Annons

Annons

Nina lämnade toppjobb för lejonen i Afrika

När Nina Siemiatkowski var 29 år fick hon ett toppjobb och räknades som en av Sveriges mäktigaste kvinnor. Men raketkarriären gjorde inte henne lycklig. Nina sa upp sig för att dokumentera livet och döden hos en flock lejon och för att hjälpa till att rädda dem undan utrotning.

Annons
5
Visa bildspel

/
Nina Siemiatkowski, lejon
Nina Siemiatkowski, lejon
Nina Siemiatkowski, lejon
Nina Siemiatkowski, lejon
Nina Siemiatkowski, lejon
...
Visa mer

 

Redan som barn var Nina Siemiatkowski intresserad av bild och form. Men efter gymnasiet vågade hon inte satsa på sitt brinnande fotointresse, utan valde i stället ett säkrare kort: prestigefyllda Handelshögskolan – som ofta ger biljett till toppjobben inom affärsvärlden.

—Men jag fortsatte att fotografera parallellt med studierna. Det var min stora hobby, säger Nina som när hon pluggat klart började arbeta på Swedish Match.

Efter bara några år på företaget erbjöds hon som 29-åring tjänsten som marknadsdirektör och blev då utnämnd till en av Sveriges 125 mäktigaste kvinnor.

—Jag var naturligtvis glad och stolt. Men efter några år började jag fundera på om jag verkligen kände mening i det jag gjorde.

Det var någonting som skavde. Nina kände att hon saknade något viktigt. När hon listade alla saker hon gjort det senaste halvåret kom hon fram till att 70 procent inte hade varit kul.

—Det var skrämmande. Jag vill att merparten av min tid ska vara rolig. Jag hade ett spännande jobb och tjänade mycket pengar, men jag saknade den riktiga glädjen.

—Jag hade haft sex fantastiska år när jag kände att jag stod inför ett vägval. Om jag inte vågat ta steget ut på en ny väg då skulle det aldrig komma att ske.

Nina sa upp sig för att satsa på sin dröm att bli fotograf.

Fann sin flock

—En del tyckte att jag var galen men jag var övertygad om att det var rätt beslut. Jag hade lagt undan pengar och hade en dröm om att resa till Afrika och fotografera vilda djur, berättar hon.

Sommaren 2012 reste Nina till Kenya för att påbörja sitt fotoprojekt. Med sin kamera, sin entusiasm och sin vilja att göra skillnad satte hon sig i en jeep tillsammans med en lokal naturväktare och for ut i nationalparken Masai Mara.

— Jag sa till min kollega att jag ville hitta en stor flock lejon. Efter att ha kört en bra bit så hittade vi en och dagen efter for vi tillbaka till samma flock för att fortsätta att fotografera just dem. Efter ett tag undrade min kollega om jag inte ville se andra vilda djur. Men det ville jag inte! Jag fascinerades av lejonen och hur lika de är oss människor. Jag upptäckte att de hade olika personligheter. Några är bekväma, andra nyfikna och sociala. Jag förstod där och då att jag hade funnit mitt fotoprojekt och den historia jag ville berätta, säger Nina med ett leende.

Under dryga månaden på savannen fotograferade Nina sin lejonflock, som bestod av drygt 20 individer, varje dag. På sin nästa resa till lejonen fick hon tag i en specialbyggd safarijeep med skynken i stället för dörrar, så att hon skulle kunna komma lejonen riktigt nära och från en låg vinkel.

Nina är inte rädd för dem. Hon berättar att kattdjuren inte är intresserade av människor så länge de inte blir störda.

—Jag hade kunnat röra vid dem. Jag föredrar att inte använda stora teleobjektiv, det man ser på mina bilder är oftast det verkliga avståndet, säger Nina och berättar att under de tre år som projektet kom att vara lärde hon känna lejonen, deras utseenden, personligheter och relationer – och blev mycket fäst vid flocken.

—Jag blev djupt berörd av den lejonmamma som förlorat sin unge men som varje dag ändå återvände till samma plats där ungen dött och stod och ropade efter den. Jag kunde verkligen känna med henne och hennes sorg. Det är det jag vill förmedla, att lejonen inte är så olika oss och att vi på många sätt delar starka känslor som kärlek och sorg, säger Nina.

Ursprungsidén var att fota dem under några månader och inom ett halvår ställa ut bilderna. Men Nina blev gravid och fick sina två barn mellan 2013 och 2015. Men det hindrade henne inte från att fortsätta att fotografera lejonen. Under de här åren tog Ninas man Sebastian pappaledighet på savannen så att Nina kunde fokusera på lejonen.

Göra skillnad för lejonen

Sammanlagt tillbringade hon fem månader i Kenya. Nina ville bort från klichéerna och de traditionellt glossiga djurbilderna.

—Jag ville berätta en historia över tid om lejonen som inte hade berättats förut. Om en lejonflock, dess individer och deras dagliga liv. Resultatet blev en berättelse om livet och döden och om att sudda ut gränsen mellan djur och människa. Jag och lejonen har följts åt. Jag har sett dem attackeras av bufflar, sett ungar födas och dö. Projektet har gett mig perspektiv och en inre mognad.

För Nina har det handlat om att följa sin konstnärliga dröm och att samtidigt göra skillnad för lejonen och i ett vidare perspektiv för hela ekosystemet.

I dag finns bara 20 000 lejon kvar, vilket är hälften så mycket som för 20 år sedan.

Tillsammans med sin man har hon startat en stiftelse, där de pengar hon tjänar på sina bilder går tillbaka till lejonen. Hon samarbetar också med en amerikansk organisation för bevarande av vilda kattdjur, Panthera.

Nina ställer nu ut sin bildserie, Book of Leon. Ambitionen är att på sikt nå ut internationellt. Planer på att samla alla bilder i en bok samt skriva en barnbok finns också, liksom att fortsätta projektet och fota lejonflockar i de sju afrikanska länder som har fler än 1 000 lejon.

— Jag vill bidra till att belysa lejonens utsatthet. Vi vet vad som måste göras för att rädda dem undan utrotning, nu handlar det om att säkra resurser för att vända trenden. Redan i dag finns framgångsrika projekt. Budskapet att det är för sent är livsfarligt, det är inte för sent, tvärtom. Det finns hopp, bara vi människor lyckas känna empati för en annan art.

 

Fakta

Namn: Nina Siemiatkowski.
Ålder: 35 år.
Familj: Maken Sebastian Siemiatkowski och två barn på 1 och 3 år.
Bor: I Stockholm.
Gör: Fotograf, aktuell fotoutställningen Book of Leon.
Stiftelsen: Tillsammans startade paret Siemiatkowski nyligen en stiftelse för att de vill engagera sig för bevarandet av vår planets vilda naturområden och de djur som lever i den. Pengarna som stiftelsen genererar går till organisationer och projekt som arbetar för bevarandet av de vilda djuren.

 

 

Läs mer: 

Annelie ordnar ekoresor över hela världen

Judy räddar livet på sengångare

Birgith gör skillnad som djurvolontär

 

Text: Maria Zaitzewsky Rundgren

Foto: Nina Siemiatkowski, Maria Zaitzewsky Rundgren

 

Läs också:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…