Annons

Annons

Loppisåret 2012: Ett fint skåp, ett fult kungaporträtt och ett möte vid en skivback

Dela
(0)

 

 

Såhär års sitter det på sin plats att göra bokslut över året som gått och se fram emot året som kommer. Här kommer min summering av Loppisåret 2012:

ÅRETS BÄSTA FYND. Skåpet överst köpte vi för 150 kronor på en byaloppis i somras. I dag är jag glad att jag skippade idén att köpa ett liknande på Blocket för 2 000 kronor. Det var värt att vänta på!

Annons

ÅRETS VACKRASTE FYND. Under ett bord hittade jag en hel låda med symönster från 50-talet till 80-talet. Vilken skatt! Mitt fynd fick ett roligt efterspel när jag sorterade alla mönstren med hjälp av min granne, en chic och väldigt rolig tjej som fyllt 50 (för en del år sen, om man ska vara ärlig). Med hjälp av hennes minnen blev bilderna något helt annat: en förlovningsklänning med getingmidja, ett babyplagg från 60-talet, en långklänning på en fest i glada vänners lag (”Vi dansade alltid!”). Tänk vad mode kan väcka minnen till liv!

En stor låda med mönster för 30 kr. Lycka!

 

ÅRETS ROLIGASTE FYND. Står min Facebook-kompis Christel för. Hon var väldigt stolt över Kockumsprylen hon fyndat för en tia tills någon upplyste henne om att det var – ett lavemang. Bröllopsporträttet av vårt kungapar, som någon överdekorerat med band, sand, färg och snäckor kvalificerar in som ÅRETS FULASTE.

 

Årets fulaste pryl, ett överdekorerat kungaporträtt.

 

ÅRETS MISSADE FYND. Förmodligen väldigt många. Det där med Antikrundan har jag gett upp för länge sedan. Mest retar jag mig på att jag saknade kontanter när en dam sålde en rysk docka med f d sovjetledare. En udda pryl som kunde blivit min för 200 kr.

ÅRETS ROLIGASTE MÖTE. Det är ju för att titta på folk som vi går på loppisar, eller hur? Jag har fortfarande dåligt samvete för att jag ingöt hopp i en stackars snubbe på en byaloppis i somras. Loppisen var nära att stänga och det tillämpades 20 kronor-kassen-principen, bl a vid LP-skivorna. Snubben som var satt att sälja skivorna såg väl sin chans – äntligen en brud som gillar riktig, gammeldags dansbandsmusik! Han sken upp i sitt vackraste leende och lutade sig mot mig över plastbackarna.

– Den häur (han pratade så) e bra! Larz-Bennys Kramgoa Flamingokvintetter nummer 21 från 1976. Di haur jag daunsat ti många gångor, sa han entusiastiskt med glittrande ögon.

– Eh. Jag vill bara ha de fulaste.

Mer sa jag inte. Jag orkade inte förklara att jag bara skulle ha fodralen som en lustig humörhöjare på en fest på kvällen. I det läget var jag bara trött, svettig, väldigt gift och ointresserad av att diskutera dansbandsmusik. Jag skulle givetvis ha gett honom ett mer ärligt, om än svidande, svar. Det hade han förtjänat. Och en inbjudan till festen. Han hade varit en humörhöjare!

ÅRETS MEST LYCKADE PYSSEL. Apropå 20-kronorskassar. På min favorit-idrottsloppis på Askeröds IP slängde jag ner ett gäng lampskärmar i några 20-kronors-kassar. Jag är väldigt nöjd med resultatet även om jag nu sett flera liknande på caféer och i inredningsbutiker. Själv stal jag också idén, från en modebutik i Köpenhamn.

ÅRETS MINST LYCKADE PYSSEL. Färgen rekommenderades av en duktig färghandel. Ändå blev det såhär. Snyggt mönster? Det satt på min kjol. Färgen var helt enkelt inte testad av varma mammarumpor som fastnar framför play-tv i kökssoffan. ”Jag-ska-bara-se-färdigt-det-här-avsnittet-av-Torka-aldrig-tårar-utan-handskar-det-är-så-sorgligt-men-såååå-bra-ÄLSKLING-kjolen-sitter-fast!”

Nymålad soffa med kjolmönster.

Om jag ser framåt, då? Jag hoppas att den personliga inredningstrenden håller i sig – att vi alla blir lite modigare och vågar experimentera med vår egen smak. Mitt första projekt 2013 blir att sy kuddar av ett batiktyg som jag fyndat på Kupan.

Om jag får drömma kommer familjen nästa jul att äta skinka under en fyndad Bumling-lampa. Men jag har svårt att se att 2013 kommer att bli ett bättre loppisår. Det kommer inte att bli bättre, eftersom jag inte har plats till fler möbler, eller andra grejer. Men givetvis kommer jag att gå på loppisar, ändå, för i min värld betyder stämningen och folklivet alltid mest!

AV MARIA SVEMARK

´Min 20-kronorscykel har inte kommit till användning. Jag får kanske en ny chans till våren? Killen heter Ivar, lånehunden Bella.

 

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…