Annons

Annons

Lovisa sjunger om sin släkting Joe Hill

Det är hundra år sedan den svenske fackkämpen Joe Hill avrättades i USA, men arkebuseringsskottet ekar ännu. Musikern och släktingen Lovisa åkte till USA för att minnas en man många tänker på som en oskyldigt dömd arbetarhjälte.

5
Visa bildspel

/
Lovisa sjunger om sin ättling Joe Hill
Lovisa sjunger om sin ättling Joe Hill
Lovisa sjunger om sin ättling Joe Hill
Lovisa sjunger om sin ättling Joe Hill
Lovisa sjunger om sin ättling Joe Hill
...
Visa mer

 

En morgon sitter Lovisa Samuelsson på en spårvagn i Göteborg. Det är tyst, dagen har just börjat. Så får en man syn på tatueringen på Lovisas ena underarm.

”Men det är ju Joe Hill!” utbrister mannen.

Annons

Människor runtomkring vänder sig om. Nyfikna blickar, intresserade kommentarer. Någon undrar vem tatueringen föreställer. Andra förklarar kunnigt: ”Han var ju aktivist.” ”Det var han som avrättades för ett mord.”

Lovisa återberättar scenen med stor fascination, starka känslor gör sig påminda.

Lovisa och hennes mamma Pia är ättlingar till den svenskamerikanske fackföreningskämpen, textförfattaren, agitatorn och sångaren, som dömdes för mord på en livsmedelshandlare i Salt Lake City, Utah, för hundra år sedan. Den 19 november 1915 avrättades han av en exekutionspatrull i samma stad. Det blev ett av århundradets mest omdiskuterade dödsstraff och Joe Hill kom att kallas mannen som aldrig dog.

Barnbarnsbarn till brodern

Pia är barnbarn och Lovisa barnbarnsbarn till Joe Hills storebror Efraim.

—Farfar flyttade till Göteborg från föräldrahemmet i Gävle, och några år senare kom bröderna Joel och Paul efter. Och det var Joel och Paul som 1902 emigrerade till USA ihop.

I Amerika skildes bröderna åt. Joel bytte namn till Joe Hill och blev så småningom fackligt engagerad i IWW, Industrial Workers of the World, och han organiserade flera strejker. Som musiker sjöng och spelade han om kampen för arbetarnas rätt i det hårda arbetsklimatet som rådde. Han blev känd bland arbetarna men också bland arbetsgivarna, och i flera städer nekades han anställning.

1915 sköts livsmedelshandlaren John Morrison och hans 17-årige son Arling till döds i sin butik. Mycket pekade på att det var en hämnd mot John Morrison som hade ett förflutet som polis men Joe Hill anklagades för mordet och det slutade med att han avrättades. Många engagerade sig i den slarviga rättegången och menade att han var oskyldig. Under åren som gått har flera dokument publicerats som kunnat visa att delstatens guvernör till varje pris ville sätta dit en politiskt radikal centralfigur i IWW. Bland annat betalade han agenter för att infiltrera IWW och mutade vittnen.

Lovisa är själv musiker och har skrivit en stark text om Joe Hills sista minut i livet.

—Jag skrev låten år 2006. Jag funderade mycket på hur det var under avrättningen. Jag föreställde mig hur det kändes för Joe men också hur det var för avrättningspatrullen. Jag fick en idé om att låten skulle handla om hans sista minut. Sen var det som om låten kom av sig själv. Den blev färdig samma kväll.

Träffade andra anhöriga

Låten framförde hon på en minneskonsert i Salt Lake City i september. Den arrangerades av Joe Hill Contennial Celebration under minnesåret till Hills ära. Lovisa var ditbjuden som musiker och släkting till Joe Hill, liksom hennes morbror Rolf Hägglund som höll ett tal. Pia följde också med.

—När vi väl satt där på planet till USA undrade vi vad som skulle hända. Vi var lite förberedda: Arrangörerna av Joe Hill-festivalen tyckte att det var dags för ett samtal mellan företrädare för berörda efterlevande till något så historiskt och principiellt viktigt. Men ju närmare vi kom, desto mer tveksam blev jag. Jag befarade att handlarens släkt skulle vara övertygad om att Joe Hill var en mördare och att dödsdomen var i sin ordning.

Redan dagen före festivalen fick de anhöriga till Joe Hill träffa ättlingar till livsmedelshandlaren John Morrison. I sällskapet fanns en son till den då 13-årige Merlin som överlevde skottdramat i butiken.

