Annons

Annons

Maria fann kärleken bland tempelruinerna

Ett hittills oupptäckt tempel. Skorpioner och revolution. En svindlande kärlekshistoria och ett liv långt från dagishämtningar och nio till fem-jobb.Det skulle kunna vara en äventyrsfilm med stjärnor i rollerna. Så är det inte. Det är 35-åriga småbarnsmamman Maria Nilssons vardagsliv i Egypten.

12
Visa bildspel

/
Maria fann kärleken bland tempelruinerna
Maria fann kärleken bland tempelruinerna
Maria fann kärleken bland tempelruinerna
Maria fann kärleken bland tempelruinerna
Maria fann kärleken bland tempelruinerna
Maria fann kärleken bland tempelruinerna
Maria fann kärleken bland tempelruinerna
Maria fann kärleken bland tempelruinerna
Maria fann kärleken bland tempelruinerna
Maria fann kärleken bland tempelruinerna
Maria fann kärleken bland tempelruinerna
Maria fann kärleken bland tempelruinerna
...
Visa mer

Småbarnsföräldrarna Maria och John tar en kopp kaffe i sin grönskande trädgård i Gullbrandstorp. Här i Halland, där Maria växte upp, tillbringar de sommaren långt från öknen där de bott de senaste åren. I Egypten har Maria penslat fram flertusenåriga ristningar vid Nilens strand, medan ökenvinden blåst sand i hennes ögon där hon hukat bland klippblock och letat efter tecken från människorna som en gång levde på platsen.

Annons

Maria är nämligen doktor i arkeologi och brinner för det gamla Egypten. I vintras blev hon omskriven i hela världen sedan hennes forskarteam hittat en unik stentavla i den egyptiska öknen.

—Ingen hade sett den tidigare, inte vi heller trots att vi hade besökt platsen flera gånger tidigare. Men när vi gick mot vår båt föll dagens sista solstrålar så att de belyste stenbrottsväggen där tavlan finns inristad, berättar Maria. Det var ett riktigt aha-ögonblick när vi fick ögonen på den!

Halmstadtjejens livsbana var utstakad från början. Redan som skolflicka var hennes största intresse att leta efter arkeologiska fynd. När de andra barnen rusade hem från skolbussen, sprang Maria i stället ut på åkern vid hållplatsen och började gräva. Dag efter dag kom hon hem med flintastenar, som hon samlade under trappan till familjens villa.

—Och så sa jag – tvärsäkert – till mamma att när jag blir stor, då ska jag flytta utomlands och gifta sig med någon där, så mina barn ska tala två språk, skrattar Maria.

Eftersom hon visste att hon måste kunna antika språk läste hon en humanistisk gymnasievariant med både grekiska och latin på schemat och fortsatte med Antikens kultur och samhällsliv på universitetet. Hon skrev sin doktorsavhandling om Arsinoë II, en egyptisk drottning som enligt Marias forskning var en kvinnlig farao.

För första gången i sitt liv fick hon sätta fötterna på egyptisk mark.

—Jag åkte alldeles ensam och kände inte någon i Alexandria. Första veckan hittade jag tre levande kattungar i en soptunna och jag grät i flera kvällar eftersom jag har ett hjärta som klappar för djur. Men det var förstås också en spännande och intressant resa på många sätt.

I sitt arbete med avhandlingen behövde Maria också titta närmare på några egyptiska tempel. På den tiden var man tvungen att resa i konvoj med poliseskort om man ville dit. Dessa taxikonvojer gjorde bara timslånga stopp vid templen, något som fungerade för turisterna men inte för en forskare.

Blixtförälskade på Nilen

—I stället kontaktade jag John, som arrangerade skräddarsydda resor med båt på Nilen. På det viset skulle jag kunna stanna så länge jag ville i varje tempelområde.

John Ward är en brittisk landskaps- och kartspecialist, bosatt i Egypten sedan många år. De möttes på staden Assuans billigaste hotell, där doktoranden Maria bokat in sig, och skakade hand.

—Det var som ett blixtnedslag. Jag var gift. Han var gift och hade tre barn. Men vi visste båda att vi var menade för varandra.

Så startade deras gemensamma resa. På tredje dagen stoppade kaptenen båten som tog dem uppför Nilen. ”Här finns några faraoniska monument som ni kanske vill se” sa kaptenen.

De hade kommit till Gebel el Silsila.

—Det är ett gammalt stenbrott, där man tog stenen till Luxors berömda palats från 1500 f Kr till 50 e Kr. En tidigare forskare spenderade trettio år i stenbrottet men skrev bara en bok om det. Vi fick området beskrivet som tomt på förhistoriskt material, säger Maria.

Men när hon och John rundade en klippa upptäckte de några symboler inristade i sandstenen.

—Vi tittade på varandra, sa: ”Wow, vad häftigt!” och bestämde att vi måste återvända till platsen.

Efter tempelbesöken reste John och Maria hem till sig var och en för att ordna upp sina liv. Inom loppet av ett år var båda skilda och kunde bo och arbeta tillsammans i Egypten.

—För John var det svårare eftersom han hade tre barn att ta hänsyn till. Men kärleken besegrar allt. Det kändes helt rätt att flytta ner till Luxor, säger Maria.

