Annons

Annons

Maryan lånade Lindha på bibblan!

Maryan ringde på hos grannarna och hon prövade zumba. Men ingenstans hittade hon en svensk som ville prata – förrän hon kunde låna Lindha Gustafsson på biblioteket i Braås.

2
Visa bildspel

/
Lindha Maryan
Lindha Maryan
...
Visa mer

Varför har svenskar bara två barn? Det var en av de frågor sjubarnsmamman Maryan, 26, passade på att ställa till tvåbarnsmamman Lindha, 42, när de lärt känna varandra.

Vi är lite bekväma, vi orkar inte ha fem ungar som skriker efter godis när vi handlar på Ica, blev svaret, och så skrattade de gott tillsammans.

Annons

—När vi träffats några gånger upptäckte jag att vi kunde skoja om allt möjligt och klaga lite på våra män, så där som jag gör med mina svenska väninnor. När Maryan lämnar hemmet har hon täckande kläder och slöja. När hon bjöd hem mig tog jag på mig långärmat, för att visa hänsyn. Men när jag kom dit hade hon uppsatt hår och en söt, urringad topp. Det här känns jättespännande, säger Lindha.

Flera av landets bibliotek ger numera invandrare en möjlighet att låna en livs levande svensk i en timme. I småländska Braås tog Maryan Hassan mod till sig och lånade Lindha Gustafsson. Det första nervösa mötet blev början till en härlig vänskap.

I dag träffas de hemma hos Maryam för att sedan ge sig ut på picknick med hennes barn. Lindha vill visa sin nya vän ett av sina smultronställen, ett naturreservat med ett gammalt ihåligt träd. Det blir ett kärt återseende när Lindha ringer på dörren till det lilla tegelradhuset.

—Vad snygg du är, du är jättefin i orange, utbrister hon när de skrattande kramat om varandra.

Maryan är verkligen anslående vacker i sin turban och färgsprakande afrikanska klänning. Hennes ansikte lyser av glädje när hon ser på Lindha.

—Innan tänkte jag att alla svenskar är svåra. Nu när jag känner dig, jag är mycket glad. Jag tänker att Sverige är bra!

Misslyckade försök

Lindha jobbar på en lunchrestaurang och känner de flesta av Braås femtonhundra invånare. Hon är engagerad i frikyrkan och hjälper gärna till där det behövs. Så när biblioteket behövde svenskar som ställde upp på att låna ut sig själva var det naturligt att fråga henne.

Maryan, som är muslim, kom till Braås från Somalia för två år sedan. De hade förmodligen aldrig lärt känna varandra om inte Maryans sextonåriga styvdotter Muna sett en lapp på bibliotekets anslagstavla och tipsat om möjligheten att låna en svensk på sitt lånekort. Hon hade bevittnat Maryans misslyckade försök att komma i kontakt med svenskarna och erkänner blygt att hon tyckte Maryan var pinsam när hon försökte hejda folk på cykelvägen utanför. På barns vis hade Muna snabbt uppfattat de sociala koderna i det nya landet…

—Där jag kommer ifrån umgås man hela tiden, man är aldrig ensam. När jag kom till Sverige ville jag ha många svenska vänner. Jag gick fram till folk och sa: Hej, jag heter Maryan. Vissa sa hej, men alla bara fortsatte gå, säger Maryan.

—Du ville ju att de skulle stanna och prata och kanske dricka kaffe, inflikar Lindha, men så gör man inte här. För att börja prata med en främling måste man vara med i något gemensamt sammanhang.

Maryan gick runt till grannarna och presenterade sig, men ingen nappade på erbjudandet om fika. Hon gick på zumba, men kände sig fel bland alla svenskar i shorts och linne. Vissa tittade, men ingen kom fram och hälsade och Maryan smög modfälld därifrån innan det var slut. I ett sorgset ögonblick sa hon till sin man att hon ville återvända till Afrika.

Ändå gav hon inte upp. På Braås bibliotek fick hon välja mellan ett tjugotal svenskar som lämnat uppgifter om sig själva. Maryan såg att Lindha delade hennes intressen för träning och bakning och bestämde sig för att låna henne. En bibliotekarie ordnade ett möte på biblioteket några dagar senare.

