Annons

Annons

Min man blev anklagad för stöld

Pengar och smycken hade försvunnit från grannen Elsa. Misstankarna riktades mot Annelis man. Hur skulle han kunna bevisa att han var oskyldig?

Dela
(10)

Min man blev anklagad för stöld

Min man Neel kommer från Bangladesh. Han kom till Sverige som 20-åring och har nu bott lika många år i Sverige som i Bangladesh. Vi träffades i fikarummet på det kommunala kontor där vi båda jobbade. Hans rättframhet och generositet tog mig med storm lika mycket som det generade mig, jag var van att man skötte sitt och höll sig på sin kant. Han säger att jag tar fram lugnet i honom. Jag tror att kärnan i vår relation är att vi kompletterar varandra.

Annons
Gilla Hemmets på Facebook

Efter några år tillsammans köpte vi ett litet radhus i ett lugnt område. Radhuslängan var full av barnfamiljer, men där bodde också några äldre par. Grannen vägg i vägg hette Elsa och var en äldre dam som alltid var strålande glad trots att hon led av reumatism. Hon försökte hålla trädgården i ordning, men händerna lydde henne inte.

Medan jag mest tyckte synd om Elsa hade Neel redan tagit tag i en planteringsspade och rensat ogräs i hennes rabatt. Elsa blev stormförtjust och bjöd oss på kaffe och en bit kaka. Hon berättade att hon hade bott i huset sedan området byggdes och att hennes båda söner hade vuxit upp där. De var vuxna nu, den ene hade flyttat till Göteborg och den andre bodde några kilometer bort.

—Jens tycker att jag ska flytta till en lägenhet, men vad ska jag göra där? Sitta inspärrad som en fågel i en bur? Bara för att jag är gammal tänker jag inte flytta.

Vi blev goda vänner med Elsa och Neel drog sig inte för att hjälpa henne med trädgården, gå och handla mat och dammsuga hennes trappa, sådant som Elsa hade svårt att göra på grund av reumatismen. Neel jobbade skift och ofta åt han och Elsa lunch de dagar han hade sitt kvällspass.

Led av psykiska problem

När hösten kom med sina råa, kalla vindar blev Elsa sämre i lederna. Hon höll sig ofta inomhus i värmen och blev uttråkad. Dessutom verkade hon bli mer och mer förvirrad.

—Elsas son Jens tänker bara på jobbet, han borde se efter sin mamma mer, sa Neel.

Jag hade sett Jens när han svängde in med sin stora bil hos Elsa och sedan åkte igen någon timme senare. Elsa hade berättat att han hade ett jobb som krävde mycket resande och att han dessutom hade det tufft med sin äldsta dotter som led av psykiska problem. Barnbarnet var ofta på besök hos Elsa, men höll sig undan med luvan på sin tröja uppdragen.

—Han har nog mycket eget att tänka på. Det skulle vara lättare om Elsa fick plats på ett boende, började jag men Neel skakade på huvudet.

—Hur kan ni svenskar göra så mot era föräldrar? Familjen är det viktigaste man har. Inte någon man placerar på ett hem för att slippa ta hand om.

Sätt inte din fot hos henne

Vintern kom och Neel fortsatte hjälpa Elsa med vardagsbestyren. Vid middagen en dag såg jag Jens stora bil köra fram och han klev ur. Men i stället för att gå in till Elsa ringde han på hos oss. Jag öppnade och möttes av en blick full av vrede.

—Var är han?

—Vem då? sa jag.

Neel dök upp bakom mig.

—Har du varit hos Elsa i dag? frågade Jens.

—Javisst, sa Neel. Hon behövde hjälp med att byta en glödlampa i…

—Och då passade du på att ta hennes guldhalsband. Och kontanterna som regelbundet har försvunnit hemma hos henne, jag antar att det gick ur hennes plånbok själva.

Jag och Neel stod tysta och gapade.

—Sådana som du kan man inte lita på. Ni kommer hit och tror att man kan ta vad man vill ha!

Neel försökte svara, men han tappar alltid språket när han blir upprörd. Jens fnyste.

—Jag har försökt tala med Elsa, men hon tar bara ditt parti. Nu får det vara slut med det. Sätt inte din fot hos henne igen, aldrig någonsin!

Fattar du ingenting?

Stämningen hemma hos oss den kvällen var fruktansvärd. Jag var ledsen och kränkt och Neel också, men till slut sa han:

—Det ordnar sig, jag har varit med om värre saker än det här. Människor under press kan göra de mest konstiga saker.

Jag ville knappt titta åt Elsas hus, men redan dagen efter Jens anklagelser gick Neel dit och krattade löv. Elsa ville bjuda honom på kaffe, men då tackade han vänligt nej.

Månaderna gick utan att någon berörde det som hänt, vi höll oss på vår kant och Elsa på sin. När snön började falla tog Neel på sig mössa och kängor och började skotta Elsas gång. Då kom Jens körande i sin stora bil, han smällde igen dörren när han hoppade ur.

—Fattar du ingenting? skrek han.

—Tycker du inte att din mamma ska kunna ta sig till sin brevlåda och hämta posten? sa Neel lugnt. Som du ser har jag inte varit i närheten av henne.

Han pekade på den orörda snön på gången mot Elsas dörr. Jens gick muttrande förbi och efter följde dottern som stirrade ner i marken. Neel skottade hela gången och gick sedan hem till oss.

Vill be om ursäkt

Några veckor senare ringde det på dörren. Där stod Jens och Neel ville stänga den igen.

—Vänta, jag vill be om ursäkt. Min mamma hade rätt, du är ingen tjuv.

Jens trampade på utanför och försökte finna rätt ord.

—Min dotter Filippa har länge haft problem. Hon har inte mått så bra och har inte kunnat jobba. Hon behövde pengar och det visade sig att hon har stulit pengar och smycken av Elsa. Jag är ledsen att jag anklagade dig.

Neel stod tyst en stund sedan tog han Jens hand och skakade den med båda sina händer. Det var som att en sten föll från mitt hjärta.

Elsa har tyvärr blivit sämre och får nu hjälp av hemtjänsten. Vi har börjat umgås igen och när Neel jobbar kväll brukar han äta lunch med henne. Det förgyller vardagen säger han. Jag är glad att allt slutade väl, mycket tack vare att Neel var så storsint.

Anneli

 

Läs mer

Vill du berätta din historia

Hur mycket är en gammal människa värd?


Läs mer om:

Dela
(10)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…