Annons

Annons

Lone lämnade allt för att rädda orangutangerna

Dela
(0)

Lone räddar orangutanger.

Första gången Lone mötte en moderlös unges blick skar det i hennes hjärta. All livslust var borta ur orangutangens ögon. Lone blev också vittne till den massiva skövlingen av regnskogen i Borneo, apornas livsrum. Det var då hon tog beslutet att lämna sin egen trygga tillvaro för att bli orangutangernas röst utåt och mamma till moderslösa ungar som annars skulle dö.

Annons

Redan som liten var Lone Drøscher Nielsen fascinerad av djur. Hon tog med glädje hand om alla som hon tyckte behövde hjälp, spindlar som vildkatter.
Lyckan var stor när hon som 14-åring 1977 fick praktisera på ett zoo i tre veckor. Det var då hon kände att hon någon gång i framtiden ville arbeta med djur.
– Jag har alltid lockats av äventyr så efter gymnasiet reste jag runt i världen och provade på de flesta jobb man kan tänka sig, allt från privatkock till barnflicka.
Som 21-åring var hon färdigutbildad flygvärdinna. I tio år jobbade hon för SAS och fick se världens alla hörn. Det var ett förmånligt jobb, hon arbetade intensivt och under längre ledighetsperioder reste hon till nya platser på egen hand.
– Det var under en av dessa semestrar som jag kom till Tanjung Puting National Park på Borneo. Professor Birute Galdikas drev själv ett mindre rehabiliteringscenter för orangutanger. Jag kom dit för att hjälpa henne ta hand om de små nödställda aporna som blivit hem- och moderlösa på grund av skogsskövlingen.
Tio dagar gick utan att Lone fick se en enda orangutang. Men hon blev djupt förälskad i regnskogen.
– Det var någonting som fick mig att känna mig hemma, jag blev ett med naturen. Tidigare hade jag bara sett regnskog på tv, och det gick inte att jämföra med hur förundrad jag blev över dess magiska skönhet i verkligheten.
Så snart Lone träffade orangutangerna blev hon fäst vid dem. Första gången hon mötte en moderlös unges blick skar det i hennes hjärta när hon såg avsaknaden av livslust. Lone blev också ögonvittne till den massiva skövlingen av regnskogen.
– Jag bestämde mig för att bli orangutangernas röst och föra deras talan i den värld som verkade ha glömt bort dem. När jag för första gången fick känna de mjuka armarna runt min nacke började jag gråta. Det var så stort. De är i så stort behov av trygghet och närhet.
Veckor blev till månader och månader till år. Fram till mitten av 1990-talet hade Lone använt alla sina pengar och all sin semester till att resa till orangutangerna på Borneo.

En orangutangunge behöver både kärlek, lärdom och stimulans.

En orangutangunge behöver både kärlek, lärdom och stimulans.

Då sa hon upp sig från sitt jobb och flyttade till ön permanent.

– En del förstod inte hur jag kunde ta avsked av familj, vänner och Danmark för att flytta till en kontinent så långt borta. Men min och pojkvännens relation hade redan börjat knaka i fogarna på grund av allt mitt resande. Jag kände jag att jag inte hade något att förlora, bara allt att vinna.
Tidigare hade Lone flugit jorden runt, bott på lyxhotell och shoppat i New York. Livet hade handlat om henne själv, nu ville hon sätta något annat i första rummet.
Orangutangerna behövde hjälp och Lone kunde inte vända dem ryggen.
– 1999 startade jag Nyaru Menteng, ett rehabiliteringscenter för orangutanger som mist sina mödrar och sina hem i den centrala delen av indonesiska Borneo.
Sedan dess har centret tagit hand om apor som blivit offer för skogsskövling och röjning för palmoljeplantager. Om en orangutang närmar sig en plantage blir den ofta ihjälslagen, eftersom den i brist på naturlig föda tar palmoljeskott och anses som ett skadedjur. Ungar mister sina mammor, djur fångas och säljs på husdjursmarknader.
– Det finns nästan ingen skog, ingen miljö och ingen mat för orangutangerna att livnära sig på. Jag har räddat och varit mamma till över 1 300 orangutanger, berättar Lone.
Det är inte lätt att finna regnskog och ännu svårare att få rätten att använda skogen. En stor del av Lones engagemang är lobbyarbete, ett arbete som är nödvändigt. När Lone insåg att skogsskövlingen inte längre var

Liksom människobebisar kan orangutangungar dö av sorg om de inte får tillräckligt med kärlek och undervisning.

Liksom människobebisar kan orangutangungar dö av sorg om de inte får tillräckligt med kärlek och undervisning.

orangutangens största fiende, utan att det var palmoljeindustrin som på allvar gjort intåg på Borneo, började hon engagera sig i organisationer och inledde förhandlingar med både industrin och regeringen.