Men mötet i Utah tog inte alls den vändning som Joe Hill-ättlingarna hade befarat. Det blev omtumlande, men hjärtligt. Svenskarna och de nio anhöriga till Morrisons insåg att de hela sitt liv försökt hitta ett sätt att hantera detta öde, på var sitt håll.

—Vi förstod att det fanns en bitterhet hos dem att Joe Hill gick till historien som en hjälte och martyr, medan ingen tänkte på deras bagage. De tyckte att Morrisons hade reducerats till en fotnot i historien, säger Pia.

—Det var otroligt att de kom till festivalen dagen efter vårt möte. Familjerna satt tillsammans på gräset och delade filt. Vi höll om varandra samtidigt som vi lyssnade på musik, sång och tal under flera timmar, säger Lovisa.

Lovisa berättar hur folksamlingen under minnesdagen vid ett tillfälle satt på en slänt upp mot en kulle. Hon frågade efter platsen för fängelset och var hennes släkting hade avrättats.

—Det var bara 200 meter upp mot kullen där publiken satt och tog del av programmet, säger hon. Hon ler, men i hennes blick kan anas en sorg, inte för egen del, utan för den man som tvingades möta döden bara 36 år gammal.

Stolta över Joe

För Pia och Lovisa har dödsdomen aldrig varit något som de försökt dölja. De har tagit till sig Hills hjältestatus och det faktum att åklagaren – vilket han medgav själv – inte hade några bevis, utan bara en serie antaganden.

—Vi är stolta, mycket stolta, över Joe Hill, understryker kvinnorna.

I alla år har mor och dotter Samuelsson talat med vänner om deras anförvant som skrevs in i juridikens och arbetarrörelsens historia i början av förra seklet.

Lovisa blev intresserad av Joe Hill när hon som barn såg Bo Widerbergs film med Thommy Berggren.

—När jag var barn såg jag på Joe Hill som en superhjälte. Ju äldre jag blir, och ju mer jag läser och lär mig om honom och hans livsverk, desto mer komplex blir hela hans hjältestatus för mig. Jag vet inte om gåtan om hans liv någonsin kommer att sluta fascinera och förbrylla mig, säger Lovisa.

—Allt han kämpade för då är precis lika aktuellt nu. Det finns ju likheter mellan Joe Hills tid och vår. Då var det massinvandringen till USA, som kan påminna om flyktingströmmarna i vår tid. Men han talade om begrepp som världsmedborgare. Tänk om vi hade haft det som vision i dag, säger Lovisa.

Göran Greider har nyligen lanserat boken Städerna som minns Joe Hill. Greiders tanke i boken om Joe Hill är att han var homosexuell och att ett förhållande med vännen Otto Appelquist kunde förklara varför den misstänkte aldrig sa vad han hade gjort den ödesdigra mordkvällen.

—På den tiden hade livet varit slut för honom om det hade blivit känt att han var homosexuell. Han hade blivit lovligt byte. Greiders hypotes är en av flera möjliga, säger Lovisa.

Det är en mytomspunnen man, vars porträtt Lovisa har låtit tatuera på armen.

 

 

 

Fakta

Joe Hill eller Joel Hägglund (1879–1915) föddes i Gävle och emigrerade till USA 1902 där han jobbade som lantbruksarbetare, byggarbetare, hamnarbetare och skogshuggare.

Han blev en av fackföreningen IWW:s främsta organisatörer och som sångdiktare blev han känd inom den amerikanska arbetarklassen och texter som Rebel girl och Casey Jones sjungs än i våra dagar.

1914 blev han misstänkt för mord på en livsmedelshandlare i Salt Lake City, Utah, eftersom Joe samma kväll fått läkarvård för en skottskada. Några egentliga bevis kunde emellertid inte åklagaren presentera, utan det handlade bara om antaganden och vittnesberättelser. Joe Hill höll sig tyst under rättegången och vägrade samarbeta med försvaret varpå han dömdes till döden. Rättegången väckte stor uppmärksamhet i hela världen och många menade att han var oskyldig och domen sågs som politisk.

Den 19 november 1915 avrättades han och hans popularitet växte ytterligare.

 

Läs mer: 
Karin satt oskyldigt häktad i USA

Jag dödade inte min styvmamma!

Louise Hoffesten har lovat sig själv att inte dö arg

 

Av: Jan-Ewert Strömbäck

Foto: Julia Sjöberg, privata

Läs också:

Dela
(201)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…