Annons

Annons

Min man blev kär i min bästa väninna

Dela
(0)

Sveket mot Lena

– Jag var så arg på båda två, På honom, som lovat vara mig trogen och på henne som svikit mig.

Lena och Göran var mitt i livet med tre barn och en baby. Göran var präst och när församlingen anställde en ny musiker blev hon och Lena bästa vänner. Den ensamstående Tina blev som en del av familjen.
Men en sen kväll fick Lena sitt livs chock…

Annons

Tårarna tycks aldrig ta slut. De börjar rinna varje gång Lena i tanken återvänder till de där åren. Sveket är för stort, såret för djupt. Hon berättar:
– Jag har alltid velat ha ett öppet hem. När Tina kom till stan kände hon ingen och det var självklart att bjuda hem henne. Snart åt hon med oss flera gånger i veckan. Barnen älskade henne, hon kom med presenter och var med på varenda födelsedag. Jag hälsade ofta på i hennes lägenhet, vi brukade fika, lyssna på musik och prata. Hon blev allt viktigare för mig, vi stod varandra väldigt nära.
Samtalen rörde sig ofta kring Tinas svårigheter att släppa en man inpå livet. Hon var över trettio och hade aldrig haft något längre förhållande. Lena stöttade och peppade, intet ont anande. När två år gått började Göran köra hem till Tina på helgerna för att, som han sa, skriva predikan.
Många vardagskvällar stannade Tina kvar hemma hos Lena och Göran medan klockan gick mot midnatt. När Lena sa att hon behövde gå och lägga sig satt Göran och Tina lugnt kvar i soffan och tycktes drunkna i varandras ögon.

En vårkväll kom Göran inte hem från jobbet. Lena tog en promenad till kyrkan och kände på dörren. Den var låst. Hon gick in via en bakdörr och genom en glasvägg fick hon se Göran och Tina sitta tätt omslingrade framme vid altaret.
– Där dog min tillit till människor. Jag tog mina nävar och dängde dem i glaset, det var som om hela mitt liv ramlade mot den där glasväggen. Jag gick som en zombie hem och tappade nästan min jacka, ja, jag tappade hela mig. Därhemma sov barnen tryggt.
Åtskilliga kvällar såg Lena Tinas cykel stå utanför kyrkan, medan maken dröjde sig kvar på jobbet, och i sängen vände han henne nu ryggen.
– Jag levde med en rygg. När jag ville prata om det som hänt möttes jag av tystnad eller fick höra att jag drev dem i varandras armar om jag sa något. Församlingen visste inget. Jag hotade med att ställa mig upp vid kyrkkaffet och ropa: ”Vet ni vad prästen och organisten håller på med?” Men jag vågade inte driva saken till sin spets. Jag älskade honom. Det skulle bli skandal och risken fanns att han skulle välja henne. Jag kände mig helt maktlös.

Hon intalade sig att hennes man, som den präst han var, åtminstone inte hade gått till sängs med Tina. Visst var han förälskad, men om Lena bara höll sig lugn skulle han snart komma till sans igen. Tina träffade hon varje vecka i kyrkokören. Värmen mellan dem var borta, men de höll skenet uppe inför de andra.
– Jag visade ingenting men åkte ut i skogen och grät floder. Jag var så arg på båda två. På honom, som lovat vara mig trogen, och på henne som svikit mig. Jag tänkte att jag hade närt en orm vid min barm och började fantisera om att ta livet av henne. En kväll körde jag till hennes gata och ställde mig under en gatlykta. Hon fick syn på mig och jag bara stod där och såg henne i ögonen. Det var ingen vacker blick hon fick.

