Annons

Annons

Sven-Bertil Taube trodde att det var slut

Ögonsjukdomen gjorde honom deppig och uppgiven, Sven-Bertil Taube trodde han gjort sin sista roll. Men tack vare hustrun Mikaela kan han fortsätta göra saker som känns betydelsefulla. — Att ge sig i kast med nya, oväntade utmaningar är bästa träningen, säger 82-årige Sven-Bertil som efter sin medverkan i Så mycket bättre och Hommage-skivorna är populäras än någonsin.

Dela
(40)

7
Visa bildspel

/
Sven-Bertil Taube är tillbaka!
Sven-Bertil Taube är tillbaka!
Sven-Bertil Taube är tillbaka!
Sven-Bertil Taube är tillbaka!
Sven-Bertil Taube är tillbaka!
Sven-Bertil Taube är tillbaka!
Sven-Bertil Taube är tillbaka!
...
Visa mer

 

2007 var ett tungt år för Sven-Bertil Taube. Den ögonsjukdom som han hade upptäckt under inspelningarna av Stjärnorna på slottet två år tidigare, 2005, hade snabbt blivit mycket värre.

När han var klar med inspelningen av Arn-filmerna förklarade han att biskop Bengt blev hans sista filmroll.

Annons

—Det är färdigt med teatern och filmen. Jag kan inte längre läsa manus, och det måste man ju, sa den då nedstämde Sven-Bertil till media.

Gilla Hemmets på Facebook

Då tänkte han inte på att hans fru, Mikaela, gärna skulle ställa upp och bli hans ögon.

I dag är Sven-Bertil Taube två grammisar och en guldbagge rikare. Han har haft många engagemang och vunnit både kritikernas rosor och publikens hjärtan de senaste åren. I Så mycket bättre gjorde han storsuccé och en ny generation fick upp ögonen för honom.

—Livet och karriären går upp och ner. Nu har jag fått uppleva en stor våg av glädje och jag mår bra av att vara aktiv och göra saker som känns betydelsefulla. Hade inte min publik uppskattat mig hade jag fått sitta i parken och mata duvorna. Och det är inte någon lockande tanke, säger Sven-Bertil och spricker upp i ett stort leende.

Så mycket bättre inte självklart

Han sitter rak i ryggen, ledigt välklädd och hans kroppsspråk och ansiktsuttryck skvallrar om att han mår bra. Kanske extra bra eftersom Mikaela också är med vid bordet i Damsalongen på Waxholm III. Fartyget är välbekant för honom, hon ligger i Nybroviken och äldste sonen Jesper är skeppets krögare sedan många år.

Ute faller ett regn från en grå himmel, men det påverkar inte den genuina värmen i hjärtat hos skådespelaren, sångaren, estradören och charmören.

Att ställa upp i Så mycket bättre var dock inte självklart för honom. Han medger att han först var skeptisk.

—Jag hade ingen aning om vad det var för program eftersom jag bor i London sedan drygt 40 år och inte hänger med i allt som händer i Sverige. Men vi fick några dvd:er hemskickade, från året då Lill Lindfors deltog, och det kändes som ett skojigt och vänligt program.

—Nu är jag innerligt tacksam. Att ge sig i kast med nya, oväntade utmaningar är bästa träningen för både kropp och själ, säger han med tyngd i rösten.

Bästa hjärngymnastiken

Jobbet började redan långt innan artisterna kom till Gotland. Då hade de valt ut vilka låtar de ville framföra, arbetat igenom arrangemangen och lärt sig allting utantill. För Sven-Bertil, som i dag bara har ledsyn och inte kan läsa vare sig noter eller texter, innebar det extra tid.

—Jag är lyckligt lottad som har en underbar och intresserad fru som läser texter och repeterar med mig, säger han och stryker sin fru kärleksfullt över kinden.

—Våra dagliga textläsningar och repetitioner är bästa hjärngymnastiken!

De tio inspelningsdagarna i juni var intensiva.

—Kamerorna startade på morgonen och vi filmades oavbrutet tills vi gick till sängs vid halv två på natten. Ja, till och med när jag badade tickade kameran, det måste bli ett ofantligt klipparbete efteråt, funderar Sven-Bertil.

Mikaela var med sin make hela tiden, assisterade honom och hjälpte till med alla klädbytena som var många varje dag.

Sven-Bertil menar att utan hustrun hade han inte kunnat arbeta längre. Hon känner honom utan och innan och är alltid ärlig.

—Kanske är jag den hårdaste kritikern eftersom jag säger saker som andra inte vill eller vågar, flikar Mikaela in.

Paret firade sin 30:e bröllopsdag under inspelningarna.

—Ja, vi hann inte fira så mycket, det får vi göra senare. Men vi uppmärksammade den i alla fall, säger Sven-Bertil.

Minns sin roliga barndom

Det var stor skillnad mot en vanlig filminspelning eftersom det mesta var överraskningar för deltagarna.

—När vi vaknade visste vi inte vad vi skulle göra mer än att vara pigga, glada och energiska. Jag hade bara träffat Niklas Strömstedt och Lisa Nilsson tidigare men det var fantastiskt att få möta och lära känna dessa unga och begåvade människor. Vi kom varandra nära och jag tror att vi alla gav varandra kunskap och nya erfarenheter över generationsgränserna.

—Vi artister är privilegierade, vi möter ständigt nya människor. Mina syskon och nästan alla mina barndoms- och ungdomskamrater är borta nu. Det är smärtsamt, men tack vare mitt arbete har jag fått nya vänner.

Sven-Bertil talar om livets olika kapitel och hur synen på tillvaron förändras genom åren. Han lyser upp när han minns sin barndom på Grev Turegatan och i skärgården.

—Det var en ljus tid, en stor glädje att få växa upp på Sjösala. Olle Adolphson var nästan alltid med mig på landet. Det var mycket lekar och mycket hav. Vi badade, rodde, seglade, snickrade flottar och mamma höll simskola för oss. Vi byggde tält av gamla mattor och lekte cowboys.

—En gång murade vi in en stor snöhög mellan mattorna. Det måste ha varit ett kyligt år eftersom vi på midsommarafton bjöd in kamraterna på saft, bullar – och snöbollskrig, säger Sven-Bertil och ler.

—Mina föräldrar behandlade alltid oss barn och våra kamrater som intelligenta varelser. Fritiden var viktig, men den fick inte gå ut över arbetet.

Kanske ny film på gång…

Astri hade sin skulpturateljé, Evert sitt arbetsrum och barnen sina studiebord. När föräldrarna arbetade skulle de inte störas – men detta gällde även barnen.

—När pappa skrivit något nytt var han ivrig och kunde komma in till oss och vilja spela upp det, mitt under läxläsningen. Då dröjde det inte länge förrän mamma stod där, tog honom i örat och utbrast: ”Stör inte barnen, de arbetar!”

Evert finns också med i Sven-Bertils tidigaste musikminne.

—Jag har en svag bild inom mig där jag ser spjälorna i min säng och pappa lutad däröver sjungandes Byssan Lull.

Hans eget första framträdande minns han tydligare.

—Det var under en julfest på anrika krogen Gyldene Freden när personalen bjudit in sina stamgäster med familjer. Jag var 7 år och klädd i tomtenissedräkt och stod gömd inne i en julgran eftersom jag skulle överraska. När källarmästaren pinglade med sin klocka skuttade jag fram, delade ut klappar och sjöng.

Att såväl text som melodi sitter där 75 år senare, får vi ett härligt bevis på när Sven-Bertil spontant stämmer upp i ”Snart julen är här, uppå dörren han bankar, och tomten han går i de djupaste tankar”.

2016 har Sven-Bertil turnerat och medverkat i filmen Jag älskar dig.

—Jag har ett yrke som man kan fortsätta med så länge man kan stå upp och har någorlunda minne kvar. Det är ett privilegium.

TEXT: MAUD HOLMBERG KLYFT

FOTO: STEFAN NILSSON, TV4, AFTONBLADET BILD

 

Sven-Bertil Taube

Familj: Hustrun sedan 31 år, Mikaela, 57. Parets gemensamma son Felix, 22, som studerar i USA, och från tidigare äktenskap Jesper, 56, Ann-Charlotte, 51, och Sascha, 37.

Bor: I stadsdelen Fulham i London.

Bakgrund och karriär: Yngsta barn till Astri och Evert Taube. Studier i USA. Gitarrstudier i Madrid och Malaga, Witzanskys teaterskola, Dramatens elevskola. Nära 40 skivalbum, över 50 internationella och svenska filmroller, 30 roller på Dramaten, ett antal musikal- och operettroller. Guldbagge för Händerna 1994 och En enkel till Antibes 2011. Hedersgrammis för sitt livslånga arbete med musik 2014 och för Hommage 2015. Grammis även för albumet Evert Taube tillsammans med Ulf Björlin 1970.

Taube på Gröna Lund: Tradition sedan 1961. I början av 70-talet kallades Sven-Bertil in av Astri när Evert inte ville sjunga längre. Evert läste då dikter och hans son sjöng. Numera har Sven-Bertil med sig gästartister och vill gärna värna om traditionen för "igenkänningens glädje" så länge han kan.

Kopplar av med: Promenader, radio, musik och talskivor.

Om du inte blivit artist? Troligen arkitekt!

Louise Hofsten har lovat att inte dö arg

Tilde de Paula berättar om sin uppväxt som flykting

Skansen-Jonas hade eget zoo i pojkrummet i Stockholm

 

 

 

 

Läs mer:

 


Läs mer om:

Dela
(40)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…