Annons

Annons

Emma misshandlades och lämnades att dö

Emma Pettersson misshandlades av sin expojkvän och lämnades att dö på ett fält. Vägen tillbaka till livet har varit tuff. Men mitt i den hårda kampen träffade hon sitt livs kärlek - Marco. Nu har boken om hennes svåra väg tillbaka "Glöm inte att andas" kommit.

Annons

Marco har fått Emma att känna tillit igen.

Hela familjen var på sin vakt.

21-åriga Emma hade en knapp vecka tidigare anmält sin före detta pojkvän för våldtäkt och hon visste att han hade ett hett temperament och dessutom var psykiskt instabil. Hon var rädd. Hennes föräldrar släppte henne inte gärna ur sikte, skjutsade henne när hon skulle någonstans och höll koll på vem hon träffade.
Den här höstdagen 2009 hade pappa Mats skjutsat henne till körskolan. Det var en speciell dag. Efter månader av övningskörning var det dags för Emma att köra upp och förhoppningsvis ta körkort. Mats släppte av Emma precis utanför körskolan och väntade tills han såg henne försvinna in genom porten. Först då kände han sig trygg och körde därifrån.
Emma minns hur hon gick in på körskolans gård och runt ett hörn.
– Plötsligt stod han bara där, han hade väntat på mig. Jag stelnade till i hela kroppen när jag såg hans ögon. De var alldeles svarta av ilska.
Expojkvännen drog Emma med sig. Hon försökte stå emot men han var starkare och tvingade in henne i sin bil och körde sedan till ett ödsligt fält utanför Kristianstad.
Där utsatte han henne för ett regelrätt mordförsök.
– Han slog och sparkade mig och tog stryptag så att jag inte fick luft och blev medvetslös. Sedan skar han mig i ansiktet, i magen och i underlivet, berättar Emma.
Det har gått drygt fyra år sedan den fasansfulla händelsen som så när berövade Emma livet – och upprörde ett helt land. Det har varit år fyllda av kamp, men också segrar. Knappast någon kunde ana att den 19-åriga tjejen som lämnats där på fältet, svårt knivskuren och medvetslös, skulle överleva. Än mindre att hon skulle kunna leva ett självständigt och lyckligt liv i en så pass snar framtid.
Men Emma är stark. Starkare än de flesta. Det märks tydligt där hon sitter i matsalen på Furuboda folkhögskola och äter kalops med kokt potatis tillsammans med pojkvännen Marco.
Emma pratar rakt på sak om det som skett. Hon vill berätta.
– Jag svävade mellan liv och död där på fältet, men jag har minnesbilder. Jag kommer ihåg att jag pratade med gud, det är mitt starkaste minne. Han frågade om jag ville leva, och när jag svarade ja sa han att allt skulle bli bra. Då förstod jag att det skulle ordna sig, berättar Emma.

 

Emma svävade mellan liv och död.

Emma svävade mellan liv och död.

Pappa Mats fick framåt lunch ett telefonsamtal som han allra helst bara vill glömma. Det var från körskolan. De sa att Emma aldrig hade dykt upp till sin uppkörning och genast förstod Mats vad som hade hänt. Han körde ut för att leta och träffade då på en polispatrull och lämnade signalement på Emmas expojkvän. Kort därpå kunde expojkvännen gripas av polisen. På polisens begäran pekade han ut platsen där han hade lämnat Emma och hon kunde föras till sjukhuset.
Ingen visste hur svårt skadad hon var eller ens om hon skulle överleva. Hon kunde inte prata, inte öppna ögonen eller ens röra ett finger. Smärtan var outhärdlig.
Men rehabiliteringen gick över förväntan, tack vare hennes järnvilja och massor av stöd från familjen, från vänner och från människor över hela landet som engagerade sig i hennes öde.
Efter sju månader yttrade hon sina första ord och en månad senare fick hon lämna sjukhuset. Steg för steg och tack vare intensiv träning blev hon därefter bättre och bättre. Hon började studera på Furuboda folkhögskola och det var där på skolan livet skulle ta en ny vändning för Emma.
Hon hade gått på skolan i ett år när en ny elev en dag kom in genom dörren.
– Direkt när jag såg honom med hans muskler, tatueringar och rakade skalle tänkte jag att han var lite av en vilding. Och han pratade ju inte lite heller, munnen gick i ett! säger Emma och ler åt minnet.
För Marco var deras första möte där i klassrummet ett ögonblick som knappt går att beskriva i ord.
– Jag såg henne och det var som att hela världen bara stannade upp. Jag har aldrig någonsin upplevt något liknande. Jag kände bara en enormt stark känsla av att jag inte skulle kunna leva utan henne, berättar Marco.
Men för Emma var det inte oproblematiskt att ge sig in i ett nytt förhållande.
– Jag var nog lite orolig och försiktig. Efter det jag har varit med om var det svårt att våga lita på någon igen. Jag blev orolig när det gick för fort, säger hon.
Samtidigt var hon nyfiken på den där Marco. De började umgås på gymmet där de båda tillbringar mycket tid.
– När vi väl började prata ordentligt så förstod jag vilken klok, eftertänksam och speciell person Marco är. Han var rolig och jag kände mig trygg med honom. Sedan gick allt ganska fort, berättar Emma.