—Jag var nervös – jag svettades – men Lindha var snäll, ler Maryan.

—Om man ska få kontakt är det bra om man har en del gemensamt, säger Lindha.

—Vi upptäckte att vi hade barn i samma klass och det visade sig att jag hade varit på den där zumban. När jag förstod att Maryan känt sig utanför tyckte jag att vi kunde gå tillsammans till min vanliga gympa.

Den här gången kände Maryan sig bättre till mods, men stressades av att det fanns män närvarande. Mixad gympa är otänkbart i Somalia.

—Lindha hjälpte mig. Hon sa: Vi ställer oss här i kanten. Jag tittade på först – men ville snart vara med!

Sedan dess har de haft mycket roligt ihop. De har gått motionspromenader och fikat, lyssnat på somalisk musik och sjungit Huvud, axlar, knä och tå med Maryans minsta. Lindha har berättat vad ängsblommorna heter. Hon har tipsat vännen om Fem myror, tv-programmet som lärt hennes egna barn räkna och läsa, och om Melodifestivalen.

—Guld och gröna skogar med Hasse Andersson var bäst, säger Maryan.

—Gillar du den är du verkligen svensk, skrattar Lindha och sneglar på fatet med kanelbullar.

Maryan vill gärna göra svenska grejer, men allra helst vill hon lära sig språket. I Somalia gick hon sju år i skola innan hon skickades iväg för att jobba som hembiträde i grannlandet Kenya. Som artonåring gifte hon sig med en änkling med fem barn. Nu är maken pappaledig med deras yngsta, medan Maryan går på SFI och drömmer om att bli sjuksköterska. Med en svensk väninna som dörröppnare till samhället blir drömmen genast mer uppnåelig.

—Jag har två vänner som också vill träffa dig, nu när de har sett hur kul jag tycker det är, säger Lindha.

—Man blir ju lätt insnöad på en liten ort och det är bra att få andra perspektiv på livet. Era barn tar hand om varandra på ett sätt man sällan ser här. När du ringer är du alltid så mån om min familj och frågar hur alla mår, och jag blev glad när du hade tänkt på mig en vanlig kväll och lagat samosas!

Lätt att missförstå

Medan Maryan går och byter kläder berättar Lindha att det finns saker hon inte vågat fråga sin nya vän om ännu, som hur Maryan träffade sin man. Det som är vardagligt här kanske anses privat där, och det är lätt att missförstå varandra. Man får helt enkelt vara lite extra hänsynsfull när man lär känna någon från en annan kontinent.

Snart är Maryan tillbaka och börjar plocka ihop termosar, saft och kakor till picknicken. Lindha frågar om hon har en filt – det ska man ha att sitta på. De mindre barnen, som fram till nu hållits i bakgrunden av sina äldre systrar, studsar glada omkring, de vill gärna gå på utflykt.

Medan Maryan stänger ytterdörren säger hon att hon önskar att fler svenskar skulle ta sig tid att lära känna invandrare – och stanna och prata när någon försöker ta kontakt.

—Jag tycker alla ska vara tillsammans, folk från Sverige, Irak, Somalia. ”Låna en svensk” är mycket bra. Alla bibliotek skulle ha det!

 

Låna en svensk

...är ett integrationsprojekt som sjösattes på försök i Hultsfred i februari. Nyanlända erbjöds att låna med sig en svensk hem i en timme och kunde välja mellan ett tjugotal personer, som presenterat sig skriftligt på bibliotekets anslagstavla. Under fyra veckor gjordes ett 50-tal utlån och många har fortsatt att träffas. Idén har spridit sig över landet.

—Jag hade aldrig kunnat drömma om att vi skulle få så stor uppmärksamhet. Jag har blivit kontaktad av femton kommuner som vill göra något liknande och en del har redan kommit igång, säger initiativtagaren Linda Åsard, som jobbar med integrationsfrågor på kultur- och fritidsförvaltningen.

 

Läs mer

Linda förmedlar hjälp till barnfamiljer i akut ekonomisk kris

Tack vare kompisarna kan Alek gå igen

Susanna startade barnhem i Ghana

 

Av: Maria Widholm

Foto: Sara Södergård

Läs också:

Dela
(40)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…