Annons

Annons

Mikael lever med ständiga tics och tvångstankar

Sedan barnsben har Mikael lidit av tics och tvångstankar. Han bara måste rulla med ögonen, nynna på en melodi eller trumma med fingrarna. Mikael har Tourettes syndrom och länge skämdes han över sina pinsamma måsten. Men han fann en väg som gav honom inre frid och självförtroende.

Dela
(322)

MikaelBrunzell-tourettes

Mikael Brunzell är 35 år och har tourettes syndrom. Här med sin mamma, Lena Brunzell. Foto: Johan Eklund

Mikael Brunzell minns än i dag första gången han upplevde sig själv som annorlunda. Han var elva år när några kompisar undrade varför han gjorde så konstiga ljud hela tiden.

– Jag visste inte vad jag skulle svara så jag skämtade bort det. Jag hade aldrig tänkt på det förrän de påpekade det. Medvetenheten om mina tics gjorde mig till klassens clown och jag försökte dölja och skämta bort mitt udda beteende, säger Mikael och berättar att under högstadiet kulminerade problemen med ännu mera fnysningar, harklingar, ofrivilliga bensparkar, trumningar med fingrarna, ögonrullningar och ett ständigt nynnande på melodier. Det var som att han hakade upp sig och kände ett tvång att fortsätta tills det kändes rätt i kroppen. Först då klarade han av att sluta.

Annons

Alla dessa krångliga procedurer kostade massor av energi och gjorde honom utmattad och frustrerad. Men han kunde inte sluta.

Ögonrullningar och det repetitiva nynnandet lever Mikael fortfarande med.  Han beskriver hur en melodislinga kan fastna i huvudet och att han då måste nynna samma slinga om och om igen tills han lyckas avsluta med ”rätt” ton. Fungerar det inte måste han börja om.

– Jag kan inte förklara hur jag vet när det blir rätt. Det handlar om en känsla i kroppen, säger Mikael. Han berättar att musik och rytmer även kan lugna honom. Att trumma med händerna mot magen, spela gitarr, meditera och promenera får honom att må bättre.

Han beskriver det som att tourettes är hans ständiga följeslagare, det är normaltillståndet – som ibland tar paus. Starka känsloyttringar som stress, upprymdhet, frustration eller ilska är triggers som får ticsen att sätta igång.

Till viss del kan han hålla dem i schack, i alla fall kortare stunder. När han gick i skolan eller jobbade lyckades han oftast hålla dem tillbaka. Men så fort han kom hem och anspänningen släppte fick ticsen fritt spelrum.

– Då var det som att behovet ackumulerats för att sedan explodera. I dag, när jag vågar vara mig själv utan att skämmas för alla mina tics, hålls de på en mer jämn nivå.

Mikaels mamma, Lena Brunzell, nickar instämmande. Hon berättar att sonen redan som liten hade en tendens till tvångsbeteenden.

En ständig följeslagare

– När han var i tolvårsåldern förändrades allt dramatiskt, över en natt. Plötsligt kunde Mikael inte sitta still, armar och ben sprätte åt alla håll. Han hummade, nynnade, tjöt, harklade sig. Alla läten gjorde att han fick byta rum eftersom han störde sin bror. Det var jättejobbigt både för honom och för familjen, säger Lena och berättar att hon kontaktade BUP.

Ganska omgående ställdes den neuropsykiatriska diagnosen Tourettes syndrom och medicin skrevs ut.

– Vi blev inte överraskade. Jag har själv en del tics, problemen finns i släkten. Men det var ändå tufft att få beskedet.

Medicinen hjälpte hyfsat, även om den gjorde honom extremt trött. Vissa tics fortsatte. Mikael blev expert på avledande manövrar, men det fungerade sådär.

– En del klasskompisar härmade mig, men jag tog det inte så hårt. Mobbad blev jag inte.

I gymnasiet gick det bättre och han upplevde att han hade mera kontroll. Samtidigt tyckte han att medicineringen gjorde honom till en ”zombie” – han tappade all sin kreativitet och därmed en del av sin personlighet.

Efter gymnasiet började han jobba, men det fungerade inte. Hans omständliga morgonrutiner tog för lång tid och efter jobbet var han helt slutkörd och då blev ticsen ännu värre.

– Det var hemskt att se hur dåligt han mådde, säger mamma Lena. Jag grät mycket och undrade hur det skulle gå. Mikaels problem har fört oss nära varandra och vi har kunnat prata om allt. Men det har också inneburit att jag har försökt att överkompensera honom.
I mina mörka stunder har jag tänkt att det är mitt fel att han drabbats, förklarar Lena.

– Andra gånger har jag varit väldigt arg och tappat humöret. Det har hänt att jag har skrikit att ”nu får du sluta med ditt eviga trummande och låtande, jag orkar inte mer”, trots att jag ju vet att han inte kan rå för det.

Superkraft

– Jag ser inte tourettes som enbart negativt utan även som en superkraft. Jag är kreativ, skarp, positiv och har en förmåga att få med mig folk och få dem att skratta. Det skulle jag aldrig vilja vara utan, säger Mikael och berättar om den stora vändpunkten som kom för fem år sedan när han var 30 år.

Av en slump kom han att läsa om psykosyntes och blev nyfiken. Med viss skepsis bokade han några sessioner och upptäckte att det fick honom att må mycket bättre.

– På tåget hem kände jag en inre frid. Jag hade inga tics och lugnet sköljdes över mig. Jag började prata med killen som satt mitt emot, om allt. Jag upplevde mig så närvarande i nuet och kände en tacksamhet. Mötet blev starten på något nytt, säger Mikael sakta.

Han tog mod till sig och skrev ett inlägg på Facebook där han berättade att han hade tourettes. Reaktionerna blev positiva. Nu förstod alla vad det handlade om och plötsligt blev livet enklare att leva.

Mikael bor i dag i Arvika med sambon Emilie och barnen Travis och Maximilian. Han jobbar deltid i en second hand-butik och föreläser om Tourettes syndrom.

Mikael Mikael Brunzell  är ambassadör för Hjärnkoll, och vill lyfta bort stigmat kring tourettes och få människor att våga prata om psykisk ohälsa.

– Jag är väldigt nöjd med livet nu och har slutat att skämmas. Självförtroendet har ökat i takt med att jag har berättar om min diagnos. Jag har tourettes, men tourettes har inte mig, säger han med ett leende.

Fakta om tics och tvångstankar

●  Tourettes syndrom är en neuro-psykiatrisk funktionsnedsättning som kan märkas genom upprepade rörelser och läten som kallas tics.

●  Tvångstankar är också vanligt bland många som har diagnosen.

●  Ett vanligt vokalt tics kan vara ett högljutt läte som måste avslutas på rätt sätt för att personen ska få rätt känsla i kroppen. Några har också koprolali, vilket innebär att de plötsligt måste skrika könsord eller svordomar. Detta ska aldrig tas personligt!

 

Läs också:

Noras hund hjälper henne klara av livet

Helene Alfredsson: Alzheimers tog mamma bit för bit

Lilla Emmas dos av D-vitamin var livsfarlig


Läs mer om:

Dela
(322)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…