Annons

Annons

Magdalena överlevde cancern – två gånger

När Magdalena var nitton år fick hon beskedet att hon kanske inte skulle kunna få några barn på grund av sin leukemi. Men i dag är hennes hus fullt med ungar. Men det höll på att inte bli mer än två. Magdalena upptäckte plötsligt att cancer kan drabba en mer än en gång...

Dela
(0)

5
Visa bildspel

/
Magdalena överlevde cancern – två gånger
Magdalena överlevde cancern – två gånger
Magdalena överlevde cancern – två gånger
Magdalena överlevde cancern – två gånger
Magdalena överlevde cancern – två gånger
...
Visa mer

 

Magdalena Winberg var sju år när hennes mamma och pappa började undra varför deras annars så glada och pigga dotter var trött och hängig. När hon dessutom svimmat i skolan sökte de hjälp.

På läkarmottagningen i Uppsala förstod de direkt att det var allvarligt och skickade flickan till Akademiska sjukhuset för vidare behandling. Diagnosen blev akut lymfatisk leukemi, ett hårt slag för hela familjen.

Annons

—Då fattade jag inte att jag var dödssjuk i leukemi men i dag förstår jag hur jobbigt det måste ha varit för mamma och pappa. Det vet man ju själv hur man blir jätteorolig bara barnen slår sig lite, tänk då att inte veta om ens dotter kommer att överleva, säger Magdalena och ryser till.

Två år följde med cellgiftsbehandlingar, strålning, medicinering och långa sjukhusvistelser.

Magdalena tappade håret och mådde i perioder riktigt dåligt men efter tre år var hon fri från leukemin. Efterkontrollerna fortsatte ända tills hon fyllde nitton. En jobbig och svår tid var då över. Barn på den tiden överlevde inte heller leukemi i så stor utsträckning som de gör i dag, men hur det påverkat henne visste inte läkarna riktigt. Hon hade antagligen blivit längre om hon inte fått strålbehandling och cellgifter men i övrigt visste de inte.

—Det var då de berättade att jag kanske inte skulle kunna få barn. De visste inte hur behandlingen påverkat mig och kunde inte säga hur det skulle bli. Jag har alltid varit barnkär, jag var enda barnet och jag älskade mina små kusinbarn så det var ett svårt besked. Jag tänkte mycket på det där.

Båda längtade efter barn

I kedjehuset i Uppsala är det mycket på gång. Äldste sonen Pontus spelar fotboll, dottern Sanna både fotboll och innebandy, trean Tim är på väg att börja med innebandy och yngsta dottern Tess har precis skolats in på förskolan.

—Det är full rulle hela tiden, säger Magdalena och skrattar.

Just nu är Magdalena arbetslös efter att hennes arbetsplats sedan sjutton år, Barnens Hus i Uppsala, har brunnit ner och hon står inför att påbörja en ny fas i livet.

—Nu blir det nya vägar att vandra. Spännande, men också lite läskigt och tungt att börja leta efter nytt jobb nu när barnen är så små. Det finns ju en hel del att göra här hemma också. Schemat är lite späckat.

 

Läs mer: 7 frågor & svar om gyncancer

 

Hennes man Roger jobbar som medicintekniker och pendlar mellan Stockholm och Uppsala och de träffades när Magdalena var tjugosju och det klickade mer eller mindre direkt.

—Vi träffades på nätet och vi hade båda två ganska nyligen fått var sitt brustet hjärta, så vi hade mycket gemensamt att prata om. Vi bestämde oss ganska fort för att vi skulle träffas och allt kändes så rätt redan från början.

Men så var det det där med barn. Redan i Rogers beskrivning på nätet framgick det att han var barnkär och ville ha barn, så Magdalena tänkte att det var lika bra att vara ärlig från början.

—Jag sa att om du verkligen vill ha barn så är min chans mycket mindre än många andras. Det var så jobbigt att säga det men jag kände att det var mest rättvist. Jag antar att det är det som är kärlek, att kunna släppa iväg honom i tid om han gärna vill ha barn och jag inte kan ge honom det. Men han sa att det finns ju så många sätt att bli gravid på numera så det där skulle vi nog lösa, säger Magdalena och ler.

