Annons

Annons

Marie Bergman fick en chock när dottern Lina blev sjuk

Nu har en ny tid börjat för Marie och Lina. De har bestämt sig för att skriva en bok om sina erfarenheter av att gå igenom en livskris tillsammans.

Nu har en ny tid börjat för Marie och Lina. De har bestämt sig för att skriva en bok om sina erfarenheter av att gå igenom en livskris tillsammans.

För 40 år sedan sjöng Marie Bergman ”Trötta mamma, vagga lilla Lina…”. På nya skivan är dottern Lina med och sjunger samma sång. Efter några svåra år har cirkeln slutits!

Det är med glädje Marie möter den här sommaren. Hon firar 40 år som artist och är lugn, harmonisk och lycklig. Men det var inte så längesedan som livet skakade om henne rejält och hon fick beskedet som var något av det värsta man kan få som mamma: dottern Lina hade cancer!
– Lina berättade att hon hittat en knöl över sitt ena bröst och att det var en mycket farlig form av cancer. Det var så fruktansvärt chockartat! Jag kastades omedelbart tillbaka i tiden till minnena från Linas dramatiska födelse, då vi båda höll på att dö. Jag fick samma känsla nu, innan vi visste hur det skulle sluta den här gången. Det var så konstigt. Fast allt gick bra så kom samma panikkänsla tillbaka. Den där andlösa känslan av att livet är hotat tog plats i mig igen, berättar Marie.
Lina bor sedan många år i Los Angeles i USA. För Marie var det en självklarhet att vara så mycket som möjligt hos sin dotter genom sjukdomsperioden och hon flög dit så ofta hon bara kunde. Behandlingen skulle komma att bestå av både operationer, strålning, cellgifter och mediciner.
– Hon som aldrig varit sjuk i hela sitt liv! Det blev en omtumlande tid för oss alla. Mest för Lina förstås, men att vara anhörig är också en prövning. Jag stängde av mina egna känslor och behov för att kunna vara stark och utstråla positiv energi – det var viktigt för mig att kunna ge Lina den kraften. Samtidigt var jag så full av oro och förtvivlan.

Annons
Marie tillsammans med Lina som var 5 år när bilden togs.

Marie tillsammans med Lina som var 5 år när bilden togs.

Marie levde så nära Lina i tanke och hjärta under den här tiden att hennes egen kropp reagerade. Det visade sig efter ett tag att Marie blev mer eller mindre sjuk inför varje behandlingstillfälle som Lina skulle in till. Hennes inkapslade rädslor blev till sist för mycket att bära på och halten av stresshormon i blodet blev för hög. Hon glömde det hon visste och hela kroppen betedde sig irrationellt.
– Jag kände mig helt igenom fryst. En period tappade jag till och med synen. Det började med att färgerna bleknade, sedan blev allt mer och mer suddigt. Till slut hade jag bara kvar trettio procent av min syn. Läkaren förklarade att det kunde vara den extrema stressituationen som var orsaken. Det blev en väckarklocka.
Marie kände sig vilsen som anhörig. Vart tar man vägen med alla frågor och all oro? Nu efteråt vet hon att hon lärt sig mycket om sig själv under sjukdomstiden.
– Jag var tvungen att sträcka ut handen och be om hjälp. Jag är glad att jag hade folk omkring mig som kunde stötta mig så att jag orkade stötta Lina, berättar Marie som har förstått vikten av att först ta hand om sig själv innan man hjälper någon annan.
– Jag har sett många sjukdomsdrabbade hålla skenet uppe och inte visa sin sårbarhet av hänsyn till sina nära. Det skapar en spänning. Men om man ska stödja som vän eller anhörig är det viktigt att man står helt för sig själv och inte lägger över sina känslor på den som är sjuk.
Gjorde roliga saker
Hela tiden såg Marie och Lina till att göra saker tillsammans som förstärkte det goda och meningsfulla i livet. De är väldigt tajta, mor och dotter, och det hjälpte dem mycket genom den här tuffa situationen.
– Vi försökte fokusera på sådant som var roligt och positivt. Vi pratade om saker som gav oss ljusa minnen. Vid ett tillfälle bakade vi kardemummabullar till hela personalen på mottagningen.
För Lina var det viktigt att vardagen flöt på och hon fortsatte göra saker hon tyckte om. Hon gick powerwalks, hon red, hon lagade mat, spelade musik, träffade vänner. Det var ett medvetet beslut att inte ge efter och låta sig paralyseras.
Så kom dagen, tidigt det här året, då läkarna konstaterade att cancern var borta ur Linas kropp.
– Jag kände en sådan obeskrivlig tacksamhet. Precis som på BB för snart 40 år sedan när vi båda vaknade upp och var friska. Hon lever! Det blev djupt existentiellt, ler Marie lyckligt.
Plötsligt kom också lusten och orken tillbaka att jobba, leva det vanliga livet. Färdigställa skivan som hon arbetat med så länge. Lina råkade dessutom vara hemma under inspelningen och var med och körade på några låtar.
– Särskilt rörande var det när hon gjorde kören till ”Ingen kommer undan politiken” som jag sjöng in 1976. Då var hon en liten baby och jag sjöng: ”Trötta mamma, vagga lilla Lina…” Och här är vi nu! Cirkeln är sluten. En ny tid börjar, med ett nytt livsperspektiv.
– Så långt det är möjligt måste vi själva se till att vi mår bra. Det här var en av sakerna jag byggde upp min egen inre styrka med under denna sårbara period, säger Marie.
Vill hjälpa andra
Friskvård är att ta hand om sig själv och vara sann mot sig själv. Det handlar också om att dela med sig av sina erfarenheter. Nu har Marie och Lina bestämt sig för att skriva en bok om hur det kan vara att gå igenom en allvarlig sjukdomskris som denna, som mor och dotter.
– Vi vill berätta om våra erfarenheter. Hur man kan skydda varandra från sårbarhet och rädsla och därigenom gå miste om en stor läkekraft. När grunden skakar och irrationella reaktioner infinner sig, då flyttar sig också perspektiven. Det är då man ska försöka vara ärligt uppriktiga mot varandra – vilket kan vara både svårt och ovant för många. Men det är då relationen och anknytningen fördjupas och blir stark.
Men framförallt vill de inspirera till hur man kan gå igenom en sådan här situation utan att fastna i bitterhet. Hur man kan välja livet och livsglädje och inte för länge identifiera sig med att vara drabbad. Det i sig kan ge stor läkningskraft, tror Marie.

Tona med Marie
Sedan fyra år tillbaka leder Marie Toning för alla i Katarina kyrka i Stockholm. En meditationsceremoni där hundratals människor samlas för att tona, dvs göra toner utan ord, utan prestation eller ansträngning.
– Det är ingen andakt utan en andningsakt, förklarar Marie. Man behöver inte kunna sjunga eller ha röstvana. Toning är ingen sång, det är livstonen från hjärtat. Det är vackert och finstämt. Som en människokör vars klang sker i kraft av vår gemenskap!
Nästa toning är planerad till lörd den 6/9 och 8/11 kl 10.30–12.00. För mer info: www.bergmanvoice.com

Av Anna-Klara Fresk Aspegren Foto: Stefan Nilsson, IBL samt privat

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…