Annons

Annons

Sjukdomen gjorde att Nina förlorade alla sina gamla minnen

För två år sedan blev Nina sjuk i hjärninflammation. Sjukdomen slog hårt mot minnescentrum, och i dag har hon stora luckor i sitt förflutna. – Jag kan titta på ett foto på min äldsta son när han var liten. Jag ser bilden, men kommer inte ihåg vad han gjorde och hur jag kände.

Annons
3
Visa bildspel

/
Nina har förlorat alla sina gamla minnen
Nina har förlorat alla sina gamla minnen
Nina har förlorat alla sina gamla minnen
...
Visa mer

Vi träffas i lägenheten i Lund där Nina Ransmyr, 43 år, sitter uppkrupen i en fåtölj i solgasset. Hon har nyss kommit från jobbet som bildredaktör på Lunds universitet.

Det är drygt två år sedan Nina blev sjuk. Det började med något som liknade vanliga influensasymtom. Men hon kände också stickningar i benen och hade svårt att sova.

Dagarna gick utan att Nina blev bättre, snarare tvärtom. Efter en vecka märkte familjen att hon var förvirrad och upprepade saker som hon sagt alldeles nyss. Hon var tjatig för omgivningen, som hon själv säger.

När Nina kom under vård visade provsvaren att hon hade drabbats av hjärninflammation. Inflammationen tryckte på tinningarna och orsakade intensiva epilepsianfall som kom med bara några minuters mellanrum under den vecka när allt var som mest kritiskt.

—Läkarna visste inte vad som orsakade inflammationen och det tog tid innan de hittade en kombination av olika mediciner som gjorde att de epileptiska anfallen till slut försvann. De första dagarna var kritiska. Jag visste inte hur sjuk jag var och hade en ofantlig tur som överlevde.

I en månad blev hon kvar på sjukhuset. Hon minns ingenting från den tiden. Men mot slutet av sjukhusvistelsen gick det upp för henne att hon hade tappat minnet.

—Min man Jonas läste anteckningar för mig som han hade skrivit när jag var som sjukast. Då förstod jag hur dåligt mitt minne var. Jag trodde att jag mindes och jag tyckte att jag kände igen folk. Som all vårdpersonal på avdelningen som jag hävdade att jag hade träffat förut, vilket jag inte hade. Det har varit och är fortfarande en lång process att förstå innebörden av att förlora minnet.

Kom ihåg människor

När Nina kom hem var hon en skugga av sitt forna jag. Bildminnet fungerade och människor kom hon ihåg. När hon var ute kände hon igen skyltar och kunde orientera sig trots påverkat lokalsinne.  Men i övrigt hade hon få minnesbilder från åren innan sjukdomen.

—Jag trodde hela tiden att minnesbilderna skulle komma tillbaka. Jag har en väldigt positiv läggning. Det är både en styrka och en svaghet. Jag har hört det jag har velat höra. När läkarna sa att jag skulle ge det ett år innan en del minnen kom tillbaka så tänkte jag: Bra, om ett år är allt som vanligt. Så har det ju inte blivit. Nu räknar jag inte längre med att minnet ska komma tillbaka. Det skulle väl vara om jag trillade och slog i huvudet…

Insikten att hon inte blev bättre gjorde också att hon hamnade i en mental svacka ett år efter att hon insjuknade.

—Då var jag rätt så nere. Det var tungt. Det var väldigt hårt när barnen sa ”men kommer du inte ihåg det, mamma” om något som vi upplevt tillsammans. Och jag minns ju inte. Då blir jag ledsen. Jag hoppas ju såklart på att delar av minnet ska komma tillbaka. Men läkarna har sagt att chanserna för det är väldigt små, det har gått för lång tid nu. Jag har svårt att acceptera att det är borta. Det är en stor sorg.

Hon har hört vissa saker återberättas så många gånger att hon ibland tror att de är minnen på riktigt. Maken Jonas träffade hon för 16 år sedan men hon minns inte riktigt hur det gick till och hur det kändes att vara förälskad. Omgivningen fungerar som hennes minnesbank.

—Det känns som att spela huvudrollen i en film som man inte kan se.