Året efter flyttade de ihop och bestämde sig strax efter det för att försöka få barn. Magdalena var inte så hoppfull, men en dag när hon skulle sätta på sig sina jeans så kunde hon inte knäppa dem. Ett litet hopp tändes och i smyg köpte hon ett gravtest.

—Roger satt och skruvade ihop ett bord för vi skulle ha nyårsfest och jag smög in på toa och direkt kom det där plusset på stickan! Jag bara skrek på Roger som såklart slog i huvudet och blev irriterad – men sedan var det bara lycka när han såg testet, säger hon och skrattar.

I augusti 2004 föddes Pontus och allt gick precis som det skulle. Och det som för alla är fantastiskt, att få barn, var för Magdalena helt magiskt.

—Då kändes det ju som om vi var en perfect match som mot alla odds fått ett barn. Så då gjorde vi som många andra och försökte igen. Och bara två år senare kom Sanna.

Att de skulle ha ett tredje barn var däremot inte helt självklart.

—När Sanna var två år kände vi att familjen skulle kunna växa lite till, men vi velade lite fram och tillbaka i nästan ett år innan vi tog beslutet att försöka igen och sommaren 2009 fick vi ett plus på stickan igen

Fick märke på magen

Tidigt i graviditeten gick hon till läkare för att kolla upp ett födelsemärke hon hade på magen som kliade och betedde sig lite underligt. Först tyckte inte läkaren att det såg farligt ut men Magdalena stod på sig och ville att de skulle ta bort det.

—Ett tag efter att de tagit bort märket ringde de till jobbet och sa att jag måste komma upp till sjukhuset direkt. Det var fruktansvärt, tankarna bara snurrade, jag började googla och fick sådan ångest. Hade jag cancer igen? Om jag behövde behandling så kanske jag skulle vara tvungen att avbryta graviditeten, det var hemskt.

Hon och maken åkte till sjukhuset och fick beskedet de fruktade: malignt melanom. Och ingen visste om det spridit sig.

Magdalena hade cancer. Igen.

—Jag kände att de fick göra vad de ville med mig bara det inte påverkade barnet.

Efter ytterligare en så kallad säkerhetsoperation där man tar bort mer hud kring melanomet fick hon vänta på svar igen.

 

Läs mer: 8 tips som kan skydda dig mot cancer

 

—Cancer sitter mycket i psyket. Men oron för cancer åts också upp eftersom jag var gravid. Vi ville bara att de skulle rädda vårt barn, inget annat var viktigare, bara de sparade vårt barn, säger Magdalena.

Att vara på sjukhus är bara det en prövning för Magdalena. Hon är inte rädd för nålar eller undersökningar men hela miljön gör att hon knyter sig. Barndomen kommer tillbaka, det sitter också i psyket. Att ha Roger med sig hjälper och att försöka ha samma läkare och barnmorskor har också hjälpt. Svaret från säkerhetsoperationen var dock positivt, ingen mer cancer. Föräldrarna kunde pusta ut. Ingen behandling, ingen fara för barnet. Men tankarna fanns ändå där.

—Jag kände att jag prövades. Det var som att någon sa att ”du ska inte tro att du är säker bara för att du klarade dig första gången”. Cancer två gånger – när kommer tredje? Det var och är väldigt jobbigt psykiskt. Jag jobbar med det ständigt.

Fjärde graviditet

Men fokus låg förstås på magen och det växande lilla livet och i mars 2010 kom Tim, en efterlängtad liten pojke. Och inte helt planerat så blev Magdalena gravid ytterligare en gång. En flicka till, Tess, såg dagens ljus i mars 2014. Nu är familjen fulltalig och som vilken annan familj som helst. Men att det ändå är något exceptionellt med det hon har gått igenom, det inser hon.

—Tess är vårt fjärde och sista mirakel och jag som inte trodde jag kunde få några alls! Jag är så tacksam mot alla mina läkare som gjort så att jag fått en chans att uppleva mina fyra barn och att mina föräldrar fick uppleva sina barnbarn. De som inte ens visste om de skulle uppleva min student. Tänk vad vi lyckades åstadkomma trots allt, säger Magdalena och ler.

 

Läs mer:

Lille Gösta är vårt mirakel!

Biverkningarna av strålningen varierar mycket

Anette Norberg besegrade bröstcancern

 

Av Jessika Devert

Foto: Stefan Nilsson, privata


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…