Annons

Annons

Min dotter blev ihop med min chef

Det tisslades och tasslades. Rykten spreds och kollegorna tittade snett. Fick Berit fördelar av att hennes dotter hade blivit ihop med chefen?

Dela
(0)

Min dotter blev ihop med min chef

Min dotter Nathalie var nästan 30 år och fortfarande singel. Inget konstigt i dag, men som mamma var jag ändå lite orolig. Rent egoistiskt längtade jag förfärligt efter barnbarn, alla mina väninnor fick ju barnbarn stup i kvarten.

Annons

Men efter två seriösa relationer som havererat hade Nathalie lagt planerna om tvåsamhet på hyllan.

—Nu vill jag sätta mig själv främst, sa Nathalie och jag kunde förstå henne. Jag var ju själv ensam sedan skilsmässan från hennes pappa 15 år tidigare.

Så började Alexander på mitt jobb. Familjeföretaget där jag varit nästan hela mitt yrkesverksamma liv hade expanderat till en stor koncern och Alexander ersatte försäljningschefen Mats när han gick i pension. Alexander var färsk från högskolan och satte igång med en omstrukturering.

Det mottogs inte väl bland företagets gamla rävar, jag var en av få som välkomnade den. Många tyckte att Alexander var orealistisk men jag såg att han var skarp när det gällde ledarskap och affärer. Vi kom att jobba tätt ihop – och vi hade kul. Det fanns många gemensamma nämnare trots åldersskillnaden och vi kompletterade varandra.

Hon tyckte att jag fjäskade

Nathalie jobbade bara några kvarter från mitt jobb och vi sågs ofta för en lunch på stan. En helt vanlig onsdag hade vi bestämt att luncha tillsammans, men Alexander och jag var så inne i förberedandet av en presentation att jag helt glömde bort tiden. Plötsligt knackade det på glasdörren till mötesrummet.

—Hej mamma, är du upptagen? undrade Nathalie och nickade mot pappershögarna på bordet.

—Ja, det är vi, men man jobbar mer effektivt med en liten paus så kila du iväg Berit, sa Alexander.

När vi en stund senare satt på en thairestaurang frågade Nathalie om den nya chefen var bra och tillade att han verkade trevlig. Jag berättade om hur mycket bättre det blivit men också om slitningarna i arbetsgruppen som förändringarna medfört. Särskilt Katarina, som jobbat längst på företaget, satte sig på tvären till allt Alexander gjorde och föreslog. Hon gillade inte vårt samarbete och insinuerade att jag fjäskade för honom.

—Det lugnar nog ner sig, sa Nathalie tröstande. Det visar sig med tiden vad som är bäst för företaget.

Vad har du att vinna?

Och det lugnade ner sig. Katarina blev sjukskriven under några månader och stämningen blev helt annorlunda. Resultatet av Alexanders omstrukturering visade sig och vi fick mycket beröm av ledningen.

Nathalie och jag fortsatte med våra luncher och hon började även komma spontant för att visa mig något eller bjuda på kaffebröd som hon hade bakat. Hon och Alexander brukade småprata och det visade sig att de hade en del gemensamma bekanta och gillade att löpträna båda två. Jag såg inget konstigt med deras pratstunder.

När Katarina kom tillbaka efter sjukskrivingen briserade allt. Hon verkade vara ännu mer på krigsstigen efter frånvaron, kanske för att Alexander så tydligt blivit accepterad under tiden och hela gruppen nu jobbade mot de mål han satt upp. Hennes gnäll fick ingen respons och det gillade hon inte.

En dag när jag stod och diskade ur min kaffekopp i fikarummet kom Katarina och ställde sig bredvid mig.

—Inte visste jag att du var så inställsam Berit, sa hon och tittade på mig med en nedlåtande blick.

—Vad menar du? sa jag.

—Inte nog med att du fjäskar och gör allt Alexander säger, din dotter har ihop det med honom också. Vad tror du att du har att vinna på det? Du är ju nästan pensionär och kommer aldrig att kunna göra karriär.

Först blev jag förkrossad

Jag blev helt stum. Vad hade hon sagt? Var Nathalie och Alexander ihop?

—Jag förstår inte vad du pratar om, sa jag.

—Så du visste inget? Intressant. Du kanske själv är sugen på honom? sa Katarina elakt och gick därifrån.

På kvällen ringde jag Nathalie och hon berättade lyckligt att hon och Alexander hade dejtat några gånger. De hade tänkt berätta, men velat ligga lågt tills de var helt säkra på vad de ville. Antagligen hade Katarina sett dem under sin sjukskrivning när de var ute och promenerade.

Efter detta kunde jag känna att stämningen bland kollegorna förändrades och såg inte Katarina nöjd ut när det blev tyst när jag kom in i fikarummet?

Det visade sig att hon hade spritt rykten om mig, Nathalie och Alexander som var mindre trevliga. Jag var först förkrossad, men bestämde mig sedan för att inte tolerera mobbningen. Så en dag la jag och Alexander korten på bordet i fikarummet.

—Som ni säkert alla vet är min dotter Nathalie och Alexander ett par. Det har inget med vår arbetssituation att göra, precis som ingen av era kärleksrelationer har det. Är det någon som undrar över något kan ni fråga nu.

Det blev helt tyst tills en av kollegorna sa ett enkelt ”Grattis!”. De andra stämde in och sedan var det inga konstigheter mer. Katarinas vilda fantasier hade inte tagit fäste och eftersom de flesta jobbat med mig i åratal hade de inte köpt hennes historier. Men jag ryser när jag tänker på vad ryktena kunnat innebära.

Nu slutade allt väl på jobbet och fantastiskt bra privat. Alexander gick vidare till ett nytt jobb och jag ska snart gå i pension. Sedan väntar ett mycket viktigt jobb på mig, Nathalie och Alexander väntar sitt första barn och jag ska bli mormor. Det ska bli skoj att få Alexander som ”chef” igen, jag är säker på att det blir mycket givande.

Berit

 

Läs mer

Rigmor blev mobbad på arbetsplatsen

Clara fick mig att tro på kärleken igen

Jag stal piller från mammas medicinskåp


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…