2010 var Marias avhandling klar och hon disputerade.

—Det var en stor dag för mig, särskilt som forskarvärlden accepterade min slutsats att Arisonë II var en kvinnlig farao precis som den mer kända Hatshepsut, säger Maria.

Sedan 2012 är hon och John tillbaka i Gebel el Silsila med ett internationellt forskarteam på arton personer plus kock, assistenter, en inspektör från den egyptiska antikvitetsnämnden och lokal personal. Maria leder fältarbetet genom en projekttjänst vid Lunds universitet. Några månader i taget bor teamet på en segelbåt på Nilen och jobbar i stenbrottet innan det är dags att åka hem och analysera fynden. De gör hela tiden nya upptäckter.

—Vi får en eller två aha-upplevelser om dagen – per person! Vi har hittat 68 förhistoriska platser i området och samlat in 5000 sådana inskriptioner som vi såg den första gången. Nu i våras kunde vi lägga ihop pusselbitarna och tyda en stor del av budskapen, berättar Maria.

Några av ristningarna är tekniska instruktioner till stenhuggarna som arbetade i brottet. Men många är böner om välgång eller tack till gudarna. Varje stenbrott hade sin egen skyddsgud.

—Det var väldigt vidskepligt på den tiden och man hade ritualer för att försäkra sig om att allt skulle gå bra. Det behövdes. Innan Assuandammen byggdes var Nilen full av krokodiler och flodhästar. I öknen finns ormar och skorpioner. Tio procent av de som jobbade här under faraonisk tid dog under arbetets gång.

Har egna ritualer

Maria och hennes forskarteam har smittats av de gamla egyptiernas inställning.

—Varje morgon startar vi dagen med att säga Godmorgon, madam Silsila. Det är så vi kallar vårt stenbrott, säger Maria och fortsätter:

—Från vår arbetsplats är det långt till Luxor och Assuan och en halvtimme till nästa by. Det är bara vi och naturen där. Jag känner en stor tacksamhet över att få vara där. Sedan jag kom till Gebel el Silsila ser jag på livet på ett annat sätt.

Området är 30 kvadratkilometer stort och delas av Nilen. Fem meter från floden upphör växtligheten och en ödslig ökenplatå tar vid. Landskapet har sett likadant ut i 6000 år och en stor del av det är fortfarande outforskat.

—Vi kan stå på en plats där ingen annan människa har trampat på 2000 år, säger Maria.

Fram till förra året hade Maria och John sin fasta bas i Luxor med en villa med ett stort bibliotek, katter, hund och fyra hästar. Maria brukade ge sig ut och rida i gryningen. Men i samband med den egyptiska revolutionen förändrades deras liv.

—Vi var aldrig rädda för vår personliga säkerhet men poliserna försvann från gatorna över en natt. Kriminella gäng började dra omkring och på nätterna var det skottlossning. John satt och vaktade tillsammans med de andra männen med sina vapen i gathörnet. Jag sov med kläderna på och knivar och påkar i sängen.

Efter någon vecka lugnade det ner sig. Men mentaliteten förändrades. Många som hälsat glatt på Maria under hennes morgonritter slutade med det – det var inte längre accepterat att kvinnor rörde sig ensamma utomhus på det viset.

Med tiden återgick det mesta till det vanliga. Men så blev Maria gravid och när hon var i sjunde månaden flyttade hon och John till Sverige. De hyrde en liten stuga utanför Halmstad och lärde känna sina hyresvärdar Sune och Susanne Johansson, som bor i det stora huset på tomten.

—Det var det bästa som hänt oss. Utan Sussie hade jag inte kunnat fortsätta mitt arbete, säger Maria.

När lilla Freja fötts blev Sussie hennes nanny. Hon har hunnit vara med nere på Nilen i två omgångar redan.

I maj gjorde Maria och teamet ännu ett stort fynd när de upptäckte stengrunderna till ett antikt tempel med material från åtminstone fyra historiska tidsperioder.

I höst är det dags igen. Då reser hela den lilla familjen ner till sitt älskade Gebel el Silsila.

Då väntar även en tv-inspelning. Det är National Geographic som planerar en serie om arkeologliv i Egypten med Maria och John som två av huvudpersonerna.

—Vi är medvetna om hur overkligt vårt liv kan te sig men vi är så tacksamma för att vi kan ha det som vi har det. Och vi jobbar hårt! säger Maria och poängterar hur arbetet med det historiska materialet – att få se lämningarna från antikens människor komma fram och ge en bättre bild av deras liv – ger mening.

—Tror man på något och brinner på det – då finns det inga alternativ. Livet är för kort för att slösa bort. Jag njuter av livet och ögonblicken. Jag älskar mitt arbete och Gebel el Silsila och hoppas att jag får stanna där livet ut!

 

 

Mer om fynden

Vill du veta mer om projektet i Gebel el Silsila? Läs mer här!

 

Läs mer

Familjen Hammarberg tillbringade 4 år på de 7 haven

Annelie ordnar ekoresor över hela världen 

Linda levde med akafolket i 13 år 

Susanne startade barnhem i Ghana

 

Av Karin Hylander

Foto: Anders Andersson och privat

Läs också:

Dela
(15)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…