Emma och Marco förlovade sig 2010.

Emma och Marco förlovade sig 2010.

Den 10 oktober 2012 blev de ett par och ett halvår senare förlovade de sig. Marco hade ordnat så att en stor vit limousin hämtade upp paret och tog dem till en romantisk middag. Kvällen igenom strödde han röda rosor över sin fästmö.
I dag bor de tillsammans i en lägenhet på skolans internat. Det är tydligt att kärleken mellan dem är stark och stabil. De betyder allt för varandra, säger de.
– Tillsammans med Marco känner jag en trygghet och ett lugn. Innan vi träffades var jag mer osäker. Det är en underbar känsla att ha en annan person som man kan lita på och dela allt med, säger Emma.
Marco pussar sin fästmö.
– Mitt liv har fått en balans som inte fanns tidigare. När jag tittar på Emma ser jag en fantastisk kvinna som har precis samma kämpaglöd som jag själv. Det är inte varje dag två sådana människor möts, säger han.
Emma och Marco är också sammansvetsade av sina respektive livshistorier. För Marcos del förändrades livet drastiskt en dag 2002. Han och en kompis var på väg till en bekant med motorcykel. Marco satt därbak och det gick fort. För fort.
– Jag kände plötsligt att vi var på väg att köra av vägen och instinktivt slängde jag mig av. Jag tror att det räddade mitt liv även om det var på håret. Min vän hade inte samma tur. Han flög in i ett träd och dog omedelbart, berättar Marco.
Marco hade fått sitt bäcken krossat, ryggen knäckt, armar och ben brutna och dessutom ett allvarligt slag mot huvudet och svävade mellan liv och död. Efter ett års sjukhusvistelse fick han komma hem. Han som före olyckan hade vägt 110 kilo vägde då 40. Hans hjärna hade tagit skada, en skada som liknar den som Emma skulle få sju år senare. Men liksom Emma har han en vilja av stål och en sällsynt förmåga att resa sig – bokstavligt talat – när allt ser mörkt och hopplöst ut.
– Jag vet vad Emma har gått igenom och till viss del fortfarande går igenom. Det gör att jag så gärna vill vara ett stöd för henne. Jag vet hur jävligt det kan vara och hur svårt och hopplöst allt kan kännas. Har du någon vid din sida som peppar och stöttar så betyder det allt, säger han och tillägger att han ser Emma göra framsteg ”nästan varje dag”.
I dag är det framförallt Emmas minne och lokalsinne som inte fungerar som det ska. Men talet är perfekt och motoriken blir hela tiden bättre och bättre. Emma är en duktig luftgevärsskytt och ägnar mycket tid åt sin favoritsyssla: att teckna och måla.
Med sina likartade erfarenheter stöttar de varandra och det finns ingenting som de inte kan prata om, säger de. Ärlighet är ledordet i deras relation.
För Emma har öppenheten och ärligheten kring det som hon utsattes för – hon kallar det själv för olyckan – från början varit ett sätt att bearbeta och överleva. Hon har pratat med sina föräldrar, med vänner och bekanta, journalister och med folk på stan som hon inte känner. Nu har hon också boken om hennes upplevelser och tuffa väg tillbaka ”Glöm inte att andas” kommit ut. Agneta Almqvist har skrivit hennes historia.

 Text och bild: Jakob Hydén

Läs också:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…