, om allt det som var David men inte sjukdomen.

—Det är han som ger mig styrka, det är den fina människan han var som gör att jag kan se tillbaka på vår tid och känna tacksamhet och lycka över att ha få vara hans fru, att få uppleva allt det han gav mig, säger hon.

 

Läs mer: 

Inga-Lill startade föreningen Cancerkompisar

Karin fick gyncancer

Biverkningarna av strålningen varierar mycket

 

Av Sofia Sofroniadou

Foto: Johnny Priore, privata

Hur hanterar man en dödsdom?

Stöd, tröst och medmänsklig värme är viktigt under livets alla skiften, men mest av allt under en kris. Att vara närstående till någon med en obotlig sjukdom är svårt på många sätt. Oro för hur livet ska bli sedan när den sjuke är borta blandas med förtvivlan över den sjukes tillstånd. Funderingar på om man kommer att räcka till för att trösta och stödja kan väcka skuldkänslor för att man tänker på sig själv. Men att den närstående tar hand om sig själv och är tydlig med sina egna behov kan bli ett indirekt stöd även för den som är sjuk. Vänd dig till sjukhusets kurator eller präst.

Det kan också vara svårt för den som är sjuk att uttala att livet närmar sig slutet eftersom det är först när det sägs som det blir verkligt. Man är rädd för egna och andras starka känslor och vill inte göra någon ledsen. Å andra sidan tycker en del att det är skönt att prata om praktiska frågor och lösa dem tillsammans.

Den sista tiden i livet omvärderar ofta den sjuke och de närstående vad som är viktigt i livet. Man inriktar sig på att tillsammans försöka göra varje dag och stund så bra som möjligt. Finns det ork kanske man äntligen kommer iväg på den där resan som man länge pratat om. Små glädjeämnen i vardagen blir ännu viktigare och man struntar i gamla rutiner, vanor och måsten.

Man har rätt att vara ledig från jobbet och få ersättning från Försäkringskassan för att vårda någon som är allvarligt sjuk. Ersättningen kallas närståendepenning. Man har rätt till närståendepenning vare sig man vårdar någon hemma eller på en sjukvårdsinrättning.

Flera närstående kan turas om i vården och då få ersättning för olika dagar eller olika delar av dagen. Totalt kan närståendepenning betalas ut i högst 100 dagar.

Källa: www.cancerfonden.se , www.forsakringskassan.se

 

 


Läs mer om:

Dela
(310)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…