Annons

Annons

Min släkting var den sista som lämnade Titanic!

Dela
(0)

Den 15 april är det 100 år sedan atlantångaren Titanic på sin jungfruresa gick på ett isberg och sjönk. 1 517 personer följde henne ner i djupet.
Men bland de få som lyckades överleva fanns en liten svensk grabb på 14 år.
– Severin kom med i den sista livbåten från Titanic, berättar hans kusinbarnbarn Vivianne Johansson i Hemmets Veckotidning nr 16-17.

Annons

Våren 1912 bodde den unge Severin Svensson med sin mamma Elisabeth och fyra bröder i en hyrd stuga i byn Lagered utanför Knäred. Familjen hade sålt sin gård för att pappa Sven och de äldre systrarna skulle ha råd att resa till det stora landet i väster. De hade lämnat Sverige 1910 och hamnat på en gård i South Dakota där de arbetade för att få ihop pengar till båtbiljetter åt resten av familjen. 1912 hade de fått ihop tillräckligt för att äldste sonen Severin skulle få resa över.
– Severin var bara 14 år och ville inte alls åka, speciellt inte ensam. Men som konfirmerad ansågs man stor nog att klara sig själv.
Med 15 kronor insydda i kavajen tog Severin och en bekant till familjen tåget till Göteborg, båten till Hull i England och vidare med tåg till Southampton där de blev liggande några dagar innan de steg ombord på Titanic den 10 april. Severin fick en kojplats längst ner i tredje klass.
Sedan gick Titanic vidare till Cherbourg i Frankrike och ett sista stopp på Irland innan kapten Smith vände skutan mot New York.

Resans första dagar gick lugnt. Passagerarna åt, roade sig och promenerade på däck. Söndagen den 14 april var himlen blå och vindstilla. Men sent på kvällen, en stund före midnatt, upptäckte en av utkikarna något stort svart föröver. I panik ringde han kommandobryggan, men varningen kom för sent: 37 sekunder senare körde fartygets högra sida med ett våldsamt brak rakt in i isberget.
Passagerarna vaknade men lugnades av besättningen. Kapten Smith insåg dock faran och vid midnatt gav han order om att skicka ut nödsignaler och göra i ordning livbåtarna. Bara för första- och andraklasspassagerare –tredjeklasspassagerarna låste man helt enkelt in för att livbåtarna skulle räcka…
– Men Severin lyckades klättra över en grind och sprang de nio våningarna upp och smög in i första klass för att inte bli avvisad. Han kunde konstatera att de sista livbåtarna redan höll på att firas ner.
Han gick från den ena till den andra utan att få tillåtelse att ta plats. I den tredje han kom fram till, livbåt nummer 13, som redan hissats ner ett par meter ropade en kvinna att det fanns plats för honom bredvid henne.
– Matrosen som firade ner båten sa att om han skulle med fick han hoppa. Och det gjorde han – tre meter ner. Det blev den sista livbåten som lämnade Titanic.

Livbåten hade bara hunnit en liten bit bort när Titanic började sjunka.
– Severin såg hur folk klamrade sig fast i fartygets akter som nu stod rakt upp. Hur de handlöst rasade ner utmed det lodräta däcket i det iskalla havet. När båten försvann i djupet blev allt becksvart, det enda som hördes var ångestfyllda rop på hjälp.
Efter några minuter blev natten tyst.
– De i vattnet frös ihjäl och det kändes som tiden stannat. Severin fick hjälpa till att ro bort från platsen.
Halv fyra på morgonen fick de se ett svagt ljussken. Det var fartyget Carpathia som kommit för att undsätta de överlevande.
– Då började alla ropa av glädje och ro mot ljusskenet. Många hade trott att de skulle frysa ihjäl där i livbåtarna.
Vid åttatiden på morgonen plockades de överlevande i livbåt 13 upp av Carpathia och begav sig mot New York.
– Först trodde man att Severin tillhörde förstaklasspassagerarna men hans enkla kläder avslöjade honom och då skickades han ner till andra skans. Till och med på räddningsbåten gjordes det skillnad på folk och folk.

Som vuxen bosatte sig Severin i Los Angeles och arbetade som svetsare på ett skeppsvarv. Han gifte sig och fick en dotter, Joy. Severins mamma Elisabeth hann aldrig emigrera till USA innan hon dog. Vid moderns död reste Severins storasyster med båt till Sverige för att hämta sina småbröder. Hela familjen stannade kvar i sitt nya hemland.
– Severin ville resa tillbaka till Sverige, men inte om han var tvungen att åka båt – det vågade han inte! De svåra minnena från Titanic plågade honom hela livet. Hans dotter berättade senare att de ofta väcktes på nätterna av att han drömde mardrömmar om upplevelserna den där aprilnatten på Atlanten. Särskilt mindes han de ångestfyllda skriken på hjälp.
Severins enda återbesök i Sverige skedde 1961 och då kom han flygvägen.
– Mormor tyckte ju det var sensation när han dök upp hos oss i Knäred. Hon ringde lokaltidningarna som kom för att intervjua honom, men det uppskattade han inte alls. Han ville ytterst ogärna berätta om Titanic, det var bara av ren artighet han svarade på frågorna, säger Vivianne som syns tillsammans med Severin på den gamla bilden till höger. De två damerna är Viviannes mormor och hennes syster, Severins kusiner.

Foto: Gugge Zelander, privata


Läs mer om:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…