Kunde börja jobba

Nina har lättare för att plocka fram faktaminnen. Och människor har hon också alltid kommit ihåg. Tack var det kunde hon gå tillbaka till jobbet i försiktig takt efter ett halvår. Hon har försökt jobba 75 procent men nyligen tvingats inse att hennes arbetsförmåga bara räcker till halvtid just nu. Hjärnan har tagit mycket stryk och hon blir lätt trött. Symtomen är desamma som för den som drabbas av utmattningssyndrom.

Ibland känner hon skuld för att hon inte har lika mycket ork som förr.

—Att känna skuld är inte logiskt. Jag vet det men jag känner skuld ändå. Det är så mycket som jag inte orkar och som jag blir helt matt bara av att tänka på. Jag orkar inte följa med när barnen spelar match, till exempel. Det är för många intryck och ljud i en sporthall. Helt krasst så är barnen de som ger mig mest skuldkänslor. Ibland när jag kommer hem och ser deras cyklar kan jag tänka: Nej, jag vill ju vara i fred en stund. Då kommer skuldkänslorna. Jonas har fått ta ett väldigt stort ansvar. Jag kan också känna skuld över att andra måste anpassa sig till mig och min situation.

Är mycket stresskänslig

Ninas främsta vapen är humorn. Den har räddat henne många gånger. Hon skrattar ofta och har en positiv attityd, som gör att hon kan se mer nyanserat på tillvaron. Men vissa dagar är tyngre än andra. Till viss del är det kopplat till hennes hjärntrötthet samtidigt som hennes hjärna ofta går på högvarv.

—Jag är väldigt stresskänslig och tar lätt ut mig. Jag sover dåligt och kan få idéer mitt i natten och vara kreativ. Men sen kraschar jag totalt. Då går jag och lägger mig och gråter.

Det kan också ge henne skuldkänslor.

—Det finns en konflikt i att ha överlevt och samtidigt vara ledsen. Då brukar jag tänka att: Du minns inte, men du överlevde. Det ger mig perspektiv. Jag hade ju kunnat få svåra hjärnskador. Jag brukar använda mig av det för att bryta ledsnaden som kommer över mig.

Ytterdörren slår igen. Jonas kommer hem och börjar förbereda middagen. Pojkarna Svante, Bruno och Figo som är 8, 11 och 13 år droppar in en efter en. I början kunde barnen ställa sig frågande till att deras mamma inte kom ihåg saker som de hade gjort tillsammans. I dag är de mer försiktiga och har förstått att hon inte minns, berättar Nina. De har mognat sedan hon blev sjuk och har vuxit av att ta ett större ansvar för varandra och hjälpa till hemma.

Får nya minnen

Att fylla på med nya minnen är en tröst, inser hon plötsligt. Någon gång i framtiden kommer hon att ha fler nya minnen än de som hon har förlorat. Den tanken tilltalar henne. Och det finns saker som har varit positiva mitt i allt det jobbiga.

—När jag kom hem från sjukhuset så läste jag de anteckningar som Jonas skrev under tiden som jag låg inne. Jag fick också höra från andra hur mycket han ställde upp och gjorde för mig och barnen. Bland annat skrev han ett schema så att jag aldrig var ensam på sjukhuset. När jag läste och hörde det så såg jag honom med nya ögon. Jag blev kär på nytt, kan man säga. Och för Jonas var det ju en lättnad att jag hade överlevt. Det blev en väldigt fin tid för oss och för hela familjen.

Vad är hjärninflammation?

Hjärninflammation (encefalit) är en inflammation i hjärnan som ofta orsakas av ett virus. Tillståndet är mycket allvarligt och kan leda till döden om den drabbade inte behandlas. Symtomen är svår huvudvärk, stelhet i nacken, feber, kräkningar och ljuskänslighet. I allvarliga fall även epilepsianfall och minnesrubbningar. Ett fåtal personer insjuknar varje år. Sjukdomen kan ge neurologiska skador som kan vara invalidiserande.

 

Läs mer: 

Camilla vaknade efter 13 månader i koma

Hanna vägrade lämna mig när jag blev förlamad

Leo var död i över sex timmar

 

TEXT: MATHIAS PERNHEIM

FOTO: STEFAN LINDBLOM

Läs också:

Dela
(88)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…