Annons

Annons

Min man försvann…

Karin och Markus var lyckliga tillsammans, när han började förändras. Han fick raseriutbrott och blev ovårdad. Karin försökte prata med sin man, men han lyssnade inte. En dag kom han inte hem från jobbet.

Dela
(0)

Min man försvann

Markus och jag träffades redan på gymnasiet och hade varit ett par i fem år när han gick ner på knä och friade. Lycklig tackade jag ja. Jag älskade honom mycket och han var allt en kvinna kunde begära – omtänksam, kärleksfull och snygg.

Annons

Vi hade bägge fått bra jobb efter högskolestudierna och hade råd att köpa ett litet hus. Vi hade många vänner och även gemensamma intressen, som orienteringsklubben som vi båda tillhörde.

När jag blev gravid blev vi överlyckliga. Lilla Emma föddes och var så lik sin far med bruna ögon och massor av hår. När hon var 18 månader blev jag gravid på nytt och lyckan var fullkomlig när Erik kom till världen. Emma hade varit ett snällt barn som sov nätterna igenom, men Erik hade kolik och det blev slitsamt med sömnbrist och läkarbesök. Det lugnade ner sig till slut och vaknätterna blev färre. Vi var en lycklig familj även om småbarnsåren var jobbiga.

Inte alls likt honom

Första gången jag märkte att Markus hade förändrats var när han inte längre ville älska med mig. Han drog sig undan och skyllde på att han var trött eftersom det var mycket på jobbet. Jag försökte vara förstående och trodde att det skulle gå över. Men han drog sig undan mer och mer och sa att han behövde tid för sig själv.

Markus var kort både mot mig och barnen. Efter ett tag fick han raseriutbrott när saker och ting inte gick som han ville och det skrämde mig. Det var inte alls likt honom. Jag försökte prata med honom, men då blev han irriterad och gick in i sovrummet och sa att han ville vara i fred.

Situationen blev bara värre och vi gled ifrån varandra. Markus verkade aldrig glad utan såg ledsen eller arg ut och betedde sig alltmer underligt. Han gick till jobbet utan att borsta tänderna, hade samma kläder flera dagar i sträck och blev alltmer ovårdad.

Jag blev rädd och orolig och försökte prata med Markus, men det var omöjligt att nå fram till honom. Jag ringde hans mamma och hon var också orolig eftersom han inte hade hört av sig till henne på länge.

Kontaktade alla sjukhus

En dag försvann Markus. Han kom inte hem som vanligt efter jobbet. Jag blev naturligtvis orolig och ringde honom på hans mobil. När jag hörde hans mobilsignal från sovrummet insåg jag att han inte hade med sig sin telefon. Jag ringde hans mamma men hon hade inte hört av honom.

Barnen blev ledsna och ville att pappa skulle komma hem. Jag visste inte vad jag skulle göra, men sent på kvällen kontaktade jag polisen. De tog emot min anmälan och försökte lugna mig med att han säkert skulle komma hem när som helst. Den natten sov jag inte många timmar.

Nästa dag bad jag min mamma vara barnvakt för jag kunde inte bara sitta hemma och inte göra något. Jag tog bilen till polisen och berättade att jag var utom mig av oro och sa att det var helt olikt Markus att göra så här. De lovade att återkomma om de fick reda på något. Jag kontaktade alla sjukhus i närheten, men inget hade någon patient som stämde in på min man.

Jag var helt förstörd av oro. Hade han lämnat mig? Hade han en annan? Hade han blivit sjuk? Jag visste inte vad jag skulle tro. Trött tog jag mig tillbaka till huset. Markus kom inte hem den kvällen heller.

Polisen ringde

Mamma kom även nästa dag och så körde jag ut och letade efter honom, fram och tillbaka på gatorna på måfå. Jag hade ringt alla våra vänner och orienteringsklubben. Ingen visste något. Ingen hade sett honom. Markus var som uppslukad av jorden.

Jag kontaktade hans jobb och fick en chock. Markus hade inte varit på jobbet på över en månad. Hans kollegor var oroliga för honom och sa att de inte kände igen honom.

Dagarna som följde var de värsta i mitt liv. Jag sov knappt en blund och var ett nervvrak. Jag förstod ingenting och undrade om jag hade gjort något fel.

En regnig höstkväll när Markus hade varit borta i elva dagar ringde telefonen. Det var polisen som berättade att man hade hittat en förvirrad man i ett skogsområde. Signalementet stämde in på Markus. Mannen var medtagen och man hade fört honom till sjukhus för vård.

Djup depression

Jag åkte genast dit och äntligen fick jag träffa min Markus. Han var trött och förvirrad och jag fick bara vara med honom en kort stund. En läkare berättade sedan att man trodde att Markus hade en djup depression och att det var därför han hållit sig undan.

Nästa dag flyttades min man till en psykiatrisk avdelning. Han hölls under observation eftersom det fanns risk för självmord. Behandling med mediciner och samtal med psykolog påbörjades. Jag besökte Markus varje dag och han blev gradvis bättre och öppnade sig för mig.

Han kom inte ihåg allt som hade hänt, men sa att han hade velat vara den starke mannen och inte velat belasta mig med sina problem. Han mådde allt sämre och till slut brast det för honom och han försvann. Hur han hade klarat sig i skogen visste han inte.

Efter en dryg månad skrevs Markus ut från kliniken. Någon förklaring till hans depression fick vi inte, bara veta att depressioner kan drabba vem som helst. När Markus hade varit sjukskriven i ett halvår mådde han så bra att han kunde börja jobba halvtid.

Det är nu två år sedan detta hände. Den hemska upplevelsen gjorde att vi kom varandra närmare och vi har lovat varandra att vi alltid ska prata om allt, även problem och svåra saker. I dag jobbar Markus heltid på ett nytt jobb och jag väntar vårt tredje barn. Det ska bli en flicka.

Karin

 

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!

 

Läs mer

Lotta drabbades av en depression

Varför är jag alltid så trött?

Jag blev lämnad när jag var som mest sårbar

 


Läs mer om:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…