Annons

Annons

Missa inte Marias krönika om korvkonst!

Dela
(0)

Nog var det en och annan som skakade på huvudet under kepsen. Vad skulle kineser och amerikaner göra hos oss? Måla av rapsfält och fåglar?
Det lät lite för bra för att vara sant: några konstnärer på orten hade fått EU-pengar för att starta upp ett projekt som skulle ge kulturarbetare från hela världen chans att arbeta i vår by, en månad i taget. Och nu var de på väg.
Från Mexico City, New York och Tel Aviv. Till lilla Harlösa, Skåne, Sverige.
Jag anmälde familjen till den lista av frivilliga ortsbor som kunde tänka sig att bjuda hem de internationella gästerna på middag. Laddad med lax och kladdkaka hoppades jag att jag inte skulle få för många frågor om ishotellet, norrsken, renskötsel och annat svenskt som jag borde ha bättre koll på.
De första som dök upp hos oss var Kate från Ohio, USA, och Alejandra från Mexico. Kate hade sett Wallander-filmerna och Alejandra hade läst ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” som barn. Nu ville de veta när det var dags att fira midsommar.
– Åh, det firade vi helgen innan ni kom hit! sa vi.
Det var förstås inte det svar de önskat. Så helgen efter fick det bli midsommar igen, med långbord, sill, jansson, allsång och en liten snaps. Vi hann aldrig till ”Små grodorna”. Vid det laget tror jag att våra utländska gäster ändå fått nog av exotiska lekar, för herrarna hade börjat utmana varandra i Banan-golf. Det går ut på att man knyter en banan i ett snöre från midjan. Sen ska man få schvung på ”klubban” och fösa en apelsin framför sig på marken.
En annan helg skulle Andy från England och Christopher från USA introduceras i fenomenet grillknytis. ”Ta med det ni vill grilla, jag ordnar tillbehören”, löd inbjudan. Grillmästaren Arnold kunde inte hålla sig för skratt när gästerna dukade fram sitt fynd från Ica – en falukorv. Visst, vi svenskar älskar falukorv, men att grilla den gör vi nog trots allt inte.
Det är väl ärligt talat det enda vi inte grillar?
I år blir tredje sommaren som byn ska ta emot konstnärer. Gissa om jag längtar! Vid det här laget har vi fått in en sorts inofficiell rutin: när de anländer överöser vi dem med mjölkchoklad och inbjudningar till fika, fester och utflykter. En månad senare har våra gäster gått upp i vikt av all choklad och klagar lite smålyckligt över att de inte hunnit arbeta med sin konst. Eller rättare sagt: de har inte gjort den sortens konst som de, eller vi, förväntat oss.
Andy, han skulle fotografera fåglar. Men efter falukorvsincidenten skapade han och Christopher i stället ett konstprojekt där de klippte in falukorvar i världsberömda fotografier föreställande till exempel Audrey Hepburn och månlandningen 1969. Jo, sådant kan tydligen vara konst.
Konst kan också göras av militärskrot. Melinda från Ungern gjorde söta broscher av tomhylsor som hon hittat på övningsfältet söder om byn.
När jag skriver om detta blir jag både glad och ledsen. Glad, för att jag fått den här chansen att se min hembygd och våra invanda traditioner med nya glasögon. Ledsen, för att jag saknar våra nya vänner. Varje gång jag promenerar i allén öster om byn hoppas jag att Gretha från Oregon ska stå där med sin hatt och sitt staffli.
Jag vet att de saknar oss också. Kate formulerade det mitt i prick: ”Kan man ha hemlängtan till ett ställe som inte är ens hem?”
Vet du förresten vad som är det vackraste i byn, enligt Alejandra? Nej, det är inte rapsfälten eller korsvirkeshusen. Det allra finaste, det är de små lamporna vi tänder i våra fönster på kvällarna. Och visst har hon rätt?

Annons

Maria Svemark

Foto: Andy Sawer/andysawyer.com, Gugge Zelander

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…