Annons

Annons

Livet rasade när Monica förlorade håret

Håret ramlade av och blev tunnare för varje dag. Monica kände panik. Skulle hon bli skallig?

Dela
(0)

håravfall

Utan förvarning fick jag vid 53 års ålder en autoimmun sjukdom som innebar att jag tappade håret på kort tid. Jag var totalt oförberedd när jag kände en kal fläck bakom höger öra. När jag fick mitt första barn för 32 år sedan fick jag en liten hårlös fläck i nacken som snabbt växte igen och sedan tänkte jag inte mer på det.

Annons

Nu var det ett större område och efter ett par veckor märkte jag att det var ett kalt ställe bakom vänster öra också. Då blev jag orolig på allvar och började uppmärksamma att det var mycket hår i avloppet efter att jag duschat. Det var mycket hår varje dag och jag blev jätterädd.

Hela sommaren satt jag vid datorn och googlade på håravfall. Jag köpte vitaminer för tusentals kronor. När jag uppsökte läkare på vårdcentralen upptäcktes det att jag hade något låga värden av D-vitamin och zink, inget mer.

I augusti började jag arbeta igen och det enda jag kunde tänka på var mitt hår som blev tunnare för varje dag. Jag dolde de kala fläckarna i nacken genom att dra ihop håret i en tofs, men det blev svårare för varje dag att dölja. Flera gånger om dagen tittade jag mig i spegeln och var rädd att det skulle synas.

Jag sökte alternativa behandlingar, akupressur, akupunktur, olika vitaminer och nässelvatten i hårbotten. Jag la ut massor av pengar och stressen bara ökade.

Kala huvuden ger mig ångest

Så fick jag tid hos en specialist på närmaste sjukhus. Det besöket blev droppen. Läkaren var en ung tjej som tittade på mitt huvud och sa att det inte såg bra ut. Sjukdomen heter alopecia areata och jag skulle antagligen tappa allt hår och inte ha så goda chanser att få det tillbaka.

Hon bemötte mina frågor med stor nonchalans och sa att hon skulle skriva en remiss till hjälpmedelscentralen så att jag kunde skaffa peruk. Min tillvaro rasade. Peruk, flintskallig, allt var makabert. Jag upplevde en stor vanmakt och kände äckel. Kala huvuden har alltid gett mig ångest.

Trots att jag älskar mitt arbete klarade jag inte av att arbeta och blev sjukskriven. Jag kontaktade en terapeut som jag kände sedan tidigare och gick i samtal. En trevlig och hjälpsam frisör skaffade fram en peruk som var nära mitt hår och min stil. Eftersom landstinget inte betalar hela kostnaden fick jag själv betala flera tusen.

Nu tränar jag på att använda peruken och jag hatar det. Mina närmaste säger att det ser bra ut, men jag undrar om jag någonsin kommer att vänja mig.

Jag provade att arbeta, men fick en ångestattack på jobbet och blev sjukskriven igen. Som tur är har mina arbetskamrater varit helt underbara.

I sex månader har jag sörjt att mitt hår kommer att försvinna. Nu är hela bakhuvudet kalt, jag har bara luggen och lite hår som hänger i sidorna kvar. Det är bara en tidsfråga innan allt är borta.

Jag har haft en del motgångar i mitt liv och detta blev för mycket för mig. Det handlar inte ”bara” om hår, det handlar om maktlöshet, att förlora kontrollen, att leva med en hårprotes, praktiska problem och att vänja sig vid ett nytt utseende.

Monica

 

Läs mer

Så behandlar du håravfall

Frisyrer från förr – redaktionens bästa bilder!

Så får du fylligare hår

 

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…