Annons

Annons

Marita tvingades avliva sin älskade vän

Maritas trofasta hund är borta. Hon sörjer men känner att kärlekens band aldrig kan klippas av.

Dela
(0)

farväl min älskade vän

I början av året såg jag ljuset slockna och livet rinna ut för min älskade fyrbenta vän. Nästan tretton fina år gav hon oss med sin tillit och trofasta kärlek och då var det inte mer än rätt att jag höll det löfte som jag gav när hon kom till oss som åtta veckor gammal valp. Då lovade jag dyrt och heligt att när den dagen kom då hennes kropp inte längre orkade och glöden i hennes blick började falna då skulle jag hjälpa henne oavsett hur mycket smärta det åsamkade mig.

Annons

Min älskade vän var under sin levnad med om en hel del veterinärbesök av olika anledningar och hon var alltid lika tålig och lugn. Det var som att hon förstod att hon fick hjälp att slippa det som smärtade eller var obehagligt. Därför ville jag inte att hennes sista timmar skulle tillbringas på en steril klinik utan att hon skulle få somna in tryggt och lugnt här hemma.

Dagen innan tog vi henne till havet som var hennes mest älskade plats på jorden. Trots att hon på grund av sin ålder inte hade full kontroll på bakbenen gav hon sig iväg över sanden ner mot vågorna så fort hon bara kunde. Med energin hos en unghund sprang hon ut i sitt älskade hav och när jag såg hennes oförställda glädje och sprudlande iver undrade jag om det verkligen var dags. Men när jag sedan såg med vilken möda hon tog sig upp på stranden igen och tänkte på morgonens uppkastade frukost insåg jag att det nog ändå var det.

Det var fjärde dagen i rad som hon inte fick behålla maten och det tillsammans med hennes skröpliga gång och matta blick gjorde att det oundvikliga inte gick att skjuta upp längre. Den som skulle bli lidande var ju vår älskade vän.

Vi gosade som vi brukade

Kvällen därpå kom veterinären hem till oss och min älskade vän la sig ner på sin madrass i vardagsrummet medan vi gosade med henne precis som vi brukar göra. Hon blev trött och avslappnad av våra smekningar och lugnande ord redan innan hon fick det lugnande medlet, så när det var dags för sprutan reagerade hon inte ens till veterinärens förvåning.

Mitt älskade hjärta vilade sitt huvud i min hand och jag kände hur det blev tyngre och tyngre allteftersom medlen verkade. Efter en stund kände jag hur värmen i hennes kropp började avta och då förstod jag att hon inte längre var där. Med den sönderälskade gummikrokodilen och tre röda rosor mellan tassarna svepte vi in henne i filten hon låg på och därefter var det över.

Allt gick väldigt fort och det var ett vackert och värdigt slut för en själ som så osjälviskt gett av sin glädje och trofasthet under hela sitt liv.

Nu sitter jag i mitt tysta och tomma hem, men det är ingen sorgtyngd tystnad och tomhet utan snarare ett slags fridfullhet. Den bjuder in till stillhet och eftertanke och där finns hon. Nu stillar jag mina sinnen och bara är – och känner att hon är här med sina milda andetag, sin varma doft och sin kärleksfulla närvaro. Hon förmedlar till mig att allt bara är gott.

Det är också en fridfullhet som bottnar i vetskapen om att kärlekens band aldrig kan klippas av, de sträcker sig bortom tid och rum. Våra älskade är aldrig mer än en tanke bort, de finns vid vår sida så länge vi minns dem i våra hjärtan.

Marita

 

Läs mer

Gatuhunden Arthur har hittat sin rätta plats i världen

Din hund är smartare än du tror

Hunden Fabel letar ben från förr

 

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…