Annons

Annons

Martin Stenmarck gör comeback i Melodifestivalen

Dela
(0)

MARTIN STENMARCK

För nio år sedan vann Martin Stenmarck Melodifestivalen med låten Las Vegas. Efter segern tatuerade han sig, åkte Vasaloppet och dansade naken på Stureplan. I år är det kanske ett annat löfte som måste infrias…

Annons

 

I fjol var Martin Stenmarck pappaledig långa perioder med yngsta dottern Saga. Då fick sambon Hanna Hedlund möjlighet att satsa extra mycket på karriären och deltog bland annat i Melodifestivalen. Nu är rollerna omvända och Martin kan ägna mer tid åt att möta sin publik igen. Han har precis debuterat på filmduken som coverbandsmusikern John i Kärlek deluxe, håller på att spela in en ny skiva på svenska – och gör comeback i Melodifestivalen efter nio år.

Senaste och enda gången Martin ställt upp var 2005. Då vann han med låten Las Vegas.

– En del kanske tycker att det är lite synd att förstöra sin statistik, om jag inte skulle vinna. Men jag tänker ärligt talat bara att det är kul att få presentera min nya låt. Jag har en låt som känns jättebra och som jag varit med och skrivit själv, menar Stenmarck.

Förra gången lovade han att dels tatuera in dottern Idas (enda barnet som var fött då) namn, åka Vasaloppet och dansa naken på Stureplan vid en seger…

– Nu är det nog bäst att jag håller tyst. Men jag genomförde faktiskt alla tre grejerna. Det sista har jag en kompis som vittne på, det var inte speciellt mycket folk ute vid den tiden som tur var.

Sedan dess har Martin alla sina tre barns namn intatuerade på kroppen – dock inte Hannas.

– Nej, hennes namn har jag i hjärtat i stället, svarar han blixtsnabbt.

Blev inlåsta och kvarglömda

Paret träffades på nyårsafton 1997 då gemensamma vänner arrangerat en fest på en restaurang i Stockholm.

– Vi pratade och pratade och till slut – mitt inne i en djup diskussion – märkte vi plötsligt att vi var ensamma kvar i hela lokalen. Visserligen satt vi lite avskilt, men det är märkligt att personalen missade oss totalt, ler Martin.

De hade blivit inlåsta och stannade kvar hela natten, ända tills en städerska släppte ut dem på morgonen därpå.

– Dörrar och fönster var larmade, så vi satt där och gapskrattade åt den vansinniga situationen. Så här i efterhand känns det ju rätt bra. Inte ofta man kan vara glad över att ha blivit inlåst, med tanke på hur det gick.

Martin berättar att han föll för Hannas fräknar.

– Jag kände efter bara ett par dagar att vi var rätt för varandra, jag kunde inte sluta tänka på henne. Eller hennes härliga fräknar.

Så sedan 16 år tillbaka firar de lite extra varje nyårsafton. Men hittills har det inte blivit något bröllop.

– Barnen är de som tjatat mest. På senare tid har de äldsta till och med sagt att det är pinsamt att vi inte är gifta, har Hanna berättat.

På Martins 40-årsdag hösten 2012, som firades på Wallmans salonger, tog hon mod till sig och friade inför alla gäster. ”Tjoho och det är inte ens skottår. Jag gjorde det ändå! Och han skrek jaaaa!” skrev Hanna på sin blogg efteråt.

– Förut har jag inte haft någon större lust att gifta mig. Men känslan har vuxit sig allt starkare. Just att befästa att vi hör ihop vore fint. Jag vill att vi ska heta samma sak i vår lilla grupp. Helt plötsligt efter att Saga föddes känns det viktigt, säger Hanna.

Snart har ett och ett halvt år passerat sedan frieriet men fortfarande finns inga vigselringar på deras fingrar…

– Vi har bestämt att vi ska gifta oss, men har ändå ingen brådska. Det är inget man stressar fram. Med tre barn och ofta fullspäckade scheman är det inte helt enkelt, förklarar Martin.

Även om båda jobbar försöker de turas om att ha intensiva perioder så gott det går. Något som varit en förutsättning för att få både familjeliv och förhållande att gå ihop.

– Man måste ha lösa tyglar, ge varandra tid och plats. Jag har haft perioder då jag jobbat extremt mycket och det kändes verkligen inte bra, varken för min eller Hannas del. Då gäller det förstås att jag ställer upp på samma sätt för henne. Allra bäst är när vi hittar en balans.

Ibland händer det att deras uppdrag krockar och då är det bra att mor- och farföräldrar kan rycka in och vara barnvakter.

– Ingen av dem bor i Stockholm, men de är så snälla att de kommer hit och hjälper oss när det behövs. Något vi är väldigt tacksamma för.

När Martin är med barnen tycker han att det är viktigt att vara närvarande.

– Jag älskar att leka med dem. Hoppas att de tycker att jag är en snäll och rolig pappa. Jag är nog ganska fantasifull och gillar att hitta på nya grejor och upptåg hela tiden. Men vem vet, de kanske läser den här artikeln om ett antal år och säger att det inte alls stämmer…

Cyklade i Nepal

Trots att Martin säger sig äta kopiöst med mat märks det inte på hans kropp. Mycket beroende på att han rör sig så mycket och cyklar en hel del mountainbike.

– 2010 deltog jag i tiodagarsloppet Yak Attack i Nepal på upp till 5 416 meters höjd över havet. Det var otroligt häftigt och jobbigt. Då var jag väldigt bra tränad. Annars har jag även bland annat åkt Vasaloppet fyra gånger och planerar att cykla Vätternrundan.

Däremot var inte formen på topp under inspelningen av filmen Kärlek deluxe. Utseendet på rollfiguren John är nämligen långt från Martins vanliga.

– Jag fick gå upp nästan tio kilo i vikt innan genom att äta dubbla portioner mat sex gånger om dagen. Så jag låg på ungefär 98,5 kilo.

Dessutom fick han frisörförbud i flera månader.

– Men jag var inte ens i närheten av det långa hår jag hade under min hårdrockskarriär för många år sedan, så det var ingen fara. Att gå ner alla kilon gick också ganska bra, men det tog något halvår, ler Martin.

Lite får man offra för att slå igenom i en ny karriär…

 

Hur bra är du på en skala från 1 till 10 på att…

…montera ihop Ikeamöbler?

– Det gillar jag och tar oftast hand om i hemmet, en 8:a. Har lärt mig att man ska följa deras instruktion och inte prova utan. Men skulle Hanna göra det är hon kanske ännu bättre!

…laga mat?

– En 7:a åtminstone – det är roligt och jag är ganska duktig. Min specialare är långkok.

…hålla humöret bakom ratten?

– Jag hetsar inte upp mig så lätt och om jag gör det slutar det oftast bara med att jag muttrar för mig själv. Jag vevar inte med armarna eller tutar. En 8:a.

…vara romantisk?

– När jag väl försöker vara det går det bra, men tyvärr är det alldeles för sällan. Så jag får inte mer än en 5:a. Det handlar ju mycket om att stanna upp och se varandra. Vad man sedan gör har inte så stor betydelse.

Av Joakim Löwing Foto: TT


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…