I dag är centret världens största i sitt slag. Med 200 lokalt anställda, och med ett samarbete med lokala leverantörer, är det också områdets största arbetsplats.
Barnvakterna är lokala kvinnor som lär orangutangerna det som apornas mödrar skulle ha lärt dem: att klättra i träd, hitta mat, känna igen faror, bygga rede för natten. Ungarna går i skogsskola och när de är redo skickas de till en av centrats fem beskyddade öar. Här lever de som halvvilda och lär sig att klara sig själva, under tillsyn.
Djuren utfordras, stimuleras och tittas till av veterinärer.
– När jag började arbeta med orangutanger sa mitt sunda förnuft att de, precis som barn, blir starkare och mer självständiga ju mer kärlek de får när de är små. Just detta har varit min metod.
Lone har bara attackerats vid ett enda tillfälle.
– Mellie var lika stor som jag. Hon ville in i huset och hon visste att jag hade nycklarna i fickan. Men jag lät henne inte komma in eftersom jag bar på fyra bebisar. Jag kunde inte skydda mig när hon kom emot mig. Jag släppte de andra små orangutangerna och kastade mig ner på marken där jag försökte skydda mitt ansikte. Men jag blev svårt biten och än i dag har jag ärr från detta tillfälle.
Lone fick föras till sjukhus i Singapore och opereras men hon har aldrig förebrått apan som anföll henne.
– Mellis har ett fruktansvärt grymt liv bakom sig, hon hade utnyttjats svårt av människor innan vi räddade henne.
Blev sjuk av oro
Livet på Borneo var inte helt problemfritt. Lone fick plötsligt hög feber som höll i sig, svår huvudvärk och ett flertal infektioner i sina njurar.
– Jag tog hand om flera hundra orangutanger och hade stor personal. Vi fick inte in tillräckligt med pengar och jag höll på att bli bankrutt. Detta stressade mig och gav mig högt blodtryck. Min kropp kollapsade helt och läkarna menade att jag var tvungen att flytta ifrån tropikerna. Skulle jag drabbas av en femte njurinfektion riskerade jag att dö.
Veckorna som följde blev de svåraste i Lones liv.
– Efter 15 år i regnskogen blev jag av hälsoskäl tvungen att flytta tillbaka till Europa. Jag hittade ett litet hus omgärdat av mycket skog – för utan skog kan jag inte leva – i natursköna Wales.
I dag mår hon mycket bättre och har lärt sig att lyssna på sin kropp.
– Det finns inget som kan ersätta livet tillsammans med de röda aporna, men min skog och promenaderna med min hund får mig att må bra. Min ambition att vara orangutangernas röst kommer jag aldrig någonsin att släppa.
I dag arbetar Lone utifrån sin bas I England via Save the Orangutan. Samtidigt är hon rådgivare åt Nyaru Menteng.
2012 reste hon tillbaka till Borneo och till sina trofasta danska supporters med en god nyhet: Efter år av förhandlingar hade hennes center fått brukanderätten till ett 350 kvadratmeter stort regnskogsområde. Det betydde att de första orangutangerna som genomgått skogsskolan kunde få återvända till ett liv i skogen.
– Nu jobbar vi vidare och hoppas kunna återföra 600 orangutanger de kommande 10 åren.

AV FRIDA FUNEMYR FOTO: FRIDA FUNEMYR, PRIVAT, BJÖRN & PIERCE VAUGHN, SAM GRACEY

Zarinee lysnet

Räddar de små

* Centret Nyaru Menteng räddar vuxna orangutanger från skogsområden som är på väg att skövlas och tar hand om små ungar som hittats ensamma på plantagerna.
* De vuxna vilda orangutangerna ska ha så lite kontakt som möjligt med människor för att förbli vilda, medan de små i stället bara kan överleva med hjälp av reservmammor.
* Orangutanger och människor delar 97 procent dna och liksom människobebisar kan orangutangungar dö av sorg om de inte får tillräckligt med kärlek. I naturen stannar de hos sin mamma i sex till åtta år.
* Lones arbete med att rädda och rehabilitera Borneos röda apor har skildrats både av BBC, DR och Animal Planet. – Vi måste angripa roten till problemet för att få stopp på skövlingen.
* Skådespelaren Harrison Ford är en av alla som besökt centret och skänkt pengar till dess arbete.
* Läs mer på centrets hemsida: http://redapes.org

 

Orangutanger på Borneo

Lever i 50 år

* Orangutanger är ofta snälla och fredliga djur.
* Det finns två arter, den som lever på Borneo och en något större art på Sumatra, båda är utrotningshotade.
* Uppskattningsvis finns 7 000 orangutanger på Sumatra och runt 50 000 på Borneo.
* Aporna lever i upp till 50 år och får ungar vart 8:e år.
* En hona väger kring 50 kilo. Hanen blir dubbelt så tung och sover på marken på grund av sin vikt. Honorna och ungarna övernattar uppe bland träden.
* Orangutangerna äter frukt, blad, bark och blommor men även honung och insekter.

Läs mer: Kolla kameler på Orust!
Läs mer: Annikas modeller skäller, bräker och kacklar
Läs mer: Katten Oscar har en ovanlig gåva


Läs mer om:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…