Ett år efter chocken i kyrkan stod Lena inte längre ut med vetskapen att Tina och Göran träffades varje dag. Hon ringde väninnan och bad henne lämna stan och när hon vägrade gav Lena sin man ett ultimatum. Göran gick med på att familjen skulle flytta fyrtio mil och bryta kontakten med Tina. Lena fylldes av hopp och gav upp sin drömtjänst som konstlärare på en folkhögskola.
– Ett halvår senare ryckte vi upp hela familjen. Men snart kom jag på Göran med att ändå träffa henne. Jag ställde honom mot väggen och han erkände att de haft sex. Då rasade min värld fullständigt, ändå skickade jag honom inte på porten. Jag älskade honom fortfarande och ville inte att barnen skulle behöva uppleva en skilsmässa. I flera år kastades jag mellan hopp och förtvivlan. Jag försökte vinna honom tillbaka, lagade goda middagar och köpte sexiga underkläder. Vi åkte till Lanzarote bara han och jag. Jag grät och vädjade, skrek och svor och bankade på honom med knytnävarna för att få honom att vakna. Men de bara fortsatte att träffas.

Efter fyra års dubbelliv begärde Göran skilsmässa. Vid det laget var Lena sjukskriven för depression och plågades av självmordstankar och stressutlöst tinnitus. Förutom hennes kurator var det bara en äldre, kvinnlig vän som känt till Lenas hemlighet. Hon hade lidit i tysthet och försökt skydda barnen, men nu fick de äldsta veta att pappa blivit kär i Tina och ville leva med henne i stället. Vänner och bekanta, som säkert anat att något var fel, fick också svart på vitt.
– Det var en lättnad att berätta. Men jag gav inte upp hoppet om att återförenas förrän på Görans och Tinas bröllopsdag. Då var hon gravid. Jag hade förlorat min man till min bästa vän och det var en fruktansvärd sorg, men jag var också full av vrede. En förälskelse kan drabba en, men man har ett ansvar för vad man gör med den. Och hans eviga tigande hade bara gjort mig mer frustrerad och förvirrad. Det var så svårt att hata de två jag tyckte mest om i hela världen.

Vad gjorde du?
– Jag och barnen flyttade tillbaka till vår hemstad. Jag köpte ett hus som jag renoverade och genom det praktiska arbetet fick jag ur mig en del vrede. Efter en tid flyttade Göran och Tina in på samma gata. Där gick hon med magen i vädret förbi mitt fönster. Jag ville inte att hon skulle ha med barnen att göra, så det var hemskt att lämna dem där varannan helg. Men jag var tvungen, jag ville ju inte att barnen skulle förlora sin pappa. De mådde så dåligt efter skilsmässan att vi fick kontakta barnpsyk. Att se deras sorg har varit det allra värsta.

Har du pratat ut med Göran och Tina?
– Jag fick till slut med mig Göran till min kurator. Jag fick berätta hur jag haft det och efteråt sa han: ”Ursäkta då.” Det var inget riktigt förlåt, men han lyssnade i alla fall. Jag önskar att Tina och jag också hade fått ha ett samtal tillsammans med någon utomstående. Jag föreslog det, men hon tackade nej, så jag fick ta mig igenom hela förlåtelseprocessen på egen hand. När hennes pojke skulle födas stickade jag en kofta i fint, mjukt garn och när hon kom hem från BB tog jag barnen med mig och lämnade över den. Jag ville inte att den nyfödde skulle behöva lida för de vuxnas handlingar. I dag kan jag se Tinas fina sidor igen, de som gjorde att vi en gång blev vänner. Jag tror inte att hon planerade att splittra en familj.

Du verkar vara en väldigt harmonisk person i dag, även om du blir ledsen när du berättar. Hur gick det till?
– Jag bestämde mig för att inte bli bitter, jag läste böcker om otrohet, skrev mycket och gick i samtal, både hos en kurator och en präst. De två människor jag litat mest på hade svikit mig, men jag fick uppleva att Gud fanns vid min sida och sakta fick jag tillbaka min tillit. Senare träffade jag en fantastisk man. I dag är vi gifta och mitt liv är så gott, han är min tvillingsjäl. Barnen är stora nu och de mår också bra, men de fick sitta emellan i många år.

Text: MARIA WIDHOLM  FOTO: SHUTTERSTOCK

 


Läs mer om:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…