Annons

Annons

Min stöld avslöjades under Nobelfesten!

Dela
(0)

Nobelbilden alla fotografer drömmer om – drottning Silvia som tittar rakt in i just deras kamera!

Nobelbilden alla fotografer drömmer om – drottning Silvia som tittar rakt in i just deras kamera!

Snart är det dags för Festernas Fest – Nobelfesten. Den 10 december är det högtidlig utdelning av årets Nobelpriser i Stockholms konserthus och därefter bankett i Stadshuset. Det finns knappast något annat evenemang i Sverige som ger sådant eko i omvärlden. Möjligen ett kungligt bröllop. 

Annons

Vår krönikör Elisabeth Tarras-Wahlberg berättar om när hon blev påkommen med stulna medaljonger i väskan under en Nobelfest… 
Nobelstiftelsen står värd för högtidligheterna med kungliga familjen som hedersgäster, näst efter pristagarna får man väl säga. I alla fall vet jag att kungen är noggrann med att framhålla detta. Först dagen efter är kungaparet värdar då de bjuder pristagarna och en rad företrädare för den akademiska världen på galamiddag på Stockholms slott.
Jag vet många som drömmer om att bli inbjudna till Nobelfesten. Med all rätt – det är en fantastisk fest! Under mina år på Slottet fick jag den stora förmånen att bli bjuden omkring 25 gånger. Som arbetande gäst vill jag tillägga. Under själva pristudelningen kunde jag ta det lugnt. Men jag satt aldrig igenom en hel middag; jag skulle vid vissa givna tillfällen hjälpa till att ge pressen en sportslig chans att fotografera runt huvudbordet där kungligheterna satt tillsammans med pristagarna och företrädare för Nobelstiftelsen. Tillfällena var utmätta i minuter. De passades in med skohorn mellan serveringstillfällena. Sveriges Television hade noga koll på att vi passade tiden, man ville inte att direktsändningen stördes i onödan av fotoblixtar. Kungen och drottningen var också noggranna med minuterna; de ville sedan kunna äta och konversera i fred.
Tillsammans med en representant för fotograferna ledde jag därför processionen av svenska och utländska fotografer runt bordet i snabb takt. Alltid var det någon som ville stanna upp och få drottning Silvias blick i just sin kamera eller någon som försökte fånga kungens leende mot sin bordsdam. Det var trångt och fotograferna hade det inte lätt med sin stora utrustning. Många gånger räddade jag prinsessan Lilians diadem eller drottningens axel från att bli mosade av ett stort kameraobjektiv.
Riktigt stökigt blev det när gäster utrustade med egna kameror eller mobiltelefoner skulle försöka tränga sig in mellan proffsen. Då fick jag med varlig hand och vänliga förklaringar be den amerikanska fastern eller den japanska professorskollegan att inta sin stol vid middagsbordet igen. Hur skulle det se ut om alla plötsligt skulle ta sina egna bilder! Som hela havet stormar – och den leken är inte aktuell i Nobelsammanhang!
I samband med Nobelprisets 90-årsjubileum lät den dåvarande direktören i Nobelstiftelsen, Stig Ramel, ta fram en Nobelservis med porslin, bordssilver, glas, dukar och andra tillbehör. Till de sistnämnda hörde stora guldpappersklädda Nobelmedaljer i choklad som i drivor dekorerade borden. En gång tog jag mig friheten att plocka ner ett antal överblivna chokladmedaljer i min minimala aftonväska när vi reste oss från bordet. Jag ville glädja mina små flickor nästa morgon.
En stund senare stod jag i Prinsens galleri där kungligheterna efter middagen kunde tala med alla pristagarna i tur och ordning och där övriga gäster samlades i väntan på att bli uppbjudna till dans. Plötsligt öppnades min sprängfyllda väska och alla chokladmedaljerna for ut över golvet mellan kjolkanter och byxben. Snabbt dök jag med blossande kinder ner bland de småfnissande åskådarna och plockade upp de förrymda slantarna och förklarade sedan generat hur det låg till.
Behöver jag säga att jag aldrig snodde guldmedaljer igen?!

Av Elisabeth Tarras-Wahlberg Foto: Charles Hammarsten/IBL

Läs mer: Grattis drottning Silvia!
Läs mer: Grattis Carl Philip!
Läs mer: Elisabeth Tarras-Wahlberg minns när Madeleine föddes!

Mer om detta


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…