Annons

Annons

Mitt i livet har Håkan Nesser blivit troende

Efter åren utomlands har Håkan Nesser återvänt till Sverige och till sina rötter på landsbygden. På Gotland finner han ro och hämtar kraft i naturen tillsammans med sina djur. I nära 30 år har Håkan levt nära döden genom sitt författarskap och funderat mycket på de existentiella frågorna. I dag har jag en tro som jag delar med kommissarie Barbarotti; Gud har humor, han är inte allsmäktig och han är en gentleman.

Annons

4
Visa bildspel

/
Håkan Nesser blivit troende
Håkan Nesser blivit troende
Håkan Nesser blivit troende
Håkan Nesser blivit troende
...
Visa mer


Det är en strålande vacker dag när Håkan Nesser kommer gående med sin lite blyge unghund Hudson, en ljus canaan dog. Vi möts på norra Gotland på ett gårdskafé mitt i naturen, ett ekologiskt ställe med roliga stilleben och texten: ”To do: Breath” (Att göra: andas) målad på en svart vägg.

Detta är precis vad Håkan verkar göra sedan han flyttat hem till Sverige igen efter åren i New York, London och Exmoor. I dag är han och hustrun Elke främst bosatta på solens och vindarnas ö, även om de också har en lägenhet i Stockholm.

—Att det blev Gotland var en ren slump. Vi kände knappt till ön när vi var här på besök och råkade snubbla över en tomt som var till salu i ett underbart och obebott landskap. Vi blev förälskade och köpte utan att riktigt veta vad vi gjorde. Huset med stallar och hagar tog flera år att uppföra, berättar Håkan.

—Det blev klart när vi bodde i New York, men nu är vi hemma och inbodda och trivs fantastiskt bra här. Det är underbart att få leva så nära hav och skog, tillsammans med våra djur. Och vi är aldrig ensamma – i alla fall inte under sommarhalvåret. Det här är faktiskt första dagen på riktigt länge som vi inte har några gäster. Fast på vintern vill inte så många besöka oss, av någon konstig anledning, säger Håkan med en busig blick under kepsen.

Författaren till böckerna om kriminalkommissarierna van Veeteren och Barbarotti ser mer ut som en avspänd lantman än en framgångsrik författare som översatts till över 25 språk.

—Ja, jag är på god väg att återvända till mina rötter, säger Håkan som växte upp i Kumla men föddes på en gård strax utanför.

Livet i harmoni med naturen och djuren har blivit allt viktigare för Håkan och Elke.

Under alla åren utomlands var deras hund och katt vaccinerade och hade pass för att kunna följa med när husse och matte reste. I dag har globetrotterhunden Norton lämnat jordelivet och paret Nesser har nytt sällskap av hunden Hudson och bengalkatten Elliot. Som boende på landet har de också skaffat 12 hönor som tuppen Manfred omsorgsfullt tar hand om, och med hönsen slank det med tre ankor.

Har blivit hästkarl

För första gången i sitt 66-åriga liv har Håkan också blivit hästkarl. Elke har köpt sex hästar och Håkan deltar i allt utom att rida dem: ryktar, mockar, linlöper, hämtar in dem från hagen…

—För mig är relationen ny och fantastisk, jag är verkligen helt tagen av de här ädla djuren. Hästar har aldrig bråttom och att umgås med dem är rogivande. Djur är speciella, de ljuger aldrig, säger Håkan

Livet på Gotland är en kontrast mot åren i New York och London.

—Jag är väldigt privilegierad som hade möjligheten att kunna bo utomlands i de städer jag skrev om. Det gav mig vidgade vyer, många erfarenheter och nya vänner.

I dag njuter Håkan mer av stillheten och naturen än av storstadens puls.

—När vi är hemma går vi alltid en förmiddagsrunda i skogen med Hudson och stannar till vid Nortons grav och ber en liten bön. Det ger en bra start på dagen och jag får ett lugn.

Håkan, som i sin radikala ungdom kallade sig näst intill ateist, tror på Gud.

—Detta är något som successivt vuxit fram. Min fru och min dotter är troende och säkert har de påverkat mig under våra diskussioner. Men även egna livserfarenheter och funderingar har bidragit.

—Där döden är närvarande ställer vi oss de viktiga existentiella frågorna om livet, säger Håkan som genom sina böcker levt nära döden i snart 30 år.

En ljus gudsbild

Han går inte i kyrkan men har en ljus gudsbild som han delar med sin kommissarie Barbarotti: Gud har humor, han är inte allsmäktig och han är en gentleman.

—Jag ser inte Gud som en straffande gubbe, snarare som en god och förlåtande kraft. Men jag tror också att det finns en mörk motkraft. Gud måste vi väcka varje dag – djävulen sover aldrig. Jag försöker därför påminna mig om att lyssna inåt och vara en god medmänniska.

Kraft och skrivinspiration hämtar han också under sina skogspromenader. Håkan Nesser är just nu dubbelt aktuell med romanen Eugen Kallmanns ögon och hyllningsboken till förre hunden, Nortons filosofiska memoarer. Men dessa, nummer 32 och 33 i ordningen, kan vara hans sista böcker.

—Jag vet faktiskt inte om det blir fler. Det beror helt på om jag finner en god historia som är så bra att jag själv skulle vilja läsa den, och kommer på ett bra sätt att berätta på, säger Håkan och berättar att han i somras förkastade ett halvfärdigt bokmanus som han inte tyckte höll måttet.

Författare av en slump

Att Håkan blev författare var också lite av en slump och absolut ingen barndomsdröm.

Hans pappa, Sven August, var lantbrukare och arrenderade mark och som liten följde Håkan ibland med fadern ut på landet.

—Vi hade vår traktor hemma i stan och det tog ungefär 20 minuter att puttra ut till åkrarna. Vi hade alltid med oss termoskaffe och limpsmörgåsar. Jag älskade att vara med pappa och hjälpa till att harva, så och tröska, berättar Håkan och ler vid minnet.

Så småningom tog idrottsintresset över, främst fotboll och basket. Långe Håkan Nesser var en riktigt framgångsrik basketspelare.

Som 20-åring lämnade han Kumla för universitetsliv i Uppsala och började studera engelska, litteraturhistoria, nordiska språk, historia och filosofi.

—Jag var enda barnet och min mamma Maria var alltid varit lite orolig för mig. Hon bekymrade sig över vad det skulle bli av mig när jag valde olika kurser hela tiden, men när jag kom in på lärarhögskolan blev hon lugn, berättar Håkan, som sedan jobbade som högskolelärare i många år.

Han trivdes med sitt jobb som adjunkt i svenska och engelska och hade inga tankar på att byta karriär. Men han gillade att skriva.

—Bara på amatörnivå. Jag skrev lite skolteater, musikaltexter och medarbetade faktiskt också som sportskribent i Nerikes Allehanda.

I mitten av 1980-talet separerade Håkan och hans första fru och de valde att dela på vårdnaden av barnen Johannes och Sanna.

—Plötsligt hade jag massor av tid varannan vecka som jag inte visste vad jag skulle göra med.

Håkan började skriva. Ett par år senare gavs debutromanen Koreografen ut. 1993 kom första kriminalromanen Det grovmaskiga nätet med Van Veeteren och boken belönades med Svenska deckarakademiens pris för bästa debut i genren. Inte bara kritikerna utan även läsarna fängslades över hans spännande och välskrivna berättelser. Vid 48 blev Håkan Nesser författare på heltid.

—Jag har haft tur i livet. Jag har fått vara frisk, har familj, goda vänner och har fått möjligheten att göra nya livserfarenheter som att bo utomlands när barnen flyttat hemifrån. Jag är lyckligt lottad, men kan känna en förtvivlan när jag tänker på hur illa många medmänniskor far i dag.

Lever i en mörk tid

Håkans varma blick förändras och hans ansiktsdrag stelnar när vi talar om läget i världen.

Hur kan någon bara tänka sig att rösta på en pajas som Donald Trump i ett land där det råder en så enorm fattigdom som i USA? Vad kommer Englands utträde ur EU att leda till?

—Jag är djupt oroad, det känns som att vi är inne i en ovanligt mörk tid. Jag lider med alla flyktingar som gått igenom ohyggliga upplevelser, riskerat sina liv för att komma från kriget och sedan hamnat i djup ensamhet i sitt nya land, svårt traumatiserade. Min fru möter dem ständigt i sitt jobb som läkare och psykolog på Stockholms Kris- och traumacentrum, säger Håkan.

Han ber för flyktingarna, både rent generellt men också om egen vägledning: ”Tala om vad jag kan göra.”

—Trots mörkret tror jag på godhetens kraft. Det gäller bara att väcka den. Varje morgon!

Fakta om Håkan Nesser

Bor: Hus på Furillen på Gotland, lägenhet i Stockholm.

Familj: Hustrun Elke, vuxna barnen Johannes, journalist, och Sanna, åklagare. Bonusbarnen Johannes, hockeyproffs, och Elina, kiropraktor.

Aktuell: Med böckerna Eugen Kallmanns ögon och Nortons filosofiska memoarer.

Skrivteknik: Handskriver manus på höger sida i anteckningsblocken, vänstersidorna används för anteckningar och kommentarer. Avslutar med att skriva rent på dator.

Första starka läsupplevelsen: Rasmus på luffen.

—En stark och väldigt gripande berättelse som jag läste om och om igen. Jag kan den nog utantill än i dag.

Drömresa: Till Kilimanjaro i Tanzania för att vandra.

 

Läs mer: 

Författaren Lucy Dillon vill ge hopp

Författaren Kristina Ohlsson räds inte kalla kårar

Kakan Hermansson berättar om sin adhd

 

TEXT: MAUD HOLMBERG KLYFT

FOTO: STIG HAMMARSTEDT, IBL

 

 

 

Läs också:

Dela
